BBC lyfte fram ett blogginlägg som Malala Yousafza skrev förra året, när hon gick i åttan:

”Situationen i Swat var normal fram tills dess att talibanerna dök upp och förstörde samhällsfriden”, bloggade Malala Yousafza.

Underviktig? Normalviktig? Överviktig? Nej, man borde inte mäta så! Alla är viktiga, det finns ingen som är mer eller mindre viktig än nån annan. Så varför mäter man sitt värde på vågen? Hur kan det komma sig att undervikt kan bedömas som bra, ibland ses som hälsosamt, idealiskt.

Jag växte upp med att leka med Barbie, och sen ville jag vara smal som Barbie. Överalt ser man dessa ideala kvinnokroppar, i annonser, tv, filmer och i tidningar.

Man pratar ofta om hur mycket bättre det har blivit för kvinnor, hur samhället har blivit mer jämnställt. Men när vi tvingas leva med dessa kroppsideal kan man fråga sig hur bra det egentligen blivit för kvinnor, det är många som lider pga idealen. Många går på dieter, många mår dåligt och många blir sjuka p.g.a. idealen.

Varje dag ser jag minst fem löpseldar om nya sättet att gå ner i vikt eller hur nån kändis har gått upp/ner i vikt.  Budskapet visar sig överallt! Hur kan en kvinna eller ung tjej förhålla sig till detta, måsta man leva upp till det? För att vara den ideala kvinnan så måste man vara stresstålig, pinnsmal men ändå kunna äta gott och nyttigt, vara social, smart(men inte för smart), medellång och välklädd.

Det börjar vid 3 år ålder då man leker med blonda, smala Barbies med tjusiga kläder och hår att kamma. Sen i tonåren ska man växa upp snabbt. Jag är själv i den åldern och slås av hur många saker “jag borde vara”. Smal, smart, lagomt socialt aktiv, ha en pojkvän för annars är man ingen vanlig tonåring och redan vid 15 års ålder veta vad jag vill jobba med.

Idealet med smalhet når allt längre ner i åldrar. Mina kusiner kollar på ett barnprogram som heter Dora. Jag var hos dem förra helgen och såg hur Dora hade blivit smalare! Skaparna har ritat om henne för att inte förespråka “övervikt”. Det är ett barnprogram för 3-6 åriga barn. Mina kusiner är inte överviktiga, de är normala. Så varför ska ideal om smalhet riktas mot de. Ska även 3årinar känna sig tjocka och börja gå på dieter?

En kvinna ska ha höfter, kurvor för att kunna bära barn så hur kommer det sig att smala höfter och mini kroppar är det bästa och mest hälsosamma? Det finns tusentals olika dieter, men om nåt av sånt strunt fungerade varför skulle det finnas tusen olika.

Det ses som hälsosamt och bra om en tjej tar en sallad till lunch, då är man duktig. Jag stod i kö på ett bageri för några dagar sedan, framför mig stod en kvinna i 30 års åldern. Hon försökte köpa en halv muffins, hon fick ett nej. Sen började hon prata om hur bra idé det skulle vara för att det är så många som bara vill ha en halv. Återigen ett nej. Tillslut sa hon; “Jag har ju varit duktig, ätit nyttigt, tränat. Det är bara vi tjejer här så varför inte?” Tyvärr så tänker jag också så, att jag måste “förtjäna” något gott, men det ska inte behöva vara en synd att äta en hel muffins.

Tjejer och kvinnor i världen, vi måste fråga oss när ska vi sluta be omförlåtelse över att vilja och äta mat? Vi äter, alla människor äter så hur kommer det sig att kvinnor ska känna sig skyldiga över suget för pommes eller glass. Jag vill kunna sluta leta efter ursäkter, ursäkta mig själv för att jag äter.

            Som tur är så finns det motkrafter, människor som har styrkan att inte bli påverkade, som kan äta utan att känna skam och inte ge efter för sjuka ideal. Elsa Billgren är en bloggare som hjälpt mig enormt mycket. Helt enkelt genom att berätta hur hon äter vad hon vill, inte är pinnsmal och så tydligt känner sig helt och hållet strålande vacker. Jag önskar att fler tjejer skulle kunna gå utan smink, äta en kanelbulle för att man vill och inte bry sig, vara intresserad för kläder utan fixeringen vi storlekar och mått. Att se någon som är en sådan kontrast till alla dessa skruvade ideal är så uppfriskande och ger mig hopp på att jag också kan bli sådan med tiden.