Fredag

Jag rörde på mig i en sorts sports för första gången på 9 månader! Sjukt länge sen.. Förr kunde jag max gå en vecka och då mådde jag skit.. Men iallafall. Jag hade min första lektion yoga igår! Jag skulle göra en aktivitet som jag inte använt för att förbränna och då valde jag yoga. När jag får av min behandlare vill jag börja på klättring och yoga en till gång i veckan. Aja, yoga var FANTASTISKT!! <3 Efter en pissig dag i skolan.. Började hyfsat sen skola.. Först hade vi matte, jag är faktist ganska bra på det. Men iallafall, jag har en killkompis som jag känt ett tag. Han var så kylig och sur. Jag ville hjälpa honom men han bara borstade bort mig. Sen kom Hon.. Och gjorde honom glad. Fattar inte. Det är som att jag inte finns. Som att ingen bryr sig. Dem brydde sig inte att jag var borta eller vad jag gick igenom. Jag känner mig så ensam i klassen, ingen förstår eller har upplevt sånt som jag. Jag tror inte nån varit så nära på att ta livet av sig som jag, eller har haft sån vilja att dö. Jag svalt mig själv för att försvinna men samtidigt för att synas. Jag ville svälta mig själv tills jag inte fanns längre. Desto smalare jag blev desto mer ville jag tappa. Desto mer som blev "urkarvat" desto mer tyckte jag att det fanns kvar. Så när vi ska till exempel analysera en låt på musiken tänker jag på väldigt hemska saker jag gjort mot mig själv men ingen annan kan förstå. Lärarna och dem andra skulle bli förskräkta och äcklade..

Är det bara jag?

Från Juli:
 
När jag är ute så kollar jag på folk. Tänker på hur smala dem är, på hur dem kanske äter. När jag ser nån som äter tänker jag på hur jag önskar att jag var dem. Ibland kna jag till och med känna smaken. Gillar vissa gånger att se andra äta. Men oftast hatar jag det. Hatar mat. Men ändå inte. Vissa dagar vill jag äta och hatar den inte. Men jag äter inte ändå, det är dem dagarna jag gillar att kolla på program om met eller se andra äta. Men ofta så mår jag bara illa av det, och jag vet om jag ens sätter i mig nåt kommer jag äta mer och mer.
 
Jag är så fixerad.
 
Vill kunna planera varje måltid, varja portion ska vara rätt. Vill räkna ut i förväg hur många kcal det är i. Vill ha den exakta mängden.
 
 

My feelings

Inlägg från Juni:
 
Jag har alltid trott att jag inte varit tillräckligt sjuk. Men desto mer jag läser så känner typ alla så. Och jag vet att jag var smal när jag började , jag har insett det. I morse såg jag mig i spegeln och jag insåg att jag är inte frisk, ser inte bra ut. Mina ben sticker ut och mitt fett dallrar på benen. Jag vill vara fast, häslosam. Om jag fick välja så skulle jag välja hälsosam och fast än bening. Igår fick jag reda på att jag gått ner i vikt.

Det var länge sen, RECAP

Från Barcelona



Jag och familjen åkte till Barcelona i augusti och det här är ett dagbordsinlägg från då:
 

HELL

I’m in Barcelona right now. It’s beautiful and all…but SO warm. And I never ever go outside without a jacket/jumper and tights, I always cover arms and legs but here… You can’t unless you’re prepared to faint from the heat. So I challenge myself everyday.. I go outside showing my arms.. showing my fatty arms and scars all up my wrists. I would never dare to go outside without covering my legs, I find them WAY to hideous.. So I go outside with nothing covering my arms and just a pair of shorts with tights under. I feel awful… And people stare… I have no idea why.. Maybe my bright yellow hair, by scars, my fatty legs, my fatty arms or everything else ugly… I just feel terrible.. But I still eat, I will not starve myself. It won’t solve anything. It will just make me even more depressed. Plus that would mean that I’ve failed at recovery and I don’t want to let everybody down. But I want to be skinny, well not as unhealthy as before but skinnier. But then again, I want to wear vintage, want to look like the beautiful Marina Diamandis or Elsa Billgren.. I just don’t know…..

 

 

Back to school

 

School with an ED

I’m back at school now. Been going to school for about 4 days now, it’s been difficult… There’s this girl who is soo triggering. It’s not just that I’ve always competed with her, on everything.. She doesn’t know but for me that’s what it is. She is also the one me ex cheated on me with, and I know that that girl flirted with my ex during my entire relationship WHILE pretenting to be my friend. So she’s a bitch.

Well, everytime I see her I feel fat and disgusting, so today I was eating my snack and I saw her. She saw me. She saw me eat. And guess what I did. I through it away… I’ve come so far.. and one person, a horrible person can ruin all that.. I still eat lunch at home but how the hell will I ever be able to eat in school, in front of HER

 

.

Salut!

Okej.. Det här har varit några skit dagar. Jag har kräkts några gånger varje dag och knappt kunnat få i mig så mycket. Jag bara kan inte. Jag är verkligen RÄD att känna mig mätt.. Det är så läskigt..... Aja.. men jag ska försöka att uppdatera mer och så. Bye bye <3

Det var länge sedan

anledningen är att dem, dvs behandlarna hittade min blogg.. Iallafall, ska uppdatera lite, är på dagvård nu! Det är tvådelat.. Jag är glad att slippa HDV, men jag saknar att kunna prata med nån som verkligen förstår och det är KAOS hemma just nu. Varje dag bråkas det och det resulterar bara i att jag tappar aptiten.. Och det är skit. I och med det så känns det som att jag får ett återfall till anorexin. Jag vill inte äta. Jag vill verkligen inte. Jag vill gömma, fuska, träna, fasta... Jag vet inte vad jag ska göra... Jag får panik attacker då jag ligger på golvet i en boll under täcket och skakar. Jag vill försvinna. Jag vill skära. Jag hatar allt det här... PANIK. Och min pappa lägger in kommentarer KONSTANT om hur lat jag är och så medans min mamma säger att jag är sjuk igen och bråkar med mig. Hemskt.
Jag får sån extrem ångest öve ALLT. Över alla dumma val jag gör som egentligen inte är dumma. Jag överanalyserar varje bit av vad det nu jag ska stoppa i munnen..

Tisdag

Ännu en dag till. Det är mycket bättre idag, sov bättre, mår bättre bara allmänt bättre. Igår på middagen gick det väldigt dåligt, satt med J. Hon sa saker som "prata som en människa" när jag grät och att det var väl inget att gråta över när jag brast ihop, hon trodde att det var maten, det var hur dåligt jag kände mig. Sedan när jag gett upp och fått näringsdryck så klarade jag inte att lägga mig i vilan, jag SKA inte göra det när jag mår dåligt.. Förra gången skar jag mig.. Jag förstår inte..

My feelings

The anorexic mind doesn’t just magically go away when weight is gained
- it gets more active. 
Anorexia becomes bigger and stronger as it struggles to hold on,
as it fights for its life.
Portia de Rossi

Vet ej

Nattinlägg

Nu ligger jag vaken igen och tänker dåliga tankar. Vill självskada. Vill försvinna. Bara få tag på kniv o piller nu. Vet inte vad jag ska göra.

Mat

JAG VILL INTE ÄTA! Bara växer och växer. Varje dag. Hat. Undrar hur de blir att komma hem. Här ler jag och skrattar men känner mig inte levande. Om jag skulle visa vad jag kände skulle dem bara säga "slappna av" och proppa mig med piller så att jag inte var för jobbig. Jag är inte frisk. Jag vill inte bli frisk. Varför måste jag vara här?? Varför..? Jag ser inte sjuk ut. Jag är kanske inte normal vikt men jag är itne kraftigt underviktig. Jag passar inte som normalviktig. Jag ser fan bara fet ut då. Jag vill ha tillbaka mitt gamla mindre schema NU! Så fort jag kommer härifrån ska jag det. Frukt, frukt och mer frukt. Fast jag är rädd. Rädd för så mycket mat. Även om dem tvingar mig äta det så gör de det inte lättare. JAg har ätit risifrutti men de har inte blivit lättare. Jag har ätit banan men det skrämmer mig som fan ändå. Vad ska jag göra? Vad? Dem vill inte att jag ska träna på att äta banan för de tror mig inte. Men jag klarar det inte. Jag strök det så tidigt. Jag Är rädd för frukter, grönsaker, vatten, bröd, ost, nötter...osv. Men de tror mig inte för de är så många som klassar dem som "nyttigt". Jag vet inget längre. Jag är fylld av rädsla. Jag vet att jag kommer hata mig själv så mycket.

Innan behandling

Innan jag kom hit var jag ännu sjukare. Jag brydde mig inte om nåt, förutom att bli smalare. Min mirfar sa att jag kunde dö om jag fortsatte. Jag brydde mig verkligen inte, allt jag tänkte var..

Jag kan inte dö förrän jag är smal. Men om jag dör pga det så är jag iallafall smal och det är allt jag vill.

Jag tänker fortfarande så. Att jag inte vill det här. Att jag aldrig kommer kunna vara lycklig. Jag är säker på att när jag väl är vid min målvikt så kommer jag må så dåligt att jag gör nåt dumt. Väldigt dumt. Och den gången inte ångra mig.

My true feelings

The anorexic mind doesn’t just magically go away when weight is gained
- it gets more active. 
Anorexia becomes bigger and stronger as it struggles to hold on,
as it fights for its life.
Portia de Rossi

A little poem and the day

To you it's an apple
To me it's so much more
It's a moral decision
It's an ethical dilemma
It's my hopes
And my fears
It's in my dreams
And my nightmares
It follows me home
Creeping into my head
It's thin
It's fat
It's life
And Death
To you it's just an apple
To me it's a mountain
By: Unknown
Valet av ett äpple kan vara stort. Varierar från dag till dag. Imorse hetsade jag. Sedan spydde. Jag tog mer. Fram och tillbaka. Jag gick och köpte lätt keso(även om jag är vegan så har jag hört att cottage cheese är låg på fett o kalorier). Jag lagade lunch och sedan höll inte kvar det. Nu äcklas jag av allt. Nu känns ett äpple som för mycket. Igår kändes en liten skål med sallad som för mycket. Desto mer man går ner, desto mindre kan man äta. Desto fetare känner man sig. Hatar min spegelbild. Känner mig fet.

jag är emot mig själv, som två röster som går emot varandra

Jag vill gå ner i vikt fortfarande. Åtminstone till 48 kg.. Så jag tränar och håller på. Men jag ska försöka äta. Och funderar över vad som skulle dämpa ångesten. För det är väl bättre att äta llight produkter än att äta inget alls? Eftersom jag slutat äta flera måltider totalt så ska jag börja med at ens äta något alls. Men det är svårt. Mina föräldrar förstår inte hur jag äcklas av mat. jag kan inte ens tänka på vad jag är sugen på. Förut visste jag alltid men nu äcklas jag av det. Jag känner ingen sug efter nån riktig mat, bröd och sådannt är jag alltid sugen på men inget som man kan ät atill lunch eller nåt. Förutom sallader, men det är jag inte sugen på direkt men jag gillar det verkligen. Det går från dag till dag. Ibland vill jag bara äta nyttigt. Ibland vill jag inte äta alls och ibland vill jag äta mycket.

Hälsa

Hej, nu var det ca en vecka sedan. Det har gått upp och ner.. JAg har träffat på Mando ochd e sa att jag borde gå in i behandling efter julen. Även att jag får inte vara vegiterian..det skrämmer mig eftersom jag inte ätit kött sedan ett år tillbaka.. Men annars då? Jo, jag har vägt mig.. Jag kommer nt säga vikten men jag ahr gått ner 5 kg sedan i oktober. Blev såklart överlycklig men sedan kom skräcken. Jag kanske går upp i vikt. Eftersom jag haft hets i princip varje kväll i tre dagar nu så vet jag itne riktigt. Så från och med imorn s¨ska jag äta nyttigt. Det vill säga, varje mål(om jag klarar det), alltid nyttigast som möjligt. Jag ska icke vara för hungrig, jag måste komma ifrån hetsen. Sedan kan jag gå tillbaka till Ana. Som det märks så är jag itne direkt inne på att bli bättre... Men nu ska det ätas nyttigt. bara fullkorn, grönsaker och frukt. Ska köpa hem mycket sådant imorn. Sen är det en annan ångest, imorn ska det vara övernattning med klassen, då finns det såklart godis och annat äckligt. Vad ska jag göra för att hålla mig borta? Jo, bunkra upp med grönskaer och frukt inför kvällen(Ja, jag tar med mig det här till övernattingen...) och äter nyttigt hela dagen imorn så förhoppningsvis så kommer jag inte hetsa.

Fan!

jag ätit en stor portion bara grönsakswok och jag känner mig fet.
I förrgår gick jag och simmade, jag vägde mig och gissa vad det stog 51.6 kg
Det måste vara nåt fel på vågen, inte en chans att jag gått ner 4 kg...
Men nu har jag tydligen det och allt jag kan tänka på är att gå ner mer. Fast mina föräldrar tvingar mig att äta mycket till middag varje dag så från och med nu så sak jag träna mer. Måste ju bränna alla de kcal som dem tvingar mig till. Sen hade jga hets igår kväll och dagen innan... Inte kul... Blev ca 500 kcal/hets.. Mådde illa.. Så måste kompensera idag. Ingen frukost. Ska gå ca 20000 steg hoppas jag och sedan förhoppningsvis simma.

Fight. Never give up.

In recovery, det går upp och ner med humöret. Allt är ju inte alltid bra alltid..

RSS 2.0