Mitt nya mål.
Min drömmål just nu är 55 kg. Det är en heälsosam vikt och inte läskigt mycket. Tyvärr är det bara min delmålvikt men ändå. Jag måste få min målvikt sänkt.. Verkligen. De ska utvärdera min målvikt igen och beräkna med min pappas metabolism och kanske sänka den(de e nt ens ett säkert kanske..) eftersom jag har nog ärvt hans metabolism. Min iallafall, varför just 55 kg?
-Jag har sett bilder från då och jag ser inte så grotesk ut
-Lana del ray väger ca 55 kg och hon ser fantastisk ut
-Det är en hälsosam vikt och om jagfår stanna där så lovar jag att behålla den
-Om jag inte får sänkt målvikt ska jag uppnå den men sedan gå ner till 55 kg på ett hälsosamt sätt, men hursomhelst SKA jag avra 55 gk.
Dö.
Jag känner att om jag går upp i vikt så kommer jag göra nåt.dåligt. Fyfan, kan dem inte förstå att så fort jag är vid normalvikt så kommer jag gå ner allt igen och ännu värre...ta piller igen. För jag kommer att må så dåligt. BMI 19 borde vara okej för dem.. Men nej, det ska fan vara högre än 20.. Jag måste prata med nån om det för jag litar inte på dem här.. Kan inte 19 vara nog?? Det är fan också mycket..
Ms.Forgetfull
Jag är helt borta och skakis. Vet inte varför. Känns som om jag kan ramla ihop när som helst, är helt vinglig och borta.. Dessutom glömmer jag ALLt. Tiden, dagarna, datum, vad jag ska göra, mitt matschema, var jag lägger saker, namn, bara allt möjligt...
Iallafall.. Vad har hänt..? Jo..:
1. Jag ska hem i helgen! På söndag i ca 4 timmar :D
2. Jag har börjat gå upp i vikt nu.. Egentligen går jag bara upp det som jag har gått ner.(Ja, jag gick ner i vikt på HDV..) Detta skrämmer mig EXTREMT. Min målvikt är alltför hög, vi ska nog utvardera den igen. Inte ens innan jag var sjuk vägde jag så mycket... Fattar inte.. Iofs är det nästan 10 kg kvar.. Vilket som är hemskt eftersom jag inte kan bli friskförklarad om jag inte når min målvikt och fyfan, jag känner mig fet nu, tänk bara om 10 fucking kg..
3. Ska ändra mitt matschema:
-Alternativ till kvällsmål, kanske en skål med yoghurt+frukt
-Byta ut 1 macka+pålägg på 10-mellis till nåt med en frukt
-Få tillåtelse att dricka soyaprodukter ibland
-Funderar på att ta havregrynsgröt till frukost igen... O.o
Stay Strong
http://buzzworthy.mtv.com/2012/03/05/demi-lovato-stay-strong-preview-videos/
Demi Lovatos dokumentär. Jag har legat och kollat på previews och börjar gråta. Den är så fin. Den motiverar mig. Jag gillar inte direkt hennes musik men henne. Jag har lyssnat på hennes album för den personen hon är. För det hon har gått igenom. För att jag känner igen mig i henne. Hon är ur HDV och jag är här. Hon berättar hur bra det är och jag tror henne faktist. Hon sa även att det är svårt. Hur det varje dag är svårt efter en ätstörning.. Inspiration.
Inget att säga
Jag känner mig så trött och tom. Det känns som om inget jag säger betyder nåt. Jag vill prata med nån men det känns som om inget jag har att säga är värt nåt. Jag kan inte gråta längre. Jag tänker på piller igen. Vet inte vad jag ska göra. Jag vill vara tyst för evigt. Bara försvinna. Dem blir glada bara jag går upp i vikt men då kan dem skita i om jag försvinner inombords. Jag känner hur jag försvinner. Allt som var jag känns borta. Jag vet inte ens vilka intressen är. Jag vill bara få skita i allt. Sluta bry mig. Jag vill få dem att inse hur dåligt jag mår av den här behandlingen. Jag vill få träna efter det här men mina föräldrar tror inte jag klarar det. Sanningen är att jag vet inte hur länge jag kommer leva om jag inte får det.
Fail.
Jag går inte upp i vikt. Jag äter ALLT, fuskar inte. Men jag går itne upp i vikt. För första gången nånsin vill jag nästan gå upp i vikt så att jag bara kan komma härifrån... Men ack.. Så nu kanske jag ska få aktivitetsmätare som ser om jag aktiverar mig i smyg. Vilket jag inte gör.... Aja.. Men jag vet inte vad jag ska göra.. Jag klarar inte mer av en höjning. Tänk om jag får stanna här :) Det skulle vara en dröm.. Även om jag känner mig fet så är det ju bättre än min målvikt...
Inge internet och tvång
Igår försvann internet så kunde inte uppdatera.. Men det hände saker... Jag har tvångsbeteenden. Det har bara blivit värre och värre sedan jag kom hit. Jag är helt galen. I lördags satt jag i en timme på lunchen. Det bara bulltade i huvudet.
3, 3, 3, 3, 3, 3, 3, 3, 3, 3, 3, 3, 3, 3!
Jag kunde inte kontrollera mig själv. Jag skakade, hyperventilerade, grät. Behandlaren förstog inte och var så arg på mig, till slut fick jag ta närningsdryck istället. Men i den sekunden insåg jag att jag faktist är sjuk. Dagen innan kände jag mig så frisk, jag ser någolunda frisk ut(tycker jag), jag äter, jag grät inte. Men nu.. jag vet inte längre. Dem ska ta upp med doktorn om mina tvång och hur vi ska göra med det...
De skrämmer mig... De tankarna ekar i mitt huvud. Och tankarna om piller kommer igen. På nätterna. När ingen finns där. Jag är rädd för mig själv. Jag känner hur jag växer och blir fet. Vad håller mig motiverad?
Att jag får vara nyttig sen. Att jag får träna. Att jag får bli smal igen men inte svälta. Men mina föräldrar tror mig inte. Jag vet att det bara skulle vara bra. För om jag inte får det VET jag att jag kommer få ett återfall. Jag kan inte äta om jag inte får äta hälsosamt och träna. Om dem förbjuder mig VET jag att då kommer vanorna tillbaka.
Youtube: After anorexia, what i eat and recovery meal plans
Införskaffa
Godmorgon!
Lr inte... Men bättre iallafall. Jag är såå trött på mitt matschema redan så måste ändra om lite på tisdag när dietisten kommer. Jag vill hellre ha en yoggi än macka, det är såå lättare att äta och inte alls lika mättande. Sen har jag fått en idé! Smoothie, att blanda ihop frukosten till en smoothie om jag nån gång i framtiden inte känner att jag klarar det så kan jag fortfarande följa matschemat men inte känna mig fullt så mätt och äcklad. Det är ju en frukt, 2 dl yoghurt och flingor. Jag ska fråga nån gång vad flingorna skulle motsvara i frukt så att jag inte måste ha i hevregryn i smoothien. Bara ett litit tips för dem där ute som är i behandling.
2012
Det slår mig ibland att det är 2012, att jag inte fullt insett det beror nog på att jag vart i behandling ungefär sedan december.. Det är trist.. :/ Jag har inte vart i skolan på sjuukt länge.. Är så rädd att behöva gå om 8an... Det är så sämst -.-.. Aja, idag är det..fredag. 2 mars. Jag har räknat ut att jag åtminstone kommer vara kvar till April.. -.- Då menar jag HDV sedan är det några månader dagvård och sedan uppföljning i flera år framåt. Det är bra här, dem följer upp. Ibland hatar jag tanken eftersom det är som om jag vill gå tillbaka.. Jag vill kunna ah den kontrollen och bli smal men och andra sidan. Jag kan bli smal och vältranad men en sund diet och träning. Min dröm är att när ajg får tillåtelse ska jag träna. Mest ser jag fram emot yoga, det finns en yoga studie nerför gatan från där jag bor. Även dans, simning och ett friskis&svettis kort :). Om jag får det så ska jag inte gå tillbaka till mina gamla vanor förhoppningsvis. Men konstigt nog tror mina föräldrar att det skulle vara dåligt för mig. jag tror att det kommer bli tvärtom. Eftersom jag inte riktigt överaktiverade mig i min Anorexia, mer svalt och gick(dvs inge gym, nt så mycket simning rl så). Så tror jag att det inte skulle trigga mig.
Besök
Idag hade jag besök av en kompis :D. Det livade upp allt!!! Jag bara blev så glad, dagen började skit, blev tvingad till vilan och utskälld för vad?! Jo, jag tog en te påse i kaffe latte till 10 mellis.. -.-
Iallafall, det blev bra. Idag har jag ätit upp allt. Ingen supplement dryck. Men bad news :(, får ingen permiss nästa vecka heller! Utan helgen efter det, nt den här helgen, inte nästa utan helgen efter det... Bara suger verkligen, dem här sa HDV i 2 veckor, snart är jag inne på min tredje och min behandlare har inte ens nämnt dagvård...
Vad mer??.. Jo, min mamma var här och pratade med läkaren och godkännde att jag får ångestdämpande och sömntabletter vid behov. Redan så får jag Omnicol för magen, nån vit sak för uppstötningar efter måltider och en till för kramp i magen o tarmvred.
Juste, jag pratade med en tjej på dagvård idag i typ en timme, GUUD vad hon peppade mig. Jag bara lyftes upp och vill kämpa nu för att komma till dagvård. Imorse ville jag fly, rymma, fuska och nu vill jag lyckas.
Hopplös
Jag känner mig helt förstörd. jag vet inte vad jag ska göra. Just nu vill jag bara dö.. Så har jag kännt dem senaste 5 kvällarna. Och tankarna kommer bara mer och mer. Allt känns meningslöst och jag känner mig bara hopplös, meningslös, bortglömd. Jag har hållit in gråten så många gånger idag och bara blivit sur för det minsta lilla.. Och det värsta är att det känns som om ingen lyssnar eller förstår. Dem säger bara att det är en del av sjukdomen. Det känn som om allt jag är för dem är "sjuk". Som om jag inte är en person.
Idag när jag skulle ta te i mjölken ville jag liva upp mig själv lite och tog två men då sa en behandlare att nej det fick ajg inte för det var inte "normalt". Vad jag än gör känns det som om jag gör fel. Jag känner mig fel och misslyckad. Jag mår dåligt, mår illa och har ont i hela kroppen. Jag hatar det här, jag är svag och självupptagen. För mycket självömkan.
Jag vill ha piller. Få slut på allt. Inte känna. Bara få en PAUS. Jag har tagit till sånt två gånger förut men spydde upp dem efter sån enorm dödsångest. Men nu..nu.. Jag bara klarar inte det här. Allt är bara för mycket.
Mår illa.
Idag vaknade och mådde skit så hela dagen har varit dålig.. Jag har bara kännt mig helt DÖD. Och det finns ingen att prata med. Här på HDV får man inte tid dagligen utan man måste gå till dem själv och jag kan inte göra det. Jag mår dessutom sämst efter måltider och då MÅSTE amn vila(jag vilar aldrig för jag har antingen kramp eller ångestattacker) men ingen hjälper en.. Nu MÅSTE jag prata med nån så efter vilan ska jag prata med en av de få bra... Annat än det... Hmm.. jo jag har fuskat... Jag vet hur dåligt det är men ja, nu har jag gjort det.. Min kompis får komma på torsdag och äta med mig och allt jag tänker på är om jag ska fuska då.. Sorgligt. Men jag ser fram emot att träffa honom verkligen.
Juste! ag ska nog få vilrum nästa vecka, eget!!
Jag ser inte anorektisk ut
Jag är snart normal vikt.. Mina höftben är snart borta, jag saknar allt, förut kunde jag inte sitta på en stol för att min ryggrad skar in i stolen, jag kunde inte ligga på mage skar mina höftben och revben kände marken under mig.. När jag hade kläder på mig kände jag revbenen under kläderna, alla kläder satte löst. Nu börjar dem sitta, fettet finns runt mina revben.. Jag sörjer.. För jag är den feta här. Det är jobbigt.. För jag ser inte sjuk ut så vad gör jag här. Jag känner mig svag som inte stretar emot mer. Som inte gör som förut. Jag gömde det mesta jag fick på tallriken och nu, äter jag upp det lydigt. Jag förstår inte. Jag vill gråta hela tiden. Jag vill bara bli tagen på allvar. Jag tror inte dem tror att jag mår dåligt. Att jag har ångest. För jag ser inte sjuk ut.
Ingen..
Jag känner mig ensam.. Verkligen ensam.. Min kompis skulle kommit idag men kunde inte.
Jag låg mellan 22-1 och grät.. Bara allt gått så snabbt. Växt. På bredden. Och jag är för stor för att vara sjuk. Jag ser hälsosam ut(bortsett från mina ärr) Så vad gör jag här. Är jag för frisk? Nej. För jag har extrem ångest och allt jag vill är att bli smal igen. Men sedan tänker jag. Och hoppas jag att efter detta, att jag kan få gå ner i vikt hälsosamt. Eller åtminstone träna bort magen, fastare ben och allt. Annars vet jag inte om jag kommer klara det här.. Så guud vad jag längtar.. Men även så, här får man inte röra på sig, det är hemskt. För jag äter och äter men gör inte av med energin. Nu har jag räknat ihop allt och jag äter ca 1700 kcal/dag. Det är minst 1400 mer än mitt max förut. Det skrämmer mig...
fet
just nu känner jag mig så fet... Som en stor elefant och det hjälper inte direkt att alla andra är smala(lite läskigt t.o.m)... Men jag är uppblåst sä´å jag är inte såhär stor egentligen. Mina lår, mina armar, min mage. mina höfter.. Grotesk. OCh värst är att jag har typ 7 kg kvar till min målvikt... Vafan?! Jag är ju redan fet...
Mina dagar
Nu har jag varit i behandling på Mando i fem veckor, det kommer troligtsvis bli ca 4 veckor till minst. Det är jobbigt eftersom i början(dagvården) så blev jag inte bättre, jag gick ner i vikt och fuskade och mådde allmänt sämst. Nu är jag inne på HDV som sagt och jag tror helt ärligt att jag kommer må bättre av det här. Vissa saker tror jag itne kommer sitta i efter det här, t.ex. måltidsdrycker, helt ärligt så gillar jag verkligen inte det.. Men jag tror att jag kommer fortsätta med regelbundna måltider. Det känns äckligt mycket men det är faktist så man kan gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt. Jag vet.. Man ska inte vilja gå ner i vikt men jag känner mig fet och svag. Jag kan träna och äta, så länge jag äter rätt så borde det inte vara ett problem. Jag LÄNGTAR efter att träna, ska börja med yoga, dans, simning och friskis senare. Även bli vegiterian när jag blivit friskförklarad (eftersom 1.jag HATAR kött 2. Jag får skuldkänslor av att äta kött). Jag är EXTREMT nervös över att äta i skolan.. Delvis för att maten är onyttig och miljön är triggande till Anorektiska tankar. Så vad kan jag göra.. kanske börjar med att ta med matlåda. Jag måste faktist erkänna att jag hatar tanken av att vara "normal", se normal ut.. Jag gillade känslan av att inte äta som alla andra, att vara den "smala".. Men det kanske ändå går(bortsett från det där med att inte äta normalt), jag ska träna och äta. Det lovar jag.
HDV
Har kanske inte riktigt berättat om det här.
Nu kommer det då..
Nård dygnet runt helt enkelt, alltid personal här. På nätterna, dagarna..
Så här är HDV(HelDygnsVård):
-Delat rum
-Öppen toalettdörr(alltså på glänt), så att man inte aktiverar sig eller kräks. Jag har det nu i början iallafall
-Be om lov för att gå på toa, alla toaletter är låsta. Det är väldigt jobbigt.. Även så får man inte gå på toa en timme efter måltider o mellanmål(detta gäller på dagvården också)
-Nästan 0 aktivitet, dvs sitta i soffor hela dagarna, till skillnad från på dagvården då man får gå runt vart man vill. Här måste man fråga om man bara ska gå till sitt rum eller ta ett glas vatten.
- Om man äter för långsamt eller vägrar kompenseras det med näringsdryck(så hur man än gör får man i sig kcal)
-Belöningssystem, t.ex. om jag sköter min behandling de närmaste tre dagar så får min kompis komma eller kan jag få stängd toa på kväll också
-Delat vilrum, på dagvård bokade behandlaren singel vilrum men här delar man ett stort och MÅSTE vila en halvtimme mellan huvudmålen. När man får tillåtelse och har sköiti sig så kan man få eget.
-Ätlabb: Om man inte har minst 150 g mat måste man sitta i labb även om man mår för dåligt t.ex. gråter eller skakar eller om man petar och skär upp maten för mycket
-Mandometer: En maskin och våg som man ställer tallriken på, sedan har den en dator som behandlaren lagt in portionstorleken som räknas om i procent så jag har 50% kolhydrater, 40% protein och 10% sås. Sedan ska man skatta mättnad(dvs. Hur mätt man ska vara innan och under måltiden, den frågar var 4 min ungefär) Och under måltiden har man en kurva som man ska följa, det är hur långsamt eller snabbt man ska äta. Medelhastighen är 15 min/måltid, jag ahr 20 per huvudmål(btw, man använder bara mandometer vid lunch och middag)
- Mäter allt man ska äta, väger med mandometern lunch och middag, dryck och yoghurt mäter man med decilitermått och smör och pålägg med tesked
Tisdag, dagarna flyter samman
Nu är det tisdag, har varit här på HDV i snart en vecka. Idag skulle jag till dietisten för att fråga om att flytta runt lite så att huvudmålen kunde bli mindre med bara typ 50 g. Men ack.. nej. Det blev inge. Det enda som ändrades var att jag fick välja frukt till frukost och ändrade mitt alternativ till 15-mellanmålet och ett alternativ till frukost. Iallafall, jag har fått ångest attacker under vilan dem senaste dagarna p.g.a jobbigt med huvudmål. Men mitt under vilan kom en behandlare in och KRÄVDE att jag skulle komma, jag var helt förstörd till att börja med sen bara tjatade och tjatade att jag skulle upp. Hon är inte ens den som har hand om mig för dagen men hon ville sitta med mig hos dietisten. Sen kom behandlaren och vi hade bestämt att jag skulle få prata själv men NEJ. Den där dumma kärringen vägrade låta mig. Hon har inte ens hand om mig! Hon bara la sig i. Jag bröt då ihop inne hos dietisten. Så mycket att jag inte kunde andas. Då behövde jag gå ut. Så jag blev TVINGAD att sitta i soffan bland alla och hypervetilera och skaka. Jag förstår inte varför...jag mådde bara så dåligt. Men nej..(det var samma behandlare som tjatade att jag skulle ställa mig upp när jag bara skakade). Så jag satt där och hypervetilerade. Det var förudmjukande... Det kom en ny tjej idag precis när jag satt där också. Allt gick bara åt helvete.. Efter ett tag gick alla behandlare iväg förutom HON.(den som är så hemsk) Hon bara satt där, jag grät och grät och hon bara satt där.. TIll slut när jag slutat kunde jag ställa mig upp och gå iväg och sätta mig soffan bakom, bara för att komma bort från henne... Jag mådde fortfarande skit men kunde andas.. Sedan kom den där UBER snälla och pratade med mig. Efter det fick jag gå in till dietisten och prata lite mer men inget ändrades.. Förutom att hon fick en klarare bild och fixade så att jag inte behövde äta gris eller utöka till normalportion nästa vecka.
Summering:
-ÄR SJUKT ARG!! Har fått 10% fetthalt i yoghurt till frkost varje dag nu för att den vanliga inte fanns! Jag fattar inte, de är så jävla noga med att inte bli för lite men mer gör inget...
- Dem har gett oss BORDSPLACERING. Det är helt jävla löjligt... Jag klarade måltider ibland endast för att jag pratade med folk, till exempel min vän här som jag är med hela tiden. Vi har faktist roligt och det blir en mer avslappnad stämning. Detta gör så att man inte bara koncentrerar sig på maten utan nåt annat. (Btw, bra tips till nån annan som går igenom behandling, koncentrera dig på annat!)
