Detta är jag, hela mig

Imorse mådde jag sååå dåligt. Igår träffade jag mitt ex och det som fastnade var... Att mitt hår inte var bra färgat och att jag är motsägelsefull. Iallafall, jag har försökt att bygga upp en bubbla. En bubbla med vapen och pang pang som skjuter bort allt negativt som kommer. Men iallafall, det jag gör när det krisar är...

 

• Kollar på http://www.youtube.com/user/Downtownpatrol?feature=watch

Imorse mådde jag sååå dåligt. Igår träffade jag mitt ex och det som fastnade var... Att mitt hår inte var bra färgat och att jag är motsägelsefull. Iallafall, jag har försökt att bygga upp en bubbla. En bubbla med vapen och pang pang som skjuter bort allt negativt som kommer. Men iallafall, det jag gör när det krisar är...

 

• Kollar på http://www.youtube.com/user/Downtownpatrol?feature=watch

Nu är jag tillbaka, sååå MYCKET har hänt!! <3 

 

Jag har ätit lussebullar idag. trots att jag mått skit.

Jag har inte gått ut på hela dagen(jag tror det bidrar till mitt mående). Jag ville ju ha lussebullar men jag har skuldkänslor. Det känns fel...

 

Men det är det enda "söta" jag äter. Och jag gillar VERKLIGEN det. Lussebulle och kaffe <3

Jag har ätit lussebulle. Flera. Ibland känns det okej. Okej att tänka att jag. Tuva. Ätstörd. Har ätit. Saker som hjälper är Paulina, Elina och Elsa Billgren(bloggaren). 

Vänner. Jag har "vänner". Igår räffade jag med mitt ex. Hon betedde sig som en douchebag. Pratade om nån tjej(som hon btw strulat med) och hur SMAL hon var. Hur smart på en skala är det att säga det till en anorektiker i behandling?

 

Sen har jag en annan kompis, B. Han träffade jag i torsdags, han är schysst. Han kom faktist och hälsade på mig på mando. Men han bryr sig inte. Jag tror inte han gives a crap om jag skulle dö. Om jag skulle bli dålig igen. Om jag skulle självskada. Han bryr sig inte ett skit. Han orkar inte lyssna. Orkar inte kolla hur jag mår. Jag förstår han har nog med G(som även är mitt ex), E(som också har en ätstörning). Men mig, nej. Jag har länge inbillat mig själv att jag har vänner som bryr sig. Som försökte stoppa mig när jag var ätstörd. Som skulle ringa om de var rädda för mitt liv. Men nej. Det har jag inte. 

 

B vet inget om mig. Han vill inte lyssna på hur JÄVLIGT det är att vara ätstörd. Alla säger "E har det sååå svårt". Ingen har en aning om hur jag mår. Ingen har nånsin brytt sig. Jag har haft självmordtankar sedan jag var 10 år. Jag var 10 år när jag skar mig första gången. 10. Jag var 11 år när jag skrivit alla brev. Alla brev till familjen. Jag var 12 då jag började träna, jag började träna i hemlighet i mitt rum. Jag var 13 då jag fastade första gången. 13, då jag spydde. Då jag skar mig ännu mer. Jag var 14 då jag hamnade på HDV i 4 månader. Jag är 15. 15 då jag insett vilka mina vänner är. 

 

Jo, jag har vänner. Paulina och Elina. De är fantastiska. Jag trr de kommer läsa detta. Och jag vill verkligen tacka er. Ni är de enda riktiga jag har. De enda som bryr sig. De enda som orkar försöka förstå. 

Under tiden som jag varit borta från bloggen har jag tänkt. Mycket. Politik. Rättigheter. orättvisor.

 

Vi här i Sverige är inte bäst. Det är inte jämnställt. Vi är inte fördumsfria. Vi är inte heller så välkomnande. 

 

Ta det inte fel. Jag är ytterst tacksam. Tacksam över att jag har värme. Tacksam att jag får gå i skolan. Tacksam att jag har lyxen av att fåpresenter på min födelsedag. Jag tänker hela tiden på det. På min egen bild av livet. Av samhället. Senaste tiden har min bild av vårt samhälle fått lite sprickor i sig.

 

Men det är bra! Får mig att tänka. Det har hjälpt mig att kämpa emot Ana. För hon är inte feminist. 

 

Är mode emot feminism?

Vad gör en feminist?

Är du feminist?

Fyllde år igår. Rolig? Ja faktist. Fick fina presenter och kände mig lite fin. Åt en macka till frukost och gick till skolan. Jag har fortfarande problem med ätstörda tankar. Ana tjatar hela tiden på att röra på mig. Att gå. Gå. "Lite till..." 

 

Men det var ändå en trevlig födelsedg. Klassen sjöng t.o.m till mig på franskan <3 . Hur gulligt som helst! <3

 

Här är lilla jag i min nya klänning:

 

Nu har jag tagit anti depressiva i 15 dagar. Under den tiden har jag varit på mando. SOm slutade med ett stort misstag.

Jag har haft många sammanbrott i hemlighet och Ana har bara blivit starkare och starkare.

Japp, hade mötet idag.

Var lite konstigt... Har varit på buo tre gånger den här veckan. Iallafall, jag kom dit med min pappa: träffade läkaren och min behandlare. Gick runt i laburinten och in i ett rum. Satt ner sen skulle jag förklarar allt igen för minst TIONDE gången... Han hade min journal men ville höra med "mina egna ord"... Sen höll han på att lägga ord i munnen på mig... Förstå mig inte fel, han var trevlig men lite irriterande. 

 

Efter en 1 timmes långt möte var vi klara och han bara skrev ut Fluoxetin. Så nu har jag det. 

 

Fanns massor av biverkningar. Komiskt nog så är de flesta några jag redan har...

Bl.a .. Magbesvär, rastlöshet, huvudvärk, trötthet, dämpad eller ökad aptit

 

Jag har haft svårt med aptiten senaste tiden... Så hoppas nästan på ökad aptit, låter konstigt med tanke på att jag är i behandling för anorexi men det är sjukt svårt att följa ett matschema när mat ibland t.o.m äcklar mig...

imorgon ska jag träffa bup. Har gjort det två andra gånger den här veckan.

Imorgon är mitt läkarsamtal. Jag ska prata om att börja med anti-depressiva. JAG VILL.

Förra mötet var mest ett uppdateringssamtal. Jag var inte närvarande, jag kände mig lost. Nickade och höll med. Sedan pratade vi om anti-depressiva. Min mamma började GRÅTA. För att hon inte vill att jag ska få anti-depressiva. Hon tror att jag HELT kommer byta personlighet... Hon tror att jag kommer känna mig "konstig".. Jag känner mig redan "konstig"

Jag har bara mått för dåligt. Haft många nattliga gråtattacker. Men också så har jag varit i skolan. Var där idag. 

Går halv dagar, vill verkligen inte. Så vad får ut mig?

Ana... Ja, när jag bara är hemma och inte rör på mig skriker Hon. Bara kallar mig lat, fet, ful.. KONSTANT. Så jag går ut. Jag går till skolan: inte förr att träffa folk, för det mår jag dåligt av. men för att röra på mig.... Jag lyder Henne...

 

Mina gråtattacker är inte lika ofta som det var förra veckan. Men de finns. Jag kan lägga mig i sängen på kvällen och bara börja gråta. Kvida. Tysta skrik. Igår fick jag en from av gråt-panikattack. Jag trodde att jag växt, blivit stor. Tjockare. Kändes som att jag gick upp i vikt framför ögonen på mig. Så jag bara grät och grät, rev över hela kroppen. Ville få bort allt. Få bort mig själlv ur kroppen. 

 

Om 17 skoldagar är skolan slut. Men vad är det då? Jo... Julafton. mat, familj. HELVETE....