Dem vet

Mina föräldrar är extremt oroliga. Min mamma tror jag börjar bli anorektisk. Hon har ingen aning om mina tankar och mitt liv. Hon pratar om att det går så långt måste jag bli inlagd för då kan inte dem göra mer. hon pratar om att om man går så långt är man så gott som förlorad, att man inte blir frisk. Tack... Tack för att du tror på mig. Hon pratade om att om jag inte börjar äta mer så kommer jag inte få följa med till USA eller hälsa på min bästa vän i Schweiz. Jag förstår inte. Jag som funderade på ett bättre liv. Att komma ut med allt. Coming clean. Men nej, det enda hon kommer med är att jag har magrat och att om jag blir värre så kommer jag bli inlagd.

Piller

Jag har köpt kolhydratsblockerare! 280 kr, så värt. Måste ha fett blockerare eller vad det nu heter. Jag äter generellt inte så mycket men till exempel idag så hjälpte det att jag tog kolhydratsblockerare. Jag har mindre ångest liksom.
Näst inköp ska bli massa naturliga medel som höjer förbränning eller minskar aptit. Till exempel dandelion, aloe vera höjer förbränningen. Och allt finns som té på hälsokost butiker. Ska lägga upp en lista på andra naturliga ämnen senare :)

hets

Nu har jag haft en fucking riktig hets. Bulle... Äpple, sallad, macka, jävla massa russin... Mår illa... Men eftersom jag sak och klättra imorn bränner jag av det. Jag har inte ätit middag än men är sjukt mätt. Önska att jag kunde skippa middag. Det hoppas jag alltid iofs men just nu orkar jag verkligen nt.
Jag har gått ner 3 kg. Ska simma på måndagar+fasta. Tisdagar ska jag simma och kanske gymma med min pappa. Sen ska jag försöka gå och klättra så ofta som möjligt. Älskar det!

Nada

Hej, jag har insett att om jag börjar äta kan jag inte sluta. Det är som att då försvinner jag och bara ett tomt skal är kvar som försöker fylla sig själv med allt som det kan få tag på. Igår åt jag frukost, gröt, 2 äpplen, en macka och ett glas smoothie. Efter gröten kunde jag inte sluta, även om jag mådde hur illa som helst kunde jag inte sluta. Jag åt ingen lunch utan var med den bästa flickvännen i världen. När jag är med henne blir jag automatiskt inte hungrig för allt jag tänker på är henne. Men iallafall, frukost, ingen lunch.. Så var det tid för middag, jag var på fest hos hennes familj så jag behövde inte äta så mycket, en halv potatis och sallad. Men sen när jag kom hem.. Så ville min mamma att jag skulle äta igen. Jag dog. men jag följde med, sa att jag bara skulle smaka... Hur gick det tror du? Jag åt flera portioner. Sen när ede gick ut på en promenad åt jag mer.. 3 mackor, en skål, en banan, två glas smoothie och en skål med soya-yoghurt och banan och mango bitar.. Allt det på en halv timme.... Jag mådde så illa.... Hemskt.... Så idag. Ingen frukost, ingen lunch(det är iofs inte nåt ovanligt..) önska jag kunde slippa middag...

Hej, nu är jag tillbaka igen.

Jag gjorde ett uppehåll men nu är jag tillbaka.
Jag äter som en gris. Massa kolhydrater. Ett tag svalt jag och mådde bra, hade helt enkelt igen aptit men sen kom hetsar. Men nu svär jag att vara Ana igen. Har försökt beställa kolhydratsblockerare. Önskar mig VERKLIGEN det!!
Taylor

Fasta.

Igår var min första fasta. Det gick faktist jättebra. Jag var inte hungrig på hela dagen. Kände mig deprimerad och hade verkligen ingen aptit what so ever. Det enda jag åt var ett äpple som jag delade med J. Annars vart det mycket te och middag som senare kom upp igen.
Idag sak jag träffa världens bästa :D. Och skippa lunchen men ska kanske äta frukost idag. Funderar på att bara äta middag, de kommer tvinga mig. Men jag planerar att äta jobbiga saker omett tag faktist. Med G. Hon gillar sånt och jag måste börja bli frisk och med henne känner jag mig trygg. Så med henne ska jag äta choklad, fika, oboy och chokladpudding. Inte allt på en gång men ett steg i taget.

Saknar fina G sjukt mycket. Om du nån gång läser detta så vill jag säga att jag verkligen verkligen älskar dig. Jag ska bli frisk. Jag ska bli den du förtjänar. Känns inte som att jag är det just nu... Men saknar dig <3 Älsakr dig <3

Helvetes jävla skit!

Jag åt idag. MYCKET!! Varje facking måltid. OCH ÄCKLIGT MYCKET!
Fick precis reda på att en annan kompis har Mia och blev med ens super peppad. Jag sak inte äta. JAg ska träna. jag sak vara Ana igen. ingen hets. Inge mat. Kalorier. Jag ska bli smal.

Men jag vill ändå bli frisk men jag kan inte fortsätta äta såhär. jag har fysiskt ont i magen.


Jag är en lyckad hest

Hello sweet darling
Igår var det fest, det gick nästan super bra. Jag åt inge tårta, slängde allt. Jag hade en väldigt kär vän där, M. Hon har samma problem och är till stor hjälp bara att hon finns. Det gick bra. Jag sprang också, i ca 30 min. Sedan gjorde jag mina övningar men bara 75 situps.. Men på festen gick det senare sämre. Dem andra åt, och jag ville verkligen inte men kände mig så konstig så jag tog en macka med sallad, åt upp baa salladen men sen små-åt jag upp resten. Det är så dåligt av mig, jag måste kunna behärska mig. Sedan tog jag mer, en dl soja mjölk och ca 1/3 banan. Kände mig så äcklig efter det eftersom jag inte planerat nästan nåt. Jag fick total ångest och ville verkligen spy, min familj och några gäster hade tä Men middagen gick jättebra, jag gömde och spottade i glaset. Så ska jag göra. Eller inte egentligen. Jag vill bli frisk. Jag vill vara normal.

Aja, nu måste jag iväg till skolan. Wish me good luck!

Ett fucking helvete

Nu hetsäter jag i princip varje dag. Mår så dåligt. Men jag har kommit upp med ett system. Jag äter inget om jag är ute och vet att jag inte kan stoppa mig själv när jag kommer hem. Och jag börjar ta morötter, frukt och gurka i stället för annat.

Men det var inte det västa. Jag är helt jävla fucked up.
Jag är kär. I min kompis. Gab... Hon är så fantastisk. Vacker, snäll, fin, söt, random och bäst av allt hon förstår och bryr sig.På en vecka har jag flirtat, träffat henne, blivit tillsammans med henne, sagt att jag älskar henne och värst av allt blivit krossad. Hon gjorde slut. Och gissa varför?! Mitt fucking ex är henne bästa kompis. Och han blev sur, sa att han aldrig skulle prata med henne igen. HATAR HONOM!!! Sen har jag messat me henne och så. Det visar sig (som jag trodde)...hon gillar fortafarande en annan.... </3 G mår dåligt också... Hon mår dåligt över allt. Alla behandlar henne så dåligt. Hur kan nån göra det?? Hon är så fin och fantastisk... Skrev "I love her" 470 gr igår.. kunde inte sluta... men pappret tog slut.. Jag älskar henne verkligen. Mer än nån annan. Jag har verklgen aldrig känt såhär för nån.. Hon är så speciell... Men hon säger att jag borde hitta nån bättre.. Men för mig är hon den bästa som finns! Nu har hon typ slutat svara också. Jag vill inte vara utan henne... Klarar det inte...

Vad har hänt nu? Jag brukade hata dig.

Jag har fått kontakt me en tjej som jag brukade hata. Nu chattar vi varje dag. Hon har haft det svårt. Hon förstår. Jag har berättat hur jag mår med min ÄS. Hon är schysst....  Hon fattar. Hon säger att jag är smal men jag tror henne inte. Hon är bi och e kär i en tjej. Hon beskrev henne, hur hon var så vacker men nt skinny smal. Att man inte behöver vara smal. Låter så fint. MEn jag är inte henne. Jag är inte vacker. Jag är inte älskad.

varför jag är som jag är

Det började tidigt, jag ahr sen jag var liten tyckt illa om min kropp. Men jag tränade mycket och höll mig smal, jag ät mycket men var smal. Sen slutade jag träna men trodde att jag kunde fortsaätta äta som jag gjorde. Och åren gick, jag börjademärka andra. Hur vackra och smala dem var. En sommar kallade min lillebror mig fet, påpekade min feta mage och lår. å började det. Jag tränade, gjorde 100 sit ups om dagen. Men jag åt fortfarande. Det gick en tid och jag åt mindre och mindre. Men sen började jag må bra igen. Blev inte smalare. Men jag mådde bättre. Men sen så kom det tillbaka. Min pojkvän som var den enda i världen som visste att jag haft en ED och att jag skar mig. Han fick mig att känna mig fin. Han sa att jag var smal och vacker.. Trodde aldrig helt på det. Men sen.. Sen sa han att jag var tjock. Att han inte gillade mig längre.. Nu är det värre än nånsin pga det

Kontroll

Jag har upptäckt hur mycket kontroll jag vill ha. Jag vill veta allt. Jag planerar alltid exakt hur många kalorier som jag ska ha till frukost. Jag vill alltid äta middag vid kl 19, inte senare. Och helst av allt inte äta nåt efter. Med att jag är vegan så blir det lättare för att jag inte behöver äta familjen äckliga saker som dem tar hem.
Igår skulle  jag och min kompis typ ha film mys med snacks. Jag fick panik. Men lyckades fixa med bara 1/4 melon, 1 äpple, ½ banan och ca 5 dl soja mjölk och flingor. Mådde illa efter. Att jag ens åt middag gjorde mig illamående.. Hon tog chips så jag antar att jag klarade mig men mådde ändå sjukt illa.
Gårdagens intag
Frukost: -
Lunch: -
Mellis: 1 dl grhamsmjöl, 1 msk äppelmos och vatten= ca
Middag: Meze tallrik från Söder Manna
Snacks: 1 äpple=62 kcal, 1/4 melon= ca 50 kcal  , 5 dl mjölk= 190 kcal, 1 dl kellogs flingor= ca 110 kcal , ½ banan= 51 kcal

Dagens intag
Frukost: 167 g våfflor= ca 180 kcal
Lunch: -
Middag: förhoppningsvis inget

Idag skulle vara bra..

Jag föreslog att jag och min kompis skulle göra våfflor till frukost, dumt men hon har börjat tro och oroa sig. Men iallafall, jag letade reda på recept. Gjorde dem.. hon la på mer och mer smör i våffel järnet.. Mådde illa.. Sen skulle vi äta.. Jag behövde lura henne till att lämna rummet så att jag kunde väga våfflan, den vägde 88g och det var 292 kcal för 268g. Jag ville bara äta en, utan nåt på men sen tog hon två till och typ kollade på mig när jag sa att jag inte ville ha mer så jag bara tog en till.. Stirrade på den, var livrädd. Sen var den borta.. Då kom ångesten. Jag vill spy. Jag ville spy upp det. Så är det varje gång jag ätit nåt. Varje gång jag åt mer än planerat.
T.ex. om jag planerat att äta exakt 1 dl mjölk men jag kan inte mäta upp eftersom nån är där. Jag får panik. Vet ungefär hur mycket 1 dl är i den koppen jag ALLTID MÅSTE använda.. Men jag vet inte exakt. Jag vill alltid mäta, väga. Måste veta.
Om vi äter middag som familj så försöker jag alltid komma först, ensam till köket, ta mat, bre up på tallriken och sen när dem kommer så låtsas jag som om jag ätit mycket. Ibland om jag tappat kontrollen och det bara är en förälder så gör jag vad som helst för att få ut dem yur huset så att jag kan spy.
Jag är äcklig. Vidrig. Det är äckligt att spy men jag mår lite bra efteråt. Då släpper ångesten men nästan bara om jag spytt upp mycket. Man kan ändå bara spy upp 80% av kalorierna.

Nu är det slut...orkar nt mer från dig

Nu har jag sagt allt jag velat till J.. En lång text.. mår så jävla dåligt..
Idag har varit konstig..
Jag var på yasuragi igår och imorse, maten var bra och nyttig. Jag kunde simma och ta yoga. Körde en timme yoga och simmade 60 längder igår som är lika mycket som ca 1,5 km och idag hann jag bara 1 km.
Intag
Frukost: 1 liten bit melon, 1,5 dl soyagurt, lite flingor och nötter, och en halv liten fullkorns fralla = ca 200 kcal
Mellis: 2 melon bitar
Lunch: 60 g grönsaker och en fullkorns fralla
Middag: lite pasta o musslor(men spydde)

berättar mer imorn..

Det skulle vara bra.. Jag skulle berätta.. Men vad gjorde jag..

Jag har varit på bup idag. Med mina föräldrar -.-... Det var inte roligt. För at förklara mer måste jag berätta om helgen..
Hela helgen har vi varit på vårt landställe. Min pappa frågade ut mig om sakerna som kvinnan från bup berättat. SA bara att jag skurit mig lite och att det var bara en kort period. Sen frågade om jag gjorde nåt som bulimi eller anorexia.. Han såg ut som att det var det västa och äckligaste nånsin.. Vad skulle jag gjort? Jag skrattade bara och sa att "guud nej, det gör jag verkligen inte" och "jag skulle aldrig kunna spy, det är sjukt äckligt". Jag stor ljög. Men det var fruktansvärt.. Jag skulle aldrig kunna berättat sanningen..
 
Tillbaka till bup och idag.
Det var hemskt hela vägen dit tänkte jag på lögner.. På vad jag skulle kunna säga.
Det gick bra med lögnerna. När hon frågade om varför jag inte åt så sa jag bara att jag inte haft matlust eftersom det var så mycket stress. Och om att jag skar mig så berättade jga bara om alla andras problem och hur stressig skolan var. Dem vanliga anledningarna. Det gick bra och nu så är det lättare. Och dem kommer också låta mig ta mindre portioner om jag säger att jag inte har matlust för dem vill bara att jag ska äta över huvudtaget.
 
 

Idiot..

Förlåt. Jag läste mina tidigare inlägg. Jag låter som en självupptagen bitch. Speciellt med om hur alla dissar mig. Menade inte så. Jag tycker inte synd om mig själv så äckligt överdrivet mycket. Menade inte så,  jag bestämmer inte över folk. Jag förstår att mitt ex kan göra slut. Jag vill inte tvinga nån till nåt.
Jag sörjer däremot VÄLDIGT mycket att han är borta, kollar på honom mycket i skolan. Då börjar jag nästan gråta. Han är borta.. Jag behöver honom... Han har andra.. Men jag blir även sur.. När jag gjorde slut med honom förra året så fick jag konstant höra hur dum jag är och hur han älskar mig, jag mådde skit för det. Nu mår jag ännu värre, allt har blivit värre. Och jag älskar honom. Men ingen ger honom skit, ingen vän bryr sig så, att säga till honom hur jag känner. Alla vänner jag har (vet inte om jag har nån av de längre, förutom min kära M) vill vara med honom, skratta med honom och vill ha honom som deras vän. Även P.. Jag litar på henne.. hon har varit så snäll.. Flyttar på lördag. emn hon satt i flera timmar igår och pratade med Honom.. Ville bara att hon skulle säga nåt. Dumt av mig att vara så självisk men jag behöver verkligen honom. Vill att han ska säga att jag inte ska göra såhär, eller att han bryr sig. vad som helst. Jag behöver inte att han är tillsammans med mig, bara honom som vän... Kan han inte fatta det...
 

Ok...

Jag har inte skrivit om förra veckan så mycket alls. Så jag tar det nu.
Min lucka var mellan 29 maj-7 juni, alltså från förra söndagen till lördagen förra veckan.
Oj, en hel vecka.
Iallafall, 29 maj var morsdag, det var hmm..bra. Vi fikade. HAT.. Men klarade mig undan rätt lätt.
Sumeringen av veckan är rätt så mycket att jag hetsåt eller bara åt lite för mycket och fick mig själv att spy. Flera dagar skyndade jag mig hem till toaletten. Sedan har jag även lagt upp ett schema för mig, övningar som jag gör varje dag. Har tidigare haft liknande, var väldigt hård på mig själv men slutade och nu är jag tillbaka. Jag ska berätta mer om åren tidigare, innan allt det här.
Konventet var bra till en början. Sen började jag äta, mycket. Åt glass, våffla, lunch, middag, bröd, godis.. Försökte spy ofta. Men lyckades inte.. Men alla måltider var små, t.ex. liten sushi, lite ris eller nåt annat. Men allt annat.. Efter jag ätit glass fick jag lite panik.. Me jag gick KONSTANT, minst 12 timmar om dagen. Så förlorade mycket då :D
Sen åkte jag till min mormor. Där var det bra, men jag har en tendens att småäta hos henne. Jag bestämmde mig för att bara sova istället, sov i 12 timmar.. Sen mådde jag mycket bättre, lekte med lillkusinerna, sprang med hunden och cyklade till affären.
 
Det läskiga är att ALLt jag gör är oftast för att förlora kalorier, om jag leker med mina kusiner tänker jag på hur jag kan röra mig mest, om jag går nånstans tar jag en mómväg, jag tar ALLTID trappan. Kan inte tänka på nåt annat...
 
 

JÄVLA SKIT!!

Nu vet min mamma. Allt kommer förädras :(. Jag kommer bli tvingad att äta. Jag kommer vara övervakad. NEJ! Jag vill vara ensam. Blev så sur när bup sa att jag måste ha med dem. Att jag inte får prata själv. Att dem måste veta.JÄVLA SKIT!!
Jag har varit på konvent dem senaste dagarna och jag åt. Men spydde också. Några gånger.
Idag:
Frukost: -
Lunch: sallad
Snack: glass men den spydde jag upp sedan 1 dl mjölk och en halv dl låg kalorie flingor.
Middag: dem kommer tvinga mig.

Jag mår skit

Har suttit sedan 7 imorse och skrivit ner vad olika saker har för kalorieinnehåll. Skrivit 6 A4 sidor... Sedan var det frukost, jag vägde min yoghurt, det blev exakt 1 dl och det är ca 92 kcal. Sedan lunch, pasta, broccoli och lite parmesan ost. ag åt och åt, kändes som jätte mycket men det tyckte inte mina föräldrar. Det var så konstigt, äckligt mycket för mig kan vara normalt för andra i vissa tillfällen. Jag bakade morotskaka  också.. Det vällde över i ugnen, jag skar bort det och hetsåt. Ensam i mitt rum. Sedan mådde jag så så dåligt.. Försökte kräkes flera gånger men det går inte. Så nu har jag ätit tillräckligt för idag och imorgons frukost. Blir absolut ingen middag och måste ut och springa. Minst en timme, sen kommer jag må bättre. Men det är fest så hinner inte springa, blir väl minst 2 timmar träning imorn.
 
Har klänning, man ser VERKLIGEN mina ärr, har fruktansvärt många, så får ha tjocktröja men dem syns ändå. Känner mig så ful. Jag var faktist lite nöjd med det jag såg i spegeln när jag hade klänningen. Sedan såg jag ärren, på båda ärmarna. Jag skäms.
 

Försöker gömma men jag vet att det är där

Klarar inte att ringa till bup. Satt i en halv timme och bara stirrade på numret. Hade skrivit en hel text om vad jag skulle säga. Men klarade det inte. Jag mår bara sämre och sämre. Vill ha hjälp. Gick runt med bandage för ärren. Dem gör ont och jag blir ledsen av att se dem. Så jag täcker dem, men jag vet att dem finns där.

Fight. Never give up.

In recovery, det går upp och ner med humöret. Allt är ju inte alltid bra alltid..

RSS 2.0