Ja, vart ska man börja... Funderar på att bara be att få skippa det. Att få sitta i rummet under hela middagen och sedan komma ner för presenterna. Jag klarar verkligen inte att sitta där med alla som bara vräker i sig allt det. Antingen hetsar jag och spyr eller så mår jag så illa av allt och bara mår dåligt för att jag är den enda som inte äter nåt. För jag vet att jag inte kommer klara nästan något alls eftersom jag kommer äcklas så mycket. Dessutom kommer jag ha försökt bygga upp så mycket självkontroll att jag kommer ha övertygat mig själv till att inte äta. Jag brukar försöka det varje dag såklart men just jul har jag tänkt på sedan i början av oktober så jag har funderat på det väldigt länge...

Detta har jag redan skrivit om men jag ska förklara mer nu. Som sagt så var jag på Mando. Dem sa att jag får behandling nån gång i januari. Längtar faktist... För jag klarar inte min mamma. Ändå ska vi äka till USA tillsammans i början av januari.. Iallafall jag har en plan att jag ska gå ner minst ett kilo innan jag går in i behandling. "Kämpa" in i det sista..... Jag ahr pratat med skolsyster. Hon ska berätta för alla mina lärare om mina problem nästa termin. Förklara varför jag behöver läxor och varför jag kommer vara borta i en månad.

Hade middag. Nej, jag åt den inte. Mår ju så dåligt efter hela den här dagen. Men iallafall.. Min mamma flippade. Verkligen blev helt galen. Sa "Mormor håller på och dö" som om hon sköll det på mig eftersom jag inte klarar det här med det jävla julbordet. Men sedan skrek hon "ÅT! Fyfan börja ät! Jag klarar inte det här! Du har fan anorexia och sitter och svälter ihjäl, är de det du vill??! Är det de??", sedan sa pappa att jag fick gå. Så nu sitter jag här.

Jag ska nu förklara det här: För de som kanske läser detta nån gång, nu eller i framtiden. DET ÄR INTE BARA MAT. Visst, allt jag tänker på är mat. Mat är minsvorna fiende. Men det är inte så lätt som att börja äta. Det hjälper inte. Jag åt massor idag men jag mår inte bättre. Jag äter då och då men jag blir inte friskare. De som ser på kanske tror att bara för att man äter så är man automatiskt frisk. Men nej... En kvart innan stod jag i köket med min pappa och berättade kort om att jag ätit så mycket idag. Han sa att jag kanske inte ska bli lämnad ensam, det blir bara jobbigare då. jag behöver tid för mig själv. JAg klarar inte hur han vill kontrolera mig. Men en sak sa han "men det borde du inte göra". Vafan?? Jag vet det, jag borde inte hetsa, jag vill inte det, absolut inte.. Jag kan inte direkt sluta. Ibland gör jag det men inte en dag som denna. Det var det värsta jag nånsin varit med om.

Hej. Finns några saker jag velat skriva om.

1. Övernattningen
Det var en händelsefull natt. Jag kände mig okej också. Hade en kort magtröja och pjamas. En tjej i min klass sa att jag hade en "perfekt mage" och att hon var så avundsjuk, sedan visade hon sin. Jag har alltid varit så sjukt avundsjuk på henne, hon var den smala och populära. Men nu var jag så stolt. Tänkte för mig själv: "Då ska du bara se mig på dem bra dagarna, dem dagarna då jag verkligen har självkontroll. Då, då är jag fin". Två dagar senare (skolavslutningsdagen) stog en annan tjej och pratade om hur illamående hon var efter övernattningen, om hur hon ska vara nyttig framöver, träna 3 gånger i veckan och äta nyttigt. jag smålog för mig sj'lv. För just dem orden har hon sagt så många gånger men ändå har hon ätit muffins och annat äckligt hur många gånger som helst. Men sedan sa hon det som verkligen fick mig att le: "jag åt ingenting igår, inget på hela dagen", som om det var något?? Dem hon pratade med bara stirrade på henne och jag lovar, dem var avundsjuka. Dem satt där och pratade om hur många gånger var och en tränade, hörde för sig om det var nån som inte gjorde det så att dem kunde känna sig okej med att aldrig träna och trycka i sig hur mycket äckligt som helst. Senare samma lektion kollade vi på youtube, gissa vad som poppade upp som en 'suggestion'? Jo "Struggle with ANOREXIA", alla pekade på det, dem ville kolla på det för det var en "äcklig" bild på revben och magen, dem skrattade coh pratade om hur vidrigt det såg ut. Gissa vad, så har jag sett ut när jag är som "bäst" och andas in eller bara lägger mig ner. Jag bara dog, la mig ner på bänken och blundade, försökte hålla mig själv från att gråta. Jag ska in på behandling nästa termin. Vet inte om klassen kommer få veta men alla mina lärare ska det iallafall.

(fyfan, jag låter elak emn det är mian tankar... Jag hetsar och har mig men det är bara att dem ska låtsas vara dem "nyttiga", dem "smala", dem "coola". Jag tycker inte att det är "coolt" med dieter och sådannt i min ålder. jag gör allt sådannt själv, men kolla bara hur jag mår.)

Idag har varit den värsta dagen i mitt liv när det kommer till själv kontroll. Jag har ätit som en gris. Försöker lugna min ångest med att det är "ok", att jag kan göra bättre imorn. Funderar på att verkligen försöka äta imorn, varje måltid. Kanske små portioner men äta så att jag INTE hetsar igen. Mår så sjukt illa. Jag vaknade vid 11 och åt konstant tilll kl 14 sedan åt jag bara ett äpple och en frökuse med grönsaker. Känns som att jag vill spy. Och nu är det middag.. ja..middag, efter den här dagen vet jag inte om jag klarar det men jag måste... Jag förstår också vad dem sa på Mando, att man mest vilar där. Jag har varit helt utslagen på soffan hela dagen. Det är så jobbigt. Mentalt men även fysiskt att trycka i sig allt det.. Och jag kunde inte sluta. Det var som om det fanns ett sug efter nåt men kunde inte hitta vad det var. Prövade allt som jag brukar "gilla". Massa konstiga kombinationer. Allt för att släcka det. Funderar på imorn. Vad är en nyttig frukost som jag skulle kunna klara? Gröt? Förra gången jag hade samma tanke så försökte jag men slutade med att jag inte kunna hålla kvar nåt som jag stoppade i mig, jag mådde illa konstant. Kändes som att jag skulle spy när som helst så det gjorde jag fast självmant. Jag är så trött. Vill bara lägga mig och sova.

Nu är dem bara hemska. Klagar och har sig.. Min lillebror äter mindre än mig vid måltiderna men det är mig dem stirrar på. han tog ingen frukost idag men det är mig dem hotar. Jag åt så mycket igår och gick inte ut en enda gång. Jag ville få ut det hela tiden och allt dem pratade om var middag, lunch eller att jag borde ta en bulle. Förut försökte min pappa förstå men nu bara klagar han. Är det inte bättre att äta lite än inget alls? Nej, tydligen inte. Det enda sättet är att inte ta något alls för annars blir det betydligt för mycket. Dem klarar inte att se mig äta lite. Men jag försöker. Jag vill men jag klarar inte nå upp till det dem vill. Dem tror att jag kommer ha blivit bättre på bara en vecka.. Vad tror dem?? Jag mår sämre än nånsin...

To you it's an apple

Igår hade vi övernattning med klassen i skolan. Det var jättekul men jag åt. Jag åt kaka. Jag åt äckliga bitar av kanan& nöt kaka med choklad frosting. Gick och tog småbitar. Det känns så vidrigt. Som tur var så dansade jag och holla-hooped och jag hade inte ätit något under hela dagen förutom delade sallad med en person(angående honom sak  jag berätta mer senare). Vi(klassen) skulle äta på Pizza Hut. Som tur är så sa jag att jag inte skulle ha något. Men han bjöd mig på salladsbord. Det var så snällt. han gick och hämtade två omgångar, full med majs, selleri, sallad, gurka, paprika. Sedan delade vi, det var så konstigt. Men jag blev så glad. han bryr sig verkligen. Sedan på övernattningen var jag med honom nästan hela tiden. Väldigt roligt. Men det har gjort så att jag kanske förlorat J.. Jag vill verkligen inte det... Saknar att ha honom som vän. Jag är en idiot mot honom... Varför gör jag såhär..?

Jag har funderat på just det. Jag önska att jag kunde leva "normalt". Jag önskar att jag kunde äta kakor och bullar. Jag önskar att jag kunde fira min födelsedag med mina vänner, men vågar inte för att det involverar mat. Jag önskar jag kunde baka med mina kusiner. Jag önskar att jag kunde njuta av mat. Jag önskar att jag inte var rädd för varje måltid.

Jag vill gå ner i vikt fortfarande. Åtminstone till 48 kg.. Så jag tränar och håller på. Men jag ska försöka äta. Och funderar över vad som skulle dämpa ångesten. För det är väl bättre att äta llight produkter än att äta inget alls? Eftersom jag slutat äta flera måltider totalt så ska jag börja med at ens äta något alls. Men det är svårt. Mina föräldrar förstår inte hur jag äcklas av mat. jag kan inte ens tänka på vad jag är sugen på. Förut visste jag alltid men nu äcklas jag av det. Jag känner ingen sug efter nån riktig mat, bröd och sådannt är jag alltid sugen på men inget som man kan ät atill lunch eller nåt. Förutom sallader, men det är jag inte sugen på direkt men jag gillar det verkligen. Det går från dag till dag. Ibland vill jag bara äta nyttigt. Ibland vill jag inte äta alls och ibland vill jag äta mycket.

Hej, nu var det ca en vecka sedan. Det har gått upp och ner.. JAg har träffat på Mando ochd e sa att jag borde gå in i behandling efter julen. Även att jag får inte vara vegiterian..det skrämmer mig eftersom jag inte ätit kött sedan ett år tillbaka.. Men annars då? Jo, jag har vägt mig.. Jag kommer nt säga vikten men jag ahr gått ner 5 kg sedan i oktober. Blev såklart överlycklig men sedan kom skräcken. Jag kanske går upp i vikt. Eftersom jag haft hets i princip varje kväll i tre dagar nu så vet jag itne riktigt. Så från och med imorn s¨ska jag äta nyttigt. Det vill säga, varje mål(om jag klarar det), alltid nyttigast som möjligt. Jag ska icke vara för hungrig, jag måste komma ifrån hetsen. Sedan kan jag gå tillbaka till Ana. Som det märks så är jag itne direkt inne på att bli bättre... Men nu ska det ätas nyttigt. bara fullkorn, grönsaker och frukt. Ska köpa hem mycket sådant imorn. Sen är det en annan ångest, imorn ska det vara övernattning med klassen, då finns det såklart godis och annat äckligt. Vad ska jag göra för att hålla mig borta? Jo, bunkra upp med grönskaer och frukt inför kvällen(Ja, jag tar med mig det här till övernattingen...) och äter nyttigt hela dagen imorn så förhoppningsvis så kommer jag inte hetsa.

Nu är det måndag... HAr extrem ångest över läxinlämningar..får IG om jag inte gör min presentation i SV. Sedan är det min födelsedag om fem dagar... Är så rädd över all mat som kommer komma...

Jag börjar behandling och startar en nu kategori "Recovery". JAg måste berätta om det nånstans så här kommer det bli. 

Jag har varit borta eftersom jag har blivit påkommen. Mina föräldrar läste min blogg och vet nu allt. JAg ska på möte hos en behandlingsställe som heter Mandometer på måndag. Det känns ändå lite skönt, för nu vet dem varför jag mått så konstigt och dem tvingar mig inte att äta på samma sätt. Men snart är det min födelsedag och jag ahr haft ångest över det sedan oktober. Ångest över att äta runt alla dem andra. Ångest över tårtor och kakor. Jag kommer inte klara det. Hoppas jag kan/vågar berätta det, för jag kommer verkligen inte klara det. JAg mår illa och får panik redan. Sedan ännu värre om julmiddagen. Det kommer vara helt hemskt. Jag måste förklara att jag klarar inte det. Jag mår illa bara över middagen idag, jag åt bara grönsaker och ca en potatis men jag var verkligen inte hungrig, det kändes som vidrigt varje tugga jag tog. Det beror på att jag ätit tre skivor julvört, det blir 256 kcal sedan ett äpple vilket som är ca 60 kcal och på vägen hem åt jag 100 g hallon vilket som är ca 60 kcal och ett russinbröd, det måste ha varit minst 100 kcal. OCh då mådde jag såklart redan illa. SAmmanliagt idag har jag ätit minst 600 kcal. Det känns så extremt mycket. JAg har förresten insett att varje gång jag hetsar så blir det 600 kcal men om jag inte gör det så blir det runt 300 kcal.