Jag tror att jag dör
du kan visst klara saker, jag vet att du kan det. du har gjort framsteg, även om det inte känns som det ibland. jag ser och jag bryr mig, och jag TROR PÅ DIG. jag vet hur det är att ha spöken i hela huvudet som inte lämnar en ifred, men det går att må bättre. lärare, gymnasium, skola - allt går att ordna sen. att ta hand om sig själv och må bra är prioritering nummer 1, allra högst upp på listan. du kan alltid ringa/smsa/knacka på mitt fönster om du behöver stöd eller vill prata. det är skit att alltid behöva vara stark när i princip alla i ens omgivning är helt omedvetna om vad man går igenom. man vill bara skrika rätt i deras ansikten att DET GÖR ONT att ha det som jag har det. ibland kan man prata med folk om det - ibland inte. men det kommer bli bättre, det kommer det. <3
