Nu är jag på permiss igen efter några hemska dagar..
Det började med att jag fick köttfärsås och pasta till lunch. Sedan på tisdagen var det höjning. Det var hemskt. Stora portioner, utmaningar och bara jobbigt. PÅ onsdagen var det den värsta dagen. Först var det kyckling och ris till lunch, det är okej men när det är ris blir det så sjukt stora mängder känns det som, så den lunchen klarade jag inte. <och jag mådde så dåligt för jag satt där och grät medans behandlaren bara pratade över huvudet på mig... Senare samma dag kom en behandlare för att prata med mig.. Och gissa.. Hon vill sätta mig i labb! Varje måltid..gissa om jag grät mycket. Det bara kom som en chock för bara 2 timmar innan sa min behandlare att det gick bra och att jag ska flaggas för dagvård nästa vecka. Jag måste vara i labb för mina tvång och att jag stör andra. Men det värsta var att det kändes som att det gick bättre och hon bara sa till mig att jag vart nonchalant mot dem och bara dålig.

Så var det dags för middag..i labb. Jag satt med en jobbig behandlare. Och det värsta var att hon bara satt där. SA inget. Jag grät och grät och hon sa inget alls.. Sedan kvällsmål, då kom min pappa så jag slapp labb. torsdagen gick ännu värre.. Jag satt där och bara kände mig dum och dålig. Kunde inte göra något rätt. Det var som att jag var en marionettdocka som skulle styras. 10-mellis gick inte bättre... Sedan var det dags för lunch. Och utmaningen då var PANNKAKOR! Mm.... men en chock blev att man inte fick ha gränsaker till, så då ksulle det blivit 300 g pannkakor och 25 g grädde och 25 g sylt... Jag bara bröt ihop. Det var bara hemskt. Så den jag satt med erbjöd att byta med henne så jag fick kött, stekt potatis och brunsås. Det är äckligt och bara jobbigt. Men jag skulle få gå ut själv två gånger om dagen i 5 min om jag klarade utmaningen. Så jag åt. Men inte köttet, det skar jag i små bitar och bara svalde ner med mjölken... Det är dåligt och det sved i halsen men jag skulle aldrig ha klarat det annars. Efter var jag glad eftersom jag trodde jag skulle få belöningen men senare fick jag reda på att nej.. Det får jag inte.... Allt var bara i kras. Jag bara grät och grät. Ingen brydde sig ett skit.Återigen.

Vid middagen blev det..ja....pasta med liite räkor. Det kändes bara fel, räkorna räckte inte och det blev ca 70% pasta.. så jag krasade igen. Allt var bara jobbigt. Jag gröt och grät. Behanladren bara satt och sa saker, det kändes som att hon förlöjligade det. Hon vände att jag tagit kött emot mig... jag bara äcklades av mig själv för att jag tagit köttet. Så när en halvtimme var slut tog hon tallriken och kastade maten. Jag satt ihopkurad på stolen och grät, hon sa bara att jag skulle in i vilrummet. Jag ville inte. Jag mådde för dåligt... Men jag gick..och tog en rakhyvel som jag hittat dagen innan inne på toan. Och jag gjorde det. Jag grät och ville bara skrika och jag skar. Sår efter sår. Men sen slutade jag. jag skakade så. Jag tog upåp mobilen och skickade ett meddelande till en annan patient, bad henne att komma. Hon öppande dörren och förstod. Sprang och hämtade en behanldare och efter det blev det faktist bra. Han var så snäll och bra. Så det gick bra. Men så mycket på så kort tid...