Idag skulle vara bra..
Jag föreslog att jag och min kompis skulle göra våfflor till frukost, dumt men hon har börjat tro och oroa sig. Men iallafall, jag letade reda på recept. Gjorde dem.. hon la på mer och mer smör i våffel järnet.. Mådde illa.. Sen skulle vi äta.. Jag behövde lura henne till att lämna rummet så att jag kunde väga våfflan, den vägde 88g och det var 292 kcal för 268g. Jag ville bara äta en, utan nåt på men sen tog hon två till och typ kollade på mig när jag sa att jag inte ville ha mer så jag bara tog en till.. Stirrade på den, var livrädd. Sen var den borta.. Då kom ångesten. Jag vill spy. Jag ville spy upp det. Så är det varje gång jag ätit nåt. Varje gång jag åt mer än planerat.
T.ex. om jag planerat att äta exakt 1 dl mjölk men jag kan inte mäta upp eftersom nån är där. Jag får panik. Vet ungefär hur mycket 1 dl är i den koppen jag ALLTID MÅSTE använda.. Men jag vet inte exakt. Jag vill alltid mäta, väga. Måste veta.
Om vi äter middag som familj så försöker jag alltid komma först, ensam till köket, ta mat, bre up på tallriken och sen när dem kommer så låtsas jag som om jag ätit mycket. Ibland om jag tappat kontrollen och det bara är en förälder så gör jag vad som helst för att få ut dem yur huset så att jag kan spy.
Jag är äcklig. Vidrig. Det är äckligt att spy men jag mår lite bra efteråt. Då släpper ångesten men nästan bara om jag spytt upp mycket. Man kan ändå bara spy upp 80% av kalorierna.
Kommentarer
Trackback
