If you can't see it, it doesn't exist...
De bara flyttar runnt mig. Vänder ryggen till. Sätter mig själv. Så om dem inte ser det, finns det inte. De bara flyttar bort mig för dem vet inte hur dm ska hjälp mig. Men det hjälper mig inte heller att sitta själv. Snarare tvärtom, varje gång jag behöver gå och sätta mig med ryggen mot alla andra, höra dem skratta och prata.. det bara värker inuti mig...påminner om skolan när jag ofta fick sitta helt ensam vid ett bord. Förstår inte hur dem tänker.. Sedan säger det bara
Det är meningen att det ska bli sämre innan det blir bättre
Men det känns inte som att det blir bättre. Jag trodde jag nått botten men tydligen inte. Sedan är deras teori att allt bara försvinner... Det känns bara som att jag blir sämre och sämre. Blir bara mer och mer rädd. Jag vill bli fri. Det vill jag...men det känns bara tomt. Jag vill inte vara sjuk men jag är bara tom.
Kommentarer
Trackback
