Mig
Detta är jag, hela mig
Vad tycks?
Vad jag gör när jag mår dåligt?
Imorse mådde jag sååå dåligt. Igår träffade jag mitt ex och det som fastnade var... Att mitt hår inte var bra färgat och att jag är motsägelsefull. Iallafall, jag har försökt att bygga upp en bubbla. En bubbla med vapen och pang pang som skjuter bort allt negativt som kommer. Men iallafall, det jag gör när det krisar är...
Hon hjälper mig väldigt mycket, säger liksom att man ska acceptera sig själv. Hon har en awesome hårfärg och bästa tips. Hon är vacker och hjälper väldigt mycket.
- Om jag ahr problem med mat relaterat läser jag http://www.tumblr.com/tagged/eating+disorder+recovery
Det finns så många inspirerande personer där, som berättar om sina problem men de är mina hjältar <3
- När jag ska utmana mig eller acceptera mig själv eller låta mig själv äta det jag vill så läser jag http://elsa.elle.se/
TILLBAKA!!
Nu är jag tillbaka, sååå MYCKET har hänt!! <3
Färgat håret rosa :D med manic panic Pretty Flamingo <3
"Lyckat"
Jag har ätit lussebulle. Flera. Ibland känns det okej. Okej att tänka att jag. Tuva. Ätstörd. Har ätit. Saker som hjälper är Paulina, Elina och Elsa Billgren(bloggaren).
Vänner
Vänner. Jag har "vänner". Igår räffade jag med mitt ex. Hon betedde sig som en douchebag. Pratade om nån tjej(som hon btw strulat med) och hur SMAL hon var. Hur smart på en skala är det att säga det till en anorektiker i behandling?
Sen har jag en annan kompis, B. Han träffade jag i torsdags, han är schysst. Han kom faktist och hälsade på mig på mando. Men han bryr sig inte. Jag tror inte han gives a crap om jag skulle dö. Om jag skulle bli dålig igen. Om jag skulle självskada. Han bryr sig inte ett skit. Han orkar inte lyssna. Orkar inte kolla hur jag mår. Jag förstår han har nog med G(som även är mitt ex), E(som också har en ätstörning). Men mig, nej. Jag har länge inbillat mig själv att jag har vänner som bryr sig. Som försökte stoppa mig när jag var ätstörd. Som skulle ringa om de var rädda för mitt liv. Men nej. Det har jag inte.
B vet inget om mig. Han vill inte lyssna på hur JÄVLIGT det är att vara ätstörd. Alla säger "E har det sååå svårt". Ingen har en aning om hur jag mår. Ingen har nånsin brytt sig. Jag har haft självmordtankar sedan jag var 10 år. Jag var 10 år när jag skar mig första gången. 10. Jag var 11 år när jag skrivit alla brev. Alla brev till familjen. Jag var 12 då jag började träna, jag började träna i hemlighet i mitt rum. Jag var 13 då jag fastade första gången. 13, då jag spydde. Då jag skar mig ännu mer. Jag var 14 då jag hamnade på HDV i 4 månader. Jag är 15. 15 då jag insett vilka mina vänner är.
Jo, jag har vänner. Paulina och Elina. De är fantastiska. Jag trr de kommer läsa detta. Och jag vill verkligen tacka er. Ni är de enda riktiga jag har. De enda som bryr sig. De enda som orkar försöka förstå.
I wish you an un-happy birthday
Fyllde år igår. Rolig? Ja faktist. Fick fina presenter och kände mig lite fin. Åt en macka till frukost och gick till skolan. Jag har fortfarande problem med ätstörda tankar. Ana tjatar hela tiden på att röra på mig. Att gå. Gå. "Lite till..."
Men det var ändå en trevlig födelsedg. Klassen sjöng t.o.m till mig på franskan <3 . Hur gulligt som helst! <3
Här är lilla jag i min nya klänning:
15 dagar
Nu har jag tagit anti depressiva i 15 dagar. Under den tiden har jag varit på mando. SOm slutade med ett stort misstag.
Jag har haft många sammanbrott i hemlighet och Ana har bara blivit starkare och starkare.
Imorgon
imorgon ska jag träffa bup. Har gjort det två andra gånger den här veckan.
Imorgon är mitt läkarsamtal. Jag ska prata om att börja med anti-depressiva. JAG VILL.
Förra mötet var mest ett uppdateringssamtal. Jag var inte närvarande, jag kände mig lost. Nickade och höll med. Sedan pratade vi om anti-depressiva. Min mamma började GRÅTA. För att hon inte vill att jag ska få anti-depressiva. Hon tror att jag HELT kommer byta personlighet... Hon tror att jag kommer känna mig "konstig".. Jag känner mig redan "konstig"
Long time no write
Jag har bara mått för dåligt. Haft många nattliga gråtattacker. Men också så har jag varit i skolan. Var där idag.
Går halv dagar, vill verkligen inte. Så vad får ut mig?
Ana... Ja, när jag bara är hemma och inte rör på mig skriker Hon. Bara kallar mig lat, fet, ful.. KONSTANT. Så jag går ut. Jag går till skolan: inte förr att träffa folk, för det mår jag dåligt av. men för att röra på mig.... Jag lyder Henne...
Mina gråtattacker är inte lika ofta som det var förra veckan. Men de finns. Jag kan lägga mig i sängen på kvällen och bara börja gråta. Kvida. Tysta skrik. Igår fick jag en from av gråt-panikattack. Jag trodde att jag växt, blivit stor. Tjockare. Kändes som att jag gick upp i vikt framför ögonen på mig. Så jag bara grät och grät, rev över hela kroppen. Ville få bort allt. Få bort mig själlv ur kroppen.
Om 17 skoldagar är skolan slut. Men vad är det då? Jo... Julafton. mat, familj. HELVETE....
Tillbaka
Nu är jag tillbaka från bup. Det var okej. De var väldigt trevliga, såå många personer där. Min phsykolog, läkare(phsykiatriker), behandlare, jag och mina föräldrar. Man kan inte sätta in anti-depressiva på ett jour/akut möte så det mötet ska vi ta om 2 veckor. Tills dess får jag försöka överleva....
Idag-ska bli bättre!
När jag vaknade mådde jag illa men mentalt bättre än igår. Jag tog en fin skål med pumpa gröt móch en stor kopp kaffe.
Nu sitter jag och skriver och äter en god macka med jornötssmör+bananskivor
(mackan var hel men hade ätit upp den redan)
Idag ska jag träffa min bup kontakt och få en akut läkar tid. En planerad läkartid kan ta flera veckor att få. Det känns bra, att äntligen få hjälp. Ska även, förhoppningsvis, få träffa Ola (min phsylokog)..jag behöver prata med nån..
Igår var hemsk
Igår var hemsk från början till slut. Jag äter pumpa gröt varje morgon nu och det är helt okej. Sen så mådde jag så dåligt, varför vet jag inte. Jag var nära på att bryta ihop hela tiden. Jag badade för att få gråta. Satt i badkaret(med kläderna på) och grät... När jag klev uppgick jag in till mitt rum och bytte om. Jag gick ut i vardagsrummet och sen in i mitt rum igen bara för att bli sittande i sängen. Vaggande fram och tillbaka... Som paralyzerad.. Efter en stund kom min pappa in, han pratade med mig om att åka till SÖS. Så att jag får prata med nån om anti-depressiva. Men jag klarade inte att gå ut...
Vid lunchen kändes det bättre, jag åt boulletter med potatis och lingonsylt <3<3 sååå gott!!!
Efter lunch arbetade jag och pappa med skolarbete. Det är svårt eftersom jag alltid känner mig så misslyckad.. Min mamma och pappa ville gå på en promenad men jag klarade inte det så jag stannade hemma. Så fort jag blev lämnad ensam bröt jag ihop igen. Denna gång i skafferiet i köket (av alla ställen...). Nu varade det itne lika länge men jag bara föll ihop och grät.
Kvällen
Igår kväll var det som värst. Jag åt middag utan problem, det blev en mexikansk pumpa gryta. Sedan arbetade jag och pappa med lite skolarbete. Vid 20 kollade vi lite på tv som familj. Men jag mådde bara dåligt hela tiden. En kryppande ångest eller någoon dålig känsla som förlamade mig. Jag gick för att göra kvällsmål(banan"glass") och pappa var i köket också. De skulle sätta på en film emn jag sa att jag inte ville. Då sa han bara "men då kan du gå och läsa i ditt rum". Så jag lämnade köket tvärt. Lämnade kvällsmålet. Gick in i rummet. Släckte alla lampor. Tog täcket och la mig i ett hörn.
Det är så jag gör när allt blir för mycket. Jag vill inte finnas så jag gömmer mig.
Så där låg jag. Skakandes och gråtandes i ett hörn... Jga låg där i lite mer än en timme tills min pappa hittade mig... Han blev förtvivlad och jag var bara helt utmattad. Mentalt förstörd. Han drog bort täcket och hjälpte mig upp. Jag ville inte gå upp från hörnet än men jag satte mig upp. Jag grät och förklarade min oro och rädsla. Han sa att vi kunde åka till SÖS nu(då var klockan 22) men jag klarade inte det heller. Så vi pratade bara. Jag behövde inte gå till skolan heller. Det underlättar lite. Sedan gick jag och la mig. Jag fick kolla på en film på min dator eftersom jag mådde dåligt.... Men det var en svår och hemsk kväll...
Body Conscious
Idag har jag problem med min kropp... Jag satte på mig en klänning som jag inte haft sen jag var dålig och den passar...men mina armar är så mycket större..mina myckelben synns inte.. allt känns fel. Så jag mår bara så dåligt... Mår illa. Det är ännu värre nu när jag precis ätit lunch. Så jag är uppsvälld i magen occh har smak av amt i munnen.
Åt sojafärssås med svamp och röd "mask" pasta till
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva
Det var nån dag sen jag skrev sist. Det har hänt rätt mycket.
- Har gått ut några gånger
- Åt UTE på resturang i torsdags
- Var på mando igår
- Ska träffa lökare om anti-depressiva nästa vecka
Ikväll ska vi ha en Halloween middag. Är orolig... Jag är så konstig i mitt humör. Jag kan gå från "okej" till helt ångest laddad och nära på att bryta ihop. Jag har försökt att arbeta med skolarbete men det känns så tungt. Jag känner mig så dum i huvudet när jag försöker eftersom inget kommer upp, inga tankar, inga reflektioner, ingetnting. Sen har lovet gått för fort. Dagen går för fort men samtidigt för långsamt. Jag vill ha lov alltid men samtidigt vill jag inte vara "här". Jagsover mycket för jag ser ingen poäng att vara vaken. Det är ingen dödsönskan som jag hade förut. Då ville jag verkligen dö. Nu vill jag bara inte leva... Det känns hemskt att jag tänker så igen...
JAG LYCKADES!
Idag gick jag ut! TVÅ GÅNGER!
En gång själv, gick bara till några affärer. Behöver nya kläder..har inga som INTE triggar.
Andra gången gick jag med min pappa, från slussen till t-c och tilbaka. Vi gickk också till butiker. Men det är såå svårt. Jag förtjänar inget. Så fort han sa att jag redan hade kläder och så... Då blev allt så svårt igen. All kraft rann iväg och jag bara belv så svag. Så när jag kom hem slog jag ner mig på soffan igen. Jag klarar inget...
Men nu mår jag dåligt igen....
Borde, måste börja med uppsatserna men jag blir tårögd och får ett tryck på bröstet ,så att jag får svårt att andas, så fort jag tänker på skolan. Jag vet inte hur mycket mer jag klarar och det blir inte bättre... Jag vill bli bra igen. jag vill måste börja jobba, plugga...
Jag är värdelös. Hopplös.
Aptit
Jag har mått såhär för länge. Jag minns förra veckan då jag vaknade varje morgon med antingen ett iallamående eller bara total trötthet. Jag hade låg aptit, ingen energi och extremt lätt stressad. Det är värre nu, jag har ingenstans att gå. Allt var ändå mekaniskt, jag åt för att jag behövde, klädde på mig och gick till skolan. Jag upplever inget, inget ger nån lycka. Jag vilar inte heller, det är lov men jag har aldrig ro. Jag är så rastlös, stressad, väldigt oharmonisk.
Min pappa frågade vad jag ville ha till middag, inget lockar. Jag äter det som finns hemma för jag har inte något sug efter något. Jag saknar till och med när jag hade problem med mat, endast för att då hade jag något att göra, då kände jag något. Nu känner jag inget. Jag ligger anitingen i soffan eller på mitt rum, eller så går jag fram och tillbaka i lägenheten.
Idag har jag ätit, mycket frukt (vet inte riktigt varför). Men jag är aldrig hungrig, det är så konstigt. När jag har aptit vill jag inte ha det eftersom då äter jag ibland mer än vad som står på mitt matschema men nu när jag inte har aptit vill jag verkligen ha tillbaka det... Jag vill njuta av mat.
Misslyckad
Jag har inte gått ut idag och jag tror inte att jag kommer göra det heller. Jag mår så dåligt just nu. Ledsen, förtvivlad, rädd, arg, ångestfylld...
Har precis ätit, en fin skål fruktsallad. Jag ville ta en brödbit till för att det skulle vara gott. Jag gick ut i köket, la i brödet i brödrosten, satte på vatten kokaren. Sedan kom min pappa ut och sa " Men du har väl redan ätit?".. Och då blev allt svart. Jag bara gick iväg och satte mig i soffan med högsta volymen på. Jag funderar på att gå och lägga mig, sova, gråta för att vara vaken är bara ett enda lidande, tristess.
Önskningar...(som skrämmer)
Vegansk Morotskaka med frosting
Bars (SÅÅÅ GOTT)
Lussebullar
(Inte med en Delicatoboll emellan kanske, inte än)
Jag klarade inte lussebullar förra vintern eller vintern innan det men i år. I år ska jag göra vegansk lussebullar, vegansk risgrynsgröt, för att prova det som jag inte vågade förra året.
Chokladpudding
CHOKLAD
"Cheese"cake
Ideal
Jag har bilder av hur jag vill att mitt liv ska bli.
Jag vill träna, springa, vara nyttig. Springa typ 3 gånger om dagen, simma, yoga osv osv. Som http://living-with-anorexia.blogspot.se/
Men jag vill också vara som Elsa Billgren. Det motiverar mig ibland, jag tänker, WWEBD(What Would Elsa Billgren Do) När jag ställs inför val om mat, hon skulle gå efter vad hon är sugen på även om det är "ohälsosamt".
