Jag känner mig helt förstörd. jag vet inte vad jag ska göra. Just nu vill jag bara dö.. Så har jag kännt dem senaste 5 kvällarna. Och tankarna kommer bara mer och mer. Allt känns meningslöst och jag känner mig bara hopplös, meningslös, bortglömd. Jag har hållit in gråten så många gånger idag och bara blivit sur för det minsta lilla.. Och det värsta är att det känns som om ingen lyssnar eller förstår. Dem säger bara att det är en del av sjukdomen. Det känn som om allt jag är för dem är "sjuk". Som om jag inte är en person.

Idag vaknade och mådde skit så hela dagen har varit dålig.. Jag har bara kännt mig helt DÖD. Och det finns ingen att prata med. Här på HDV får man inte tid dagligen utan man måste gå till dem själv och jag kan inte göra det. Jag mår dessutom sämst efter måltider och då MÅSTE amn vila(jag vilar aldrig för jag har antingen kramp eller ångestattacker) men ingen hjälper en.. Nu MÅSTE jag prata med nån så efter vilan ska jag prata med en av de få bra... Annat än det... Hmm.. jo jag har fuskat... Jag vet hur dåligt det är men ja, nu har jag gjort det.. Min kompis får komma på torsdag och äta med mig och allt jag tänker på är om jag ska fuska då.. Sorgligt. Men jag ser fram emot att träffa honom verkligen.

Frukost:

Jag känner mig ensam.. Verkligen ensam.. Min kompis skulle kommit idag men kunde inte.

just nu känner jag mig så fet... Som en stor elefant och det hjälper inte direkt att alla andra är smala(lite läskigt t.o.m)... Men jag är uppblåst sä´å jag är inte såhär stor egentligen. Mina lår, mina armar, min mage. mina höfter.. Grotesk. OCh värst är att jag har typ 7 kg kvar till min målvikt... Vafan?! Jag är ju redan fet...

Sedan igår så har jag haft värsta krampen i magen, alltså värre än någonsin. Jag kunde inte stå rakt eller sitta ner för att det gjorde så ont. Jag hade så svårt med middagen p.g.a att det gjorde så ont och sitta ner och ännu värre att få ner ännu mer i magen. Och sedan skulle jag vila men det gjorde så  ont att ligga rakt så jag fick gå ut och lägga mig.. Men INGEN brydde sig, jag låg och grät, kunde knappt andas men ingen jävla behandlare brydde sig.. Den enda som brydde sig var en annan patient som var sådär super snäll. Men annars ingen. Till slut efter att min pappa pratat med en så fick jag en värmekudde, men det gjorde så ont att jag inte kunde ha den på magen.

Nu har jag varit i behandling på Mando i fem veckor, det kommer troligtsvis bli ca 4 veckor till minst. Det är jobbigt eftersom i början(dagvården) så blev jag inte bättre, jag gick ner i vikt och fuskade och mådde allmänt sämst. Nu är jag inne på HDV som sagt och jag tror helt ärligt att jag kommer må bättre av det här. Vissa saker tror jag itne kommer sitta i efter det här, t.ex. måltidsdrycker, helt ärligt så gillar jag verkligen inte det.. Men jag tror att jag kommer fortsätta med regelbundna måltider. Det känns äckligt mycket men det är faktist så man kan gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt. Jag vet.. Man ska inte vilja gå ner i vikt men jag känner mig fet och svag. Jag kan träna och äta, så länge jag äter rätt så borde det inte vara ett problem. Jag LÄNGTAR efter att träna, ska börja med yoga, dans, simning och friskis senare. Även bli vegiterian när jag blivit friskförklarad (eftersom 1.jag HATAR kött 2. Jag får skuldkänslor av att äta kött).  Jag är EXTREMT nervös över att äta i skolan.. Delvis för att maten är onyttig och miljön är triggande till Anorektiska tankar. Så vad kan jag göra.. kanske börjar med att ta med matlåda. Jag måste faktist erkänna att jag hatar tanken av att vara "normal", se normal ut.. Jag gillade känslan av att inte äta som alla andra, att vara den "smala".. Men det kanske ändå går(bortsett från det där med att inte äta normalt), jag ska träna och äta. Det lovar jag.

Har kanske inte riktigt berättat om det här.

Nu är det tisdag, har varit här på HDV i snart en vecka. Idag skulle jag till dietisten för att fråga om att flytta runt lite så att huvudmålen kunde bli mindre med bara typ 50 g. Men ack.. nej. Det blev inge. Det enda som ändrades var att jag fick välja frukt till frukost och ändrade mitt alternativ till 15-mellanmålet och ett alternativ till frukost. Iallafall, jag har fått ångest attacker under vilan dem senaste dagarna p.g.a jobbigt med huvudmål. Men mitt under vilan kom en behandlare in och KRÄVDE att jag skulle komma, jag var helt förstörd till att börja med sen bara tjatade och tjatade att jag skulle upp. Hon är inte ens den som har hand om mig för dagen men hon ville sitta med mig hos dietisten. Sen kom behandlaren och vi hade bestämt att jag skulle få prata själv men NEJ. Den där dumma kärringen vägrade låta mig. Hon har inte ens hand om mig! Hon bara la sig i. Jag bröt då ihop inne hos dietisten. Så mycket att jag inte kunde andas. Då behövde jag gå ut. Så jag blev TVINGAD att sitta i soffan bland alla och hypervetilera och skaka. Jag förstår inte varför...jag mådde bara så dåligt. Men nej..(det var samma behandlare som tjatade att jag skulle ställa mig upp när jag bara skakade). Så jag satt där och hypervetilerade. Det var förudmjukande... Det kom en ny tjej idag precis när jag satt där också. Allt gick bara åt helvete.. Efter ett tag gick alla behandlare iväg förutom HON.(den som är så hemsk) Hon bara satt där, jag grät och grät och hon bara satt där.. TIll slut när jag slutat kunde jag ställa mig upp och gå iväg och sätta mig soffan bakom, bara för att komma bort från henne... Jag mådde fortfarande skit men kunde andas.. Sedan kom den där UBER snälla och pratade med mig. Efter det fick jag gå in till dietisten och prata lite mer men inget ändrades.. Förutom att hon fick en klarare bild och fixade så att jag inte behövde äta gris eller utöka till normalportion nästa vecka.

Tja, nu är jag här igen. Uppdatering: