Under tiden som jag varit borta från bloggen har jag tänkt. Mycket. Politik. Rättigheter. orättvisor.

 

Vi här i Sverige är inte bäst. Det är inte jämnställt. Vi är inte fördumsfria. Vi är inte heller så välkomnande. 

 

Ta det inte fel. Jag är ytterst tacksam. Tacksam över att jag har värme. Tacksam att jag får gå i skolan. Tacksam att jag har lyxen av att fåpresenter på min födelsedag. Jag tänker hela tiden på det. På min egen bild av livet. Av samhället. Senaste tiden har min bild av vårt samhälle fått lite sprickor i sig.

 

Men det är bra! Får mig att tänka. Det har hjälpt mig att kämpa emot Ana. För hon är inte feminist. 

 

Är mode emot feminism?

Vad gör en feminist?

Är du feminist?

Nu lyssnar jag på Elsa Billgrens sommarprat

 

 

 

När jag lyssnade på den första gången hade jag mått dåligt i ca 1 vecka. Jag var på landet i värmen pch grönskan. Satt i min säng med trasmatta på golvet och fönstret öppet. Jag lyssnade och blev tagen på en resa, bort från tristess och illamående. Jag blev som förtrollad. Så pass att jag nästan glömde att jag var sjuk. Och vad gjorde jag när jag blev förtrollad? Jag tog mig en kanelbulle och en fin kopp kaffe. Åh, så gott <3 Nu kan jag erkänna att jag gillar kanelbullar. Sådanna stunder gör liivet värt att leva. Stunder som förtrollar en och får en att glömma all smuts i världen.

Jag bodde i NY när jag var 7-9 år, på ön City Island. Utkanten av Bronx, NY. Under natten var City Island precis i stormens öga, hus blev förstörda och sedan igår så har många av mina vänners hus blivit översvämmade av vatten. Resturanger har blivit helt förstörda. My heart goes out to you <3 Jag gråter av tanken av om nån skulle blivit skadad. 14 personer har redan dött. Och hur kommer det bli efteråt? USA har problem med pengar som det är. Kommer de hjälpa alla som kommer vara utan hem eller det de haar kvar är skadat. Hur gör de med skolor, resturanger och alla andra platser? Jag var på City Island i Januari 2012, det var redan då övergivna hus, sprickor  i marken och folk har verkligen blivit påverkade av den ekonomiska krisen.

 

City Island

 

New Ark, Subway (NY)

 

Statue of Liberty

 

 

En 14 årig flicka, i min ålder i Pakistan. Blev skjuten av talibaner på grund av sina uttalanden om rätten till att få gå i skolan för tjejer. Hon är en politisk aktivist med egena åsiker vid en så ung ålder. De sköt henne för vad? Att hon hade egena åsikter och hon var ett hot. För en sån som henne har en ljus framtid och hon är en inspiration för alla. Malala skickade anonyma brev till BBC om hur kaotiskt det är i Swati, Pakistan. Det hela började för tre år sedan, Malala var 11 år,  hon bloggade förr BBC:s sändningar. Hon berättade om livet under talibanernas tidigare styre i Swatdalen, stamområdet i nordvästra Pakistan. Hon blev nominerad för Kids Rights Award och förra året blev hon belönad för sina uttalande för barns- och flickorsrättigheter. 

 

BBC lyfte fram ett blogginlägg som Malala Yousafza skrev förra året, när hon gick i åttan:

”Situationen i Swat var normal fram tills dess att talibanerna dök upp och förstörde samhällsfriden”, bloggade Malala Yousafza.

”De inledde sina omänskliga handlingar, slaktade människor på torgen i Mingora och dödade många oskyldiga. Deras första måltavlor var skolorna, särskilt flickskolorna. De förstörde så många flickskolor – mer än 400 skolor och över 50000 elever blev lidande under talibanerna. Vi var rädda för att de skulle kasta syra i ansiktet på oss eller kidnappa oss. De var barbarer, de kunde göra vad som helst”.(http://www.svd.se/nyheter/utrikes/arme-vill-
hamnas-flickdad_7572748.svd)

 

 

Elsa Billgren (elsa.elle.se)

Marina Diamandis

Underviktig? Normalviktig? Överviktig? Nej, man borde inte mäta så! Alla är viktiga, det finns ingen som är mer eller mindre viktig än nån annan. Så varför mäter man sitt värde på vågen? Hur kan det komma sig att undervikt kan bedömas som bra, ibland ses som hälsosamt, idealiskt.

Jag växte upp med att leka med Barbie, och sen ville jag vara smal som Barbie. Överalt ser man dessa ideala kvinnokroppar, i annonser, tv, filmer och i tidningar.

Man pratar ofta om hur mycket bättre det har blivit för kvinnor, hur samhället har blivit mer jämnställt. Men när vi tvingas leva med dessa kroppsideal kan man fråga sig hur bra det egentligen blivit för kvinnor, det är många som lider pga idealen. Många går på dieter, många mår dåligt och många blir sjuka p.g.a. idealen.

Varje dag ser jag minst fem löpseldar om nya sättet att gå ner i vikt eller hur nån kändis har gått upp/ner i vikt.  Budskapet visar sig överallt! Hur kan en kvinna eller ung tjej förhålla sig till detta, måsta man leva upp till det? För att vara den ideala kvinnan så måste man vara stresstålig, pinnsmal men ändå kunna äta gott och nyttigt, vara social, smart(men inte för smart), medellång och välklädd.

Det börjar vid 3 år ålder då man leker med blonda, smala Barbies med tjusiga kläder och hår att kamma. Sen i tonåren ska man växa upp snabbt. Jag är själv i den åldern och slås av hur många saker “jag borde vara”. Smal, smart, lagomt socialt aktiv, ha en pojkvän för annars är man ingen vanlig tonåring och redan vid 15 års ålder veta vad jag vill jobba med.

Idealet med smalhet når allt längre ner i åldrar. Mina kusiner kollar på ett barnprogram som heter Dora. Jag var hos dem förra helgen och såg hur Dora hade blivit smalare! Skaparna har ritat om henne för att inte förespråka “övervikt”. Det är ett barnprogram för 3-6 åriga barn. Mina kusiner är inte överviktiga, de är normala. Så varför ska ideal om smalhet riktas mot de. Ska även 3årinar känna sig tjocka och börja gå på dieter?

En kvinna ska ha höfter, kurvor för att kunna bära barn så hur kommer det sig att smala höfter och mini kroppar är det bästa och mest hälsosamma? Det finns tusentals olika dieter, men om nåt av sånt strunt fungerade varför skulle det finnas tusen olika.

Det ses som hälsosamt och bra om en tjej tar en sallad till lunch, då är man duktig. Jag stod i kö på ett bageri för några dagar sedan, framför mig stod en kvinna i 30 års åldern. Hon försökte köpa en halv muffins, hon fick ett nej. Sen började hon prata om hur bra idé det skulle vara för att det är så många som bara vill ha en halv. Återigen ett nej. Tillslut sa hon; “Jag har ju varit duktig, ätit nyttigt, tränat. Det är bara vi tjejer här så varför inte?” Tyvärr så tänker jag också så, att jag måste “förtjäna” något gott, men det ska inte behöva vara en synd att äta en hel muffins.

Tjejer och kvinnor i världen, vi måste fråga oss när ska vi sluta be omförlåtelse över att vilja och äta mat? Vi äter, alla människor äter så hur kommer det sig att kvinnor ska känna sig skyldiga över suget för pommes eller glass. Jag vill kunna sluta leta efter ursäkter, ursäkta mig själv för att jag äter.

            Som tur är så finns det motkrafter, människor som har styrkan att inte bli påverkade, som kan äta utan att känna skam och inte ge efter för sjuka ideal. Elsa Billgren är en bloggare som hjälpt mig enormt mycket. Helt enkelt genom att berätta hur hon äter vad hon vill, inte är pinnsmal och så tydligt känner sig helt och hållet strålande vacker. Jag önskar att fler tjejer skulle kunna gå utan smink, äta en kanelbulle för att man vill och inte bry sig, vara intresserad för kläder utan fixeringen vi storlekar och mått. Att se någon som är en sådan kontrast till alla dessa skruvade ideal är så uppfriskande och ger mig hopp på att jag också kan bli sådan med tiden. 

 

Det är något spm är så bra och behövs. Man kan säga att det var så mycket värre förr, kvinnor fick inte rösta, dem fick inte säga vissa saker, dem fick inte arbeta. Ja, det är korrekt. Vi har kommit långt.

 

MEN det behövs fortfarande! Jag mår inte bra, jag växer upp i ett samhälle med omöjliga ideal för kvinnor och tjejer att leva upp till. Reklam använder tjejer som sexobjekt, dockor för barn är sjukligt smala, dockor som Barbie, Bratz osv förespråkar att allt som betyder något är en stor byst, smink, mini kläder, att vara ytlig och dum. Som tjej ska man vara sexig och villig om ens "man" vill men man får inte njuta av det för då är man en hora. Man får vara smart och prydlig men inte för smart och utåtriktid. Jag kan inte tågluffa ensam genom Asien men det kan min lillebror, det har min pappa gjort och andra killkompisar. Men jag kan inte för att jag kan bli våldtagen. Hur kan det bara vara.. ACCEPTERAT. Min pappa säger att jag klär mig "provokativt", jag klär mig som JAG vill, inte för nån annan, inte för killar. När jag frågar varför säger han bara "Det är den världen vi lever i". Är det allt? Ska jag bara acceptera det?

 

Är det så mycket bättre? Ska vi bara sluta kämpa? Ska jag bara stå där tyst och vara tacksam för det vi fått, ska jag nöja mig? Jag vill att världen ska vara jämnlik. Jag vill inte att min framtida dotter ska må som jag gör. Jag vill att man ska sluta med dessa ideal, de är förtryckande. Förr, på 50-60 talet sa män öppet hur små kvinnor var. Då pratade man iallafall om det, då erkände dem det. Men nu. Nu blundar man för vilka ideal som finns, man bara accepterar allt. Skyller det på olika saker, modebranschen, reklam, ideal, företag osv, osv... Kan vi inte börja prata om det? Prata öppet om att förtryck fortfarande existerar, att dessa ideal är ännu en orättvisa. 

Idag blev en medlem i punkgruppen och politisk aktivist, Pussy Riot frigiven! Dem blev fängslade efter en protest i en kyrka i Moskva, protest mot Putin. I Ryssland får man inte tänka shälva, man får inte protestera mot regeringen. Det finns fler politiska fångar kvar, my heart goes out to them <3 Jag är glad att få bo i ett fritt land med fri talan.