Vänner
Vänner. Jag har "vänner". Igår räffade jag med mitt ex. Hon betedde sig som en douchebag. Pratade om nån tjej(som hon btw strulat med) och hur SMAL hon var. Hur smart på en skala är det att säga det till en anorektiker i behandling?
Sen har jag en annan kompis, B. Han träffade jag i torsdags, han är schysst. Han kom faktist och hälsade på mig på mando. Men han bryr sig inte. Jag tror inte han gives a crap om jag skulle dö. Om jag skulle bli dålig igen. Om jag skulle självskada. Han bryr sig inte ett skit. Han orkar inte lyssna. Orkar inte kolla hur jag mår. Jag förstår han har nog med G(som även är mitt ex), E(som också har en ätstörning). Men mig, nej. Jag har länge inbillat mig själv att jag har vänner som bryr sig. Som försökte stoppa mig när jag var ätstörd. Som skulle ringa om de var rädda för mitt liv. Men nej. Det har jag inte.
B vet inget om mig. Han vill inte lyssna på hur JÄVLIGT det är att vara ätstörd. Alla säger "E har det sååå svårt". Ingen har en aning om hur jag mår. Ingen har nånsin brytt sig. Jag har haft självmordtankar sedan jag var 10 år. Jag var 10 år när jag skar mig första gången. 10. Jag var 11 år när jag skrivit alla brev. Alla brev till familjen. Jag var 12 då jag började träna, jag började träna i hemlighet i mitt rum. Jag var 13 då jag fastade första gången. 13, då jag spydde. Då jag skar mig ännu mer. Jag var 14 då jag hamnade på HDV i 4 månader. Jag är 15. 15 då jag insett vilka mina vänner är.
Jo, jag har vänner. Paulina och Elina. De är fantastiska. Jag trr de kommer läsa detta. Och jag vill verkligen tacka er. Ni är de enda riktiga jag har. De enda som bryr sig. De enda som orkar försöka förstå.
Love Stories
Restless
De finner varandra på en begravning. Enoch är "besatt" av döden efter han förlorat sina föäldrar och Annabell har cancer så hon vill på ett sätt förbereda sig. Båda vet att hon kommer dö men de lever ändå. De får bara ungefär en månad tillsamans men den är lycklig. Det är en annorlunda kärlekshistoria som får en att storgråta.
500 Days of Summer
Den börjar med "This is not a love story"
Den är fin, sorglig men ger hopp ändå. Musiken är OTROLIG. Jag menar verkligen OTROLIG. Summer tror inte på kärlek men Tom gör det. Den följer en relation och hoppar från första gången han ser henne till när hon gjort slut. Från kärlek till allt med henne till djup förakt. Fin, hjärtekrossande och indie.
Love Me If You Dare (Jeux d'enfants)
En fransk kärleksfilm. Färgskalan på filmen är färgstark och glad. Den är komisk men väldigt mörk. Precis som de bästa filmerna ska vara (enligt mig). Det börjar med en barnlek som fortsätter hela uppväxten, till vuxenlivet. De utmanar varandra till att göra saker. En sak var att han skulle lämna sin fästmö vid altaret. Alla vadslagningar är på allvar. Dödligt allvar.
Ut
Jag har inte gått ut på två dagar nu. Jag klarar det inte. Det ä npgon rädlsla, för vad vet jag inte. Jag sitter i soffan och låtsas som att allt ä rokej. Har sminkat mig, klätt på mig. För vad? Jo, så att jag klarar att se mig själv i spegeln. Jag är deprimerad. Jag tror att jag varit det längre än vad jag trodde att jag var. När det var skola så mådde jag så illa, jag hatade att gå upp på morgonen, hatade att vara i skolan men då kom jag iallafall ut. Nu finns det inget som får upp mig på morgonen eller utenför dörren. Jag vill köpa nya kläder för alla jag har får mig att må dåligt. Men jag förtjänar det inte, jag har såna skuldkänslor. Kan inte skriva en önskelista för min födelsedag för jag förtjänar inget. Jag kan inte be mina föräldrar om nån produkt från affären eller nåt över huvudtaget. Jag är inte värd det. Jag har ju förstört så mycket för alla. Jag tar upp tid för min pappa då han egentligen ska jobba, jag klarar inte mat eller fester pga ångest så de får ställe in familjekalas. Jag bryter ihop och ja..helt enkelt bara är en börda.
Tv Tips
Torka inte tårar utan handskar
Den här tv-serien hade premiär på svt igår och jag kunde såklart inte sluta gråta för det var så fint. Baserad på Jonas Gardells böcker med samma namn och handlar om två kära killar under 80-talet och sjukdomen som drabbar dem och deras vänner. Helt fantastiskt bildspråk, drömskt och underbar skådelspeleri!
Den här tv-serien hade premiär på svt igår och jag kunde såklart inte sluta gråta för det var så fint. Baserad på Jonas Gardells böcker med samma namn och handlar om två kära killar under 80-talet och sjukdomen som drabbar dem och deras vänner. Helt fantastiskt bildspråk, drömskt och underbar skådelspeleri!
- Korrespondenterna
Bästa! Man får resa över hela världen, dem besöker olika människor över hela världen med olika problem. Ibland handlar det om barnslavar, ibland är det religion. Det är så inspirerande och rörande, sant!
- Mad Men
Timetravell! Jag älskar det! Dem är kurviga, starka kvinnor som på olika sätt bryter sig loss från den tidens förtryckning. Jag älskar den tiden just för kläderna, håret, bilarna och framförallt kropparna. Att få vara kurvig.
- Pushing Daisies
Finns inget bättre! Quorky, roligt, ironiskt, färgstarkt. Pajbakare som kan väcka folk som är döda sätt i en retro konditori. En barndomskärlek som han väcker och kommer in i serien, den är såå gullig och inspirerande. Jag har set tom alla episoder minst 5 gånger.
My SO-Called Life
BÄSTA TV SERIEN SOM NÅGONSIN GJORTS!!
Så perfekt, den är inte ostig, den är inte inställsam eller för överdriven och jag tycker att den spegalr tonåringar på ett såå awesome sätt!
Plus: Rayanne Graff, coolaste stilen nånsin! Och hon har problem, hon är inte perfekt. Hon är inte super smal. hon är inte rik. Hon är uber cool, bra vän(inte alltid) och awesome!
Juno
Är det sjukt att jag är avundsjuk på Juno som får äta vad som helst när hon är gradvid.. Hon sitter och äter, äter och äter. Inga problem, JAG VILL GÖRA DET. Jag vill våga äta. Jag har sån delad panik, ena sekunden vill jag äta allt sen har jag totalt tappat aptiten och då får jag panik över det.
Recovery safe foods!
När jag började behandling hetsade jag och det är hemskt. Ett tips till det är:
- GÅ INTE TILL KÖKET!
- Ta te istället
- Följ ditt matschema!
- Om du verkligen verkligen måste, ta Coke Zero eller tuggumi
- Håll ut!
- Göm undan bröd och sådant
- FÖLJ DITT MATSCHEMA!
- Borsta tänderna efter mål så att du inte har smak kvar av mat
- Ha inte söta, triggande saker på ditt matchema, jag har men här kan jag ju inte hetsa. Jag har det för att de är små och fyller inte upp magen
Jag har tänkt på hur det kommer bli att komma hem.. Hur det kommer bli utan kontrollen här, och hur jag kommer känna mig angående utseendet. Tips på mat som jag iallafall kallar "safe foods for recovery" (Obs. Detta är inte listan över mina "safe foods" för när jag var sjuk utan vägen till frisk)
- Portionspaket: Yoghurt koppar(Activia är bra för magen och magen blir knas i behandling), sopp burkar(Heinx, Varma Koppen, m.m), Weetabix, Salladslådor, Bäbisburkar(typ gröt och fruktpuré
- Frukt
- Fullkorn! Nudlar, pasta, ris, flingor och bröd
- Grönsaker
- Uppskuren ost, finns att köpa på coop(paket med ost skivor)
- Havregrynsgröt
- Bär! De är fräsha, icke mättande och nyttiga
- Lätt saker, det ska du inte egentligen ta eftersom det inte mättar helt som det vanliga men ibland måste man (t.ex jag äter BARA mini keso)
- Drick dina kalorier, när du har ett antal kcal/dag på ditt matschema så är det enklare att dricka, t.ex smoothies, juice, mjölk eller soppor
- Quorn och soya istället för kött(jag får inte äta det eftersom här på mando kör dem bara kött), men iallafall. Dessa är lättare för magen, eftersom magen kommer bli helt knas så leta efter saker som är lättare att smälta
Gammal bild
Här är jag påväg neråt. Jag tror den togs i typ oktober/november, kommer ihåg den tiden. Där hade jag nog inte ätit på 3 dagar...
Vart är samhället påväg??
Ginatricots skyltdocka... Ingen bra förebild. Fast nästan alla klädföretag har ju modeller som tjejer jämför sig med varje dag, så det här är inte mycket annorlunda. Nästan alla modeller är grovt underviktiga och jag tror ingen har mens längre, varför ska man uppmuntra sådannt? Varför ska flickor vara så pinnsmala utan kvinnliga former? En idé kanske är att många designers är homosexuella och vill hellre ha pojkar, även så behöver dem mindre tyg om det knappt är något där att klä.
Jag ser den här bilden nu som nåt hemskt och triggande. Att flickor, yngre än mig ska se sånt här. Jag vill absolut aldrig att nån ska behöva gå igenom samma sak som jag gör. Visst, jag vill ibland gå tillbaka till hur smal jag var förut och jag är ibland inte så sugen på behandling men nåt sånt här ska inte finnas. Ett sånt stort klädmärke som Ginatricot, med unga flickor som kunder ska väl inte gå ut och ha det här som "passformen", det "normala". När man kollar på en provdocka ska man se hur ett plagg kommer sitta, men de flesta är väl inte sjuka som handlar där eller? Den är urmärglad och förstörd. Det är revbenen som sticker ut och magen är organen och den lilla maten som kanske gått ner där. Ska nåt sånt stå i skyltförnstret?Protein
Detta är hur 20 gram protein ser ut:
- 12 räkor
- 140 g vit fisk
- 140 g Quorn (kött substitut)
- 80 g konserverad tonfisk
- 170 g tofu
- 100 g tempeh (soja produkt som liknar tofu)
- 80 g Seitan (vegetarisk ersättning för kött)
- 3 sardiner
- 105 g lax
- 250 g röda kidneybönor
- 1 skopa vassleprotein
- En hel platta av svampar
- 235 g linser
- 105 g magert nötkött
- 200 g fettfri grekisk yoghurt
- 3 ägg
- 5 äggvitor
- 185 g edamame
- 180 g keso
- 90 g kycklingbröst
- 12 räkor
- 140 g vit fisk
- 140 g Quorn (kött substitut)
- 80 g konserverad tonfisk
- 170 g tofu
- 100 g tempeh (soja produkt som liknar tofu)
- 80 g Seitan (vegetarisk ersättning för kött)
- 3 sardiner
- 105 g lax
- 250 g röda kidneybönor
- 1 skopa vassleprotein
- En hel platta av svampar
- 235 g linser
- 105 g magert nötkött
- 200 g fettfri grekisk yoghurt
- 3 ägg
- 5 äggvitor
- 185 g edamame
- 180 g keso
- 90 g kycklingbröst
Wink.Wink.
Tillägnat Dig <3
Du är min bästa vän och jag saknar dig så <3. Behöver dig, önska att du kunde komma och hälsa på här <3 Det är dig jag vill ha mitt första fika med <3 DU får mig att känna mig trygg <3 Undra om vi kanske kan "skype-fika" O.o För jag vill komma tillbaka till hur det var förut. Tänk... Vi bakade, skrattade, fnissade <3 Du skrev världens finaste meddelande till mig och jag bara brast ut i gråt för åhh, vad jag saknar dig och gud vad det värmde mitt hjärta <3 för faktist så är du en av dem få som jag litar på totalt. Jag kände att jag kanske faktist var fin just för att du sa det <3 Flera har sagt det här men det är väl deras jobb... Och mitt ex(G) sa det men jag trodde inte alls på det. Men du, när du sa det betydde det så mycket <3 Så det här inlägget är till dig <3. Jag vill träffa dig och kasta färg som vi planerat, lyssna på indie-pop, se på film, skratta, rulla ner för en kulle, äta skråfflor upp och ner, prata, fnissa, sitta uppe till 4 på natten och bara leva. Jag vet att vi kommer förbli vänner, kanske bo tillsammans i en lägenhet i typ England eller Holland ;),
Aja..
Jag älskar dig Paulina, min bästa vän.
Btw, detta är Marina från Marina and the Diamonds. Du berättade om dem och sa att hon var vacker och inte pinnsmal. Jag instämmer, hur vacker som helst och inte benig. Ännu en inspiration.
Här igen
Kom tillbaka i söndags. Stannade extra på lördagen för att jag fick feber och orkade inte åka till Mando igen..
Helgen. Ja, hur gick det då? Hmm.. Det gick väl okej antar jag. I fredags gick jag på bio, det var såå roligt :D. Såg Hunger Games med Ben, väldigt roligt. Sedan var det sushi till middag, man ska äta 10 bitar.. jag åt 7.... Vet inte varför jag var så dum men det gjorde jag.. Jag åt kvällsmål och det gick. Lördagen blev konstigare. Jag vaknade och var verkligen inte hungrig, eller sugen. Men åt frukost. Sedan kom 10-mellis.. Det var så svårt.. Åt bara en macka(ingen dryck), sedan kom lunch och jag var på SÄMST humör. Min pappa pratade om pasta och skit, jag ville ju inte ens äta. Men jag övertalade honom att det skulle bli tork oc potatis.. Det var svårt men jag åt. Sedan var jag bara hemma, inget hände. Somnade i soffan för att jag hade feber.
På söndag var jag, min pappa och några vänner och fågelskådade. Hade gjort i ordning lunch innan, blev räk och matvete sallad. Såg så enormt ut i ladan men åt. Vi gick i ca 4 timmar och jag frös som bara dem. Sedan gick vi på kafé , jag tog en te, min pappa tog en kaka och vännerna delade på en liten paj. Var såå svårt. Jag ville ha, men ändå inte.... För jag visste pm jag blev ensam med det skulle det sluta på toaletten, det var starkt. Jag stog emot. Det var den värsta halvtimmen... Bara satt och stirrade. Så jag blev på rätt dåligt humör. När jag kom hem var det dags för eftermiddags-mellis. Frukt och en macka. Det åt jag och sedan åkte jag till Mando. Min pappa envisades med att han skulle förlja med men jag ville verkligen inte det.. Eftersom jag hade planerat att äta en bulle. Ensam.. Så jag blev så sur. Men tillslut gav han upp och jag fick åka själv. jag köpte en bulle, ville köpa mer men hade inte råd. Iallafall. Sedan när jag skulle äta den. Jag tog en tugga. Sedan hindrade jg mig själv. Jag tänkte bara
Vad fan gör jag?
Jag vill ju vanligtsvis inte äta?
Det här är inte rätt.
Så nu känner jag mig lite stolt eftersom jag inte åt bullen. Så när jag kom fram var det dags för middag, fisk som vanligt. Det gick. Men när jag var här. Det kändes inte rätt. Ville verkligen inte vara här. Det kändes så fel. Jag vill gråta. Men jag kan inte. Jag känner extrem ångest men den kommer aldrig ut. Det är som att den ligger och kryper. Är alltid obekväm på nåt sätt.
Man måste dö några gånger innan man kan leva
Universe
Bara säg att dra åt helvete, ok? Att du aldrig nånsin kmr känns så för mig. Att du är lyckligare än någonsin. Säg det!! Så slipper jag tankarna och 'what if?'. Funderar på om att jag bara kunde ändra allt. Om jag kunde falla för honom. Då skulle du bli glad, han och Johan. Alla som jag förut gjort sura. Eller, bara en idé... Bara sluta helt. Försvinna? Det kanske är något. För min existems hittils verkar inte direkt gjort någon nytta. De kanske var glada med mig men jag vet att de är lyckligare utan. Vad gör skillnaden? Jag hjälper ju ingen.
Update
Sitter fortfarande ensam vid det runda bordet i matsalen.. Hatar det. Det bara känns så ensamt och jag säger det till dem och de svara att dem ska prata med dem andra behandlarna och se om dem kan komma fram till nåt. Men nej, jag får aldrig något svar så det fortsätter, måltid efter måltid... Idag på 15-mellis bröt jag bara ihop, det fanns inte det rätta brödet, äpplena var stora och jag klarade inte att sitta så längre så allt bara krasade... Även så har jag insett att téet som de har här har kcal... 4 kcal/påse.... Fatta?!! Jag som gått och varit paranoid tidigare över det och äntligen kommit över det, trodde att det inte fanns kcal i té men tydligen gör de det.. så jag har alltså tagit 4 extre kcal varje gång jag dricker mjölk med té påse i... Aja, mellisen. Var var jag... Juste.. Jag bara satt och kunde inte förmå mig själv att äta.
Jag har bara tappat tron för behanlarna här. Dem säger att allt är lika mellan alternativen, men på ett skiljer det mer än 100 kcal, mellan ost och skinka är det 20 kcal, juice och mjölk är det 20 tror jag, mellan laktosfri yoghurt kopp och avnlig är det hela 10 kcal... Jag fattar inte! Dem vill att vi ska lita på dem... De säger att dem ska stötta... Mm...det gör dem verkligen... Nej, känns inte så... Mm.. men det var idag iallafall. Imorngon ska det gå bättre. Tyvärr blir det skink pasta till lunch.. *suck*
You're better off with out me..
Du är bättre med henne. Hon gör dig bättre. Jag avr sjuk själv så jag kunde aldrig hjälpa dig. Jag är inte nog och kommer aldrig att bli. Men du, bara så du vet så kommer du alltid att ha en plats i mitt hjärta så även om ni tar slut eller inte så jag lovar. Jag kommer inte direkt gå över till nån annan. För du finns fortfarande kvar. Jag vet att du trodde att jag gillade honom men han finns inte för mig.. Iallafall inte på samma sätt som du. Ångrar för ofta att jag gjorde slut. Bara känns som att jag borde ha förlåtit dig helt för det som hände med henne. Jag vat hur sjukdomen bara tog över... Att jag bara tänkte på att inte äta. Men du... du såg mig göra detta och kunde inte göra nåt..jag vet att du försökte. Det kändes så rätt och är fortfarande stolt över att ha haft en sån fantastisk tjej som du...
Men som jag sagt förut. Hur det än blir är jag inte tillräckligt så även om det vore en dröm så skulle jag inte vilja att det skulle hände för du förtjänar bättre. Jag skulle inte vara tillräckligt bra för dig..jag var aldrig det ändå. Du var så get bra för mig fast jag insåg inte helt det då..
If you can't see it, it doesn't exist...
De bara flyttar runnt mig. Vänder ryggen till. Sätter mig själv. Så om dem inte ser det, finns det inte. De bara flyttar bort mig för dem vet inte hur dm ska hjälp mig. Men det hjälper mig inte heller att sitta själv. Snarare tvärtom, varje gång jag behöver gå och sätta mig med ryggen mot alla andra, höra dem skratta och prata.. det bara värker inuti mig...påminner om skolan när jag ofta fick sitta helt ensam vid ett bord. Förstår inte hur dem tänker.. Sedan säger det bara
Det är meningen att det ska bli sämre innan det blir bättre
Men det känns inte som att det blir bättre. Jag trodde jag nått botten men tydligen inte. Sedan är deras teori att allt bara försvinner... Det känns bara som att jag blir sämre och sämre. Blir bara mer och mer rädd. Jag vill bli fri. Det vill jag...men det känns bara tomt. Jag vill inte vara sjuk men jag är bara tom.
Heart-broken
Tvång och straff
Jag har tvångsbeteenden som jag redan berättat men dem skrämmer mig. Igår när jag åkte pendeln hit så var jag så rädd. Rädd för allt och alla. Sprutade mina händer med handsprit minst 6 gr. Jag ville inte röra vid nåt, var rädd för alla. Kändes som att alla kollade på hur fet jag var. På min uppblåsta mage. Sedan blev det inte bättre att jag hade uppstötningar hela vägen hit. Men det sjukaste var att det enda obekäma som jag kände avr att jag inte fick ut allt när det väl kom upp av sig själv... Tvång kommer hela tiden.. Och behandlare hotar med ätlabb(dvs äta själv med en behandlare)... Jag vill inte det men dem kan inte ta tag i mina tvång eller självskada här heller.. Och om jag skulle självskada skulle jag få straff. Man kanske kan säga att det är för mitt bästa men sättet dem lagt upp det här är som om allt är som ett straff. Vi har belöningschema och om man inte lyckas med dem får man ingen belöning och t.o.m kanske indragen ett privilegium..
Men idag känner jag mig lite gladare. Lite mer peppad. Jag vill komma härifrån och få äta så mycket grönt som möjligt. Slippa sakerna på matschemat och få ha ett "hemma-schema".
Men samtidigt funderar jag på dieter och skit... Jag bara känner mig så off..
