Antidepressiva
Japp, hade mötet idag.
Var lite konstigt... Har varit på buo tre gånger den här veckan. Iallafall, jag kom dit med min pappa: träffade läkaren och min behandlare. Gick runt i laburinten och in i ett rum. Satt ner sen skulle jag förklarar allt igen för minst TIONDE gången... Han hade min journal men ville höra med "mina egna ord"... Sen höll han på att lägga ord i munnen på mig... Förstå mig inte fel, han var trevlig men lite irriterande.
Efter en 1 timmes långt möte var vi klara och han bara skrev ut Fluoxetin. Så nu har jag det.
Fanns massor av biverkningar. Komiskt nog så är de flesta några jag redan har...
Bl.a .. Magbesvär, rastlöshet, huvudvärk, trötthet, dämpad eller ökad aptit
Jag har haft svårt med aptiten senaste tiden... Så hoppas nästan på ökad aptit, låter konstigt med tanke på att jag är i behandling för anorexi men det är sjukt svårt att följa ett matschema när mat ibland t.o.m äcklar mig...
Imorgon
imorgon ska jag träffa bup. Har gjort det två andra gånger den här veckan.
Imorgon är mitt läkarsamtal. Jag ska prata om att börja med anti-depressiva. JAG VILL.
Förra mötet var mest ett uppdateringssamtal. Jag var inte närvarande, jag kände mig lost. Nickade och höll med. Sedan pratade vi om anti-depressiva. Min mamma började GRÅTA. För att hon inte vill att jag ska få anti-depressiva. Hon tror att jag HELT kommer byta personlighet... Hon tror att jag kommer känna mig "konstig".. Jag känner mig redan "konstig"
Lunch idag
nJag åt själv hemma idag. Rotfruktsgryta. Läste kemi och åt.
Long time no write
Jag har bara mått för dåligt. Haft många nattliga gråtattacker. Men också så har jag varit i skolan. Var där idag.
Går halv dagar, vill verkligen inte. Så vad får ut mig?
Ana... Ja, när jag bara är hemma och inte rör på mig skriker Hon. Bara kallar mig lat, fet, ful.. KONSTANT. Så jag går ut. Jag går till skolan: inte förr att träffa folk, för det mår jag dåligt av. men för att röra på mig.... Jag lyder Henne...
Mina gråtattacker är inte lika ofta som det var förra veckan. Men de finns. Jag kan lägga mig i sängen på kvällen och bara börja gråta. Kvida. Tysta skrik. Igår fick jag en from av gråt-panikattack. Jag trodde att jag växt, blivit stor. Tjockare. Kändes som att jag gick upp i vikt framför ögonen på mig. Så jag bara grät och grät, rev över hela kroppen. Ville få bort allt. Få bort mig själlv ur kroppen.
Om 17 skoldagar är skolan slut. Men vad är det då? Jo... Julafton. mat, familj. HELVETE....
Min lilla tant
Tillbaka
Nu är jag tillbaka från bup. Det var okej. De var väldigt trevliga, såå många personer där. Min phsykolog, läkare(phsykiatriker), behandlare, jag och mina föräldrar. Man kan inte sätta in anti-depressiva på ett jour/akut möte så det mötet ska vi ta om 2 veckor. Tills dess får jag försöka överleva....
Idag-ska bli bättre!
När jag vaknade mådde jag illa men mentalt bättre än igår. Jag tog en fin skål med pumpa gröt móch en stor kopp kaffe.
Nu sitter jag och skriver och äter en god macka med jornötssmör+bananskivor
(mackan var hel men hade ätit upp den redan)
Idag ska jag träffa min bup kontakt och få en akut läkar tid. En planerad läkartid kan ta flera veckor att få. Det känns bra, att äntligen få hjälp. Ska även, förhoppningsvis, få träffa Ola (min phsylokog)..jag behöver prata med nån..
Igår var hemsk
Igår var hemsk från början till slut. Jag äter pumpa gröt varje morgon nu och det är helt okej. Sen så mådde jag så dåligt, varför vet jag inte. Jag var nära på att bryta ihop hela tiden. Jag badade för att få gråta. Satt i badkaret(med kläderna på) och grät... När jag klev uppgick jag in till mitt rum och bytte om. Jag gick ut i vardagsrummet och sen in i mitt rum igen bara för att bli sittande i sängen. Vaggande fram och tillbaka... Som paralyzerad.. Efter en stund kom min pappa in, han pratade med mig om att åka till SÖS. Så att jag får prata med nån om anti-depressiva. Men jag klarade inte att gå ut...
Vid lunchen kändes det bättre, jag åt boulletter med potatis och lingonsylt <3<3 sååå gott!!!
Efter lunch arbetade jag och pappa med skolarbete. Det är svårt eftersom jag alltid känner mig så misslyckad.. Min mamma och pappa ville gå på en promenad men jag klarade inte det så jag stannade hemma. Så fort jag blev lämnad ensam bröt jag ihop igen. Denna gång i skafferiet i köket (av alla ställen...). Nu varade det itne lika länge men jag bara föll ihop och grät.
Kvällen
Igår kväll var det som värst. Jag åt middag utan problem, det blev en mexikansk pumpa gryta. Sedan arbetade jag och pappa med lite skolarbete. Vid 20 kollade vi lite på tv som familj. Men jag mådde bara dåligt hela tiden. En kryppande ångest eller någoon dålig känsla som förlamade mig. Jag gick för att göra kvällsmål(banan"glass") och pappa var i köket också. De skulle sätta på en film emn jag sa att jag inte ville. Då sa han bara "men då kan du gå och läsa i ditt rum". Så jag lämnade köket tvärt. Lämnade kvällsmålet. Gick in i rummet. Släckte alla lampor. Tog täcket och la mig i ett hörn.
Det är så jag gör när allt blir för mycket. Jag vill inte finnas så jag gömmer mig.
Så där låg jag. Skakandes och gråtandes i ett hörn... Jga låg där i lite mer än en timme tills min pappa hittade mig... Han blev förtvivlad och jag var bara helt utmattad. Mentalt förstörd. Han drog bort täcket och hjälpte mig upp. Jag ville inte gå upp från hörnet än men jag satte mig upp. Jag grät och förklarade min oro och rädsla. Han sa att vi kunde åka till SÖS nu(då var klockan 22) men jag klarade inte det heller. Så vi pratade bara. Jag behövde inte gå till skolan heller. Det underlättar lite. Sedan gick jag och la mig. Jag fick kolla på en film på min dator eftersom jag mådde dåligt.... Men det var en svår och hemsk kväll...
Body Conscious
Idag har jag problem med min kropp... Jag satte på mig en klänning som jag inte haft sen jag var dålig och den passar...men mina armar är så mycket större..mina myckelben synns inte.. allt känns fel. Så jag mår bara så dåligt... Mår illa. Det är ännu värre nu när jag precis ätit lunch. Så jag är uppsvälld i magen occh har smak av amt i munnen.
Åt sojafärssås med svamp och röd "mask" pasta till
Vad som räddar mig
Nu lyssnar jag på Elsa Billgrens sommarprat
När jag lyssnade på den första gången hade jag mått dåligt i ca 1 vecka. Jag var på landet i värmen pch grönskan. Satt i min säng med trasmatta på golvet och fönstret öppet. Jag lyssnade och blev tagen på en resa, bort från tristess och illamående. Jag blev som förtrollad. Så pass att jag nästan glömde att jag var sjuk. Och vad gjorde jag när jag blev förtrollad? Jag tog mig en kanelbulle och en fin kopp kaffe. Åh, så gott <3 Nu kan jag erkänna att jag gillar kanelbullar. Sådanna stunder gör liivet värt att leva. Stunder som förtrollar en och får en att glömma all smuts i världen.
Mando
Som sagt så var jag på mando igår. Jag har varit lite uppstressad över det hela veckan... Det är så mycket där som triggar. Maten är svårare än vad jag är van vid också. Jag är så nära på att bryta ihop hela tiden och jag ville verkligen inte bryta ihop dä på mando. Jag är bara så svag mentalt. Jag skulle vara där kl 11 så jag åkte hemifrån vid 10. Tog tåget från Södra Station, åkte dit. Jag fick hjärtklappnngar. Var så orolig, rädd. För vad vet jag inte exakt. När jag kom dit var det som alltid. Jag hälsade på några behanldare på HDV, hälsade inte på K eftersom hon inte såg mig.
Jag gick över till dagvården, såg en kille sitta vid fotöljerna mellan dagvård och HDV. Jag fick flashbacks, där brukade vi sitta och dricka te, skratta. Jag saknar det. Saknar vänner, där hade man alltid nån man kunde gå till, nån som kunde krama en när man grät.
Nu när jag är hemmma så gråter jag ensam. För ofta har jag kommit hem, brutit ihop på mattan i hallen... Skrikit, gråtit och skakat..
Sen gick jag direkt till min behandlares kontor, vi gic och tog vikt... Jag tror jag tappat lite igen. VARFÖR. Jag vill inte tappa. Jag vill vara min del-målvikt, den har jag blivit typ okej med. Jag kan hantera att väga så mycket.
Vi gick sedan in på hennes kontor, pratade.. Jag berättade om min depression. Vi har nu lagt upp ett schema för de uppkommande två veckorna. Vilka utmaningar jag ska ha osv osv...
Sedan efter 1 h var vi klara, jag skulle då äta lunch där men hon föreslog att jag skulle åka hem och äta hemma.
Jag kom hem och åt kikärtsgröt med två mackor och lite morot
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva
Det var nån dag sen jag skrev sist. Det har hänt rätt mycket.
- Har gått ut några gånger
- Åt UTE på resturang i torsdags
- Var på mando igår
- Ska träffa lökare om anti-depressiva nästa vecka
Ikväll ska vi ha en Halloween middag. Är orolig... Jag är så konstig i mitt humör. Jag kan gå från "okej" till helt ångest laddad och nära på att bryta ihop. Jag har försökt att arbeta med skolarbete men det känns så tungt. Jag känner mig så dum i huvudet när jag försöker eftersom inget kommer upp, inga tankar, inga reflektioner, ingetnting. Sen har lovet gått för fort. Dagen går för fort men samtidigt för långsamt. Jag vill ha lov alltid men samtidigt vill jag inte vara "här". Jagsover mycket för jag ser ingen poäng att vara vaken. Det är ingen dödsönskan som jag hade förut. Då ville jag verkligen dö. Nu vill jag bara inte leva... Det känns hemskt att jag tänker så igen...
