Good day or bad day
Jag är fortfarande förkyld men gick till skolan. Åt fil med bär och havrefras som vanligt. Sen skulle jag gå såhär till skolan med kände mig tjock i klänningen så bytte till nåt annat. När jag väl var i skolan mådde jag sämre. Jag ville bara hem och hade huvudvärk så efter lunch stannade jag hemma. Jag ska åka till landet i helgen så kommer inte bli några inägg förrän söndag. Jobbigt.... Det hjälper att skirva av mig...
Jag vet att jag har gått upp i vikt och att jag har typ normalvikt.. Det skrämmer mig.. För jag vill vara så, jag vill ha kurvor som Lana och Elsa Billgren. Men jag tror inte att jag skulle må bra ändå eftersom jag inte ÄR dem.
Jag tror att jag är deprimerad
Igår var så hemsk. Jag var helt slut. Hade nog feber ett tag sen åt jag 3 brödskivor(utan pålägg) och fick upp värmen i.o.m ämnesomsättningen osv.. Sen sov jag i 3 timmar och var helt halvt borta i resten av dagen dvs 15-21. Jag åt ganska mycket igår.. känns det som. Jag åt soya mjölk+banan o havrefras ti kvällsmål och samma till 15 mellis. Sen en frukt emellan det. Men det är inte så mycket. Så varför all ångest igår??... Aja, jag känner mig så borta. Deprimerad. Jag vill inte göra något. jag kan inte gå ut. Jag kan inte sätta på mig kläder. Bara ligga i soffan och må dåligt. Men det kan jag inte heller göra för då är jag för lat...
Ångest
Vaknade imorse med enorm ångest. Jag bara såg den feta magen. Mina revben syns inte alls lika mycket längre. Men för några veckor sen ville jag det. Jag såg hemsk ut, äcklig ut liksom. Så jag är okej med det kanske men det är mest tanken av att dem är borta. Känner mig ful... Fet. Jag känner mig helt jäkla ENORM. Liksom det är som att jag är abnormalt stor. ENORM. Det bara är där framför ögonen.. Så jag grät en skvätt och bara kurade ihop mig till en boll i mitt lilla hörn.. Men sen var det skola. Jag gick för att jag har bild idag, höjdpunkten på veckan!
Jag åt frukost, mindre än vad jag ska.... Men jag åt idag. Även om jag har ångest så har jag ätit.
Spex
Yes, det var spex idag och jag passade inte in. Jag hade nån japansk skoluniform och såg allmänt mupp och ful ut... Mådde illa för att min peruk skar in i huvudet och jag kände mig fet... Triggande. Men när jag kom hem åt jag även fast jag inte kände för det. Jag har verkligen tappat matlusten.. Jag måste tvinga mig själv att äta så att jag inte får återfall. Jag har liksom tankarna konstant.. Att äta eller att inte äta
Men jag åt, en macka och lite lättfil med blåbär och havrefras <3 nostaligi mellis
Peruk:
Juno
Är det sjukt att jag är avundsjuk på Juno som får äta vad som helst när hon är gradvid.. Hon sitter och äter, äter och äter. Inga problem, JAG VILL GÖRA DET. Jag vill våga äta. Jag har sån delad panik, ena sekunden vill jag äta allt sen har jag totalt tappat aptiten och då får jag panik över det.
Shutting Down
Nu sitter jag och kollar på Juno <3
Även fast jag borde plugga, har en viktig presentation imorn som förstör allt för mig just nu så jag har typ brytits ner och har ingen kraft kvar
Så jag tänker kolla på Juno nu! Fan ta skolan!!
Och GUUD vad jag vill vara henne(minus gradiviteten). Liksom hamburgare telefon! Super cool kille, gitarr, awesoem humor! <3
Jag tror att jag dör
Jag klarar inte något alls.
Jag är helt, totalt värdelös.
Ingen ser. Ingen bryr sig att jag faller sönder.
För mig är det svårt att gå upp på morgonen, ännu värre äta och gå ut. Att folk ser mig är hemskt. Så fort nån kolalr på mig så tänker jag bara på hur stor jag är.
Allt jag ser är STOR. Allt jag tänker är STOR.
Allt jag har gått igenom är det värt nåt? Inte på papper. När jag söker till gymnasium kommer det stå? NEJ. Dem kommer bara se mina stora, hemska misslyckanden och så kommer ingen vilja ha mig.
Mina läarare ser inget. Jag vet itne ens om de tänker på det. Jag bara faller sönder.
Jag klarar inte att höra att jag itne gjorde rätt eller att jag kunde gjort det bättre.
Bakat idag
Eftersom det är min lillebrors fördelsedags kalas imorn bakade jag. En plåt morotskaka, en kanelkrans och 20 bullar
GoodMorning!
Vaknade tidigt för en helg men aja, kunde inte osmna om. Så jag gick upp..mådde illa av att känna magen.. Den är liksom ALLTID där.. Står inte ut. Var på yoga igår, det var såå skönt men det fick mig att vilja göra andra saker också. Min ångest och nedstämdhet blev bättre av att få röra på mig. Jag längtar till att få börja på nåt, kanske kampsport, styrketräning eller nåt! Igår blev det knappt nån frukost, ingen 10 mellis, sallad till lunch, ingen 15 mellis, middag men jag åt kvällsmål! Jag åt en liten gröt tallrik och en macka med jordnötssmör. Det behövde jag liksom. Hur var er fredag? Måste ha varit bättre än min iallafall...
Stressig dag och triggande
Började skit. Grät mig till sömns igår kväll.. Kände mig fet. Åt bara jordgubbar, ½ nektarin istället för en hel kvällsmål. Så när jag vaknade var jag trött, ledsen. Badade och kände mig livlös. Sedan tog jag en kopp kaffe och frukost: 1 dl fil med lite blådär. Sen satte jag på mig kläder, min anti ångest klänning. Den är åt sittande vid midjan som jag är stolt över, den ger mig en större byst, liten midja, okej ben och gömmer min fula höft. <3
I skolan kände jag mig fel typ.. Stressad över svenska provet. Pluggade. Hade matte, franska och SO och till slut svenska. Skrev provet.. Kändes som att jag misslyckades. Sedan var det lunch hemma, åt chilli sin carne. Sen var jag hemma, har bup tid vid 14 så det var ingen idé att gå tillbaka. Sen efter bup måste jag iväg till yoga. Har sett fram emot det hela veckan <3
STRESS
Jag har lämnat in en uppsats idag men jag är så stressad av all skolarbete. Det känns som fredag men det är torsdag. Jag orkar verkligen inte med imorgon, vi har franska läxförhör och svenska prov. Det kommer vara en sån hektisk dag, en hel dag skola sedan Bup och sedan springa iväg till yoga och sedan hem för att plugga. Jag klarar inte sånt! Förstår ingen?? Jag är såå trött. Helt utslgaen. Och jag känner mig så lat, jag borde läsa mer, gå ut, måla, plugga.... Jag kommer aldrig vara bra nog. Jag önskar att jag abra kunde stanna tiden så att jag kan slappna av.
Det känns som att jag har för lite tid, ALLTID. Jag är så rädd hela tiden att jag slösar på tid. Och mitt i allt det här är min ätstörning, den skriker på mig att äta mindre, röra på mig mer... Ljuga, gömma. Jag är hela tiden rädd att jag ätit för mycket...
lunch
Har inget liv
Jag har inget liv. Jag har ingen pojkvän, har knappt haft en riktig pojkvän någonsin.. haft en get bra flickvän men det tog ju slut. Jag har ingen att vara med på helger. Jag sover aldrig över hos nån. Jag har ingen att prata med om hur jag mår. Jag hatar det. Jag vet att det är pga min ätstörning. jag vågar inte träffa någon för jag tror att alla tycker att jag är fet, ful och fel. Jag tror att allt jag säger och gör är fel, skäms. Men jag hatar att vara så feg och blyg för jag vill ha vänner!!
Måndag, Skola, Möten
Idag vart det tillbaka till skolan..igen. Har sovmorgon varje måndag eftersom jag inte är med på gympa lektionerna så jag börjar vid 10.10 istället. Set var bra, kunde sova en halvtimme längre iallafall. Sedan skola, hem för lunch-åt bönburgare med nektarin salsa och baby spenat. Gott men jobbigt mättande. Sedan skola igen. Lång eftermiddag. På engelskan satt jag och två andra tjejer och pratade..sex. Ja.. Det blev så, vet inte varför. Dem har haft det med sina killar. Vi pratade om pregnancy scares och så.. Jag kom bara att tänka på att jag kanske inte kan få barn i framtiden oga att jag förstört min kropp. Jag har haft mens två dagar på ett år nu.. Vet inte vad jag ska känna. det känns sorgligt. Så fatta! Det du gör nu mot din kropp förstör för framtida du!
Fredag
Jag rörde på mig i en sorts sports för första gången på 9 månader! Sjukt länge sen.. Förr kunde jag max gå en vecka och då mådde jag skit.. Men iallafall. Jag hade min första lektion yoga igår! Jag skulle göra en aktivitet som jag inte använt för att förbränna och då valde jag yoga. När jag får av min behandlare vill jag börja på klättring och yoga en till gång i veckan. Aja, yoga var FANTASTISKT!! <3 Efter en pissig dag i skolan.. Började hyfsat sen skola.. Först hade vi matte, jag är faktist ganska bra på det. Men iallafall, jag har en killkompis som jag känt ett tag. Han var så kylig och sur. Jag ville hjälpa honom men han bara borstade bort mig. Sen kom Hon.. Och gjorde honom glad. Fattar inte. Det är som att jag inte finns. Som att ingen bryr sig. Dem brydde sig inte att jag var borta eller vad jag gick igenom. Jag känner mig så ensam i klassen, ingen förstår eller har upplevt sånt som jag. Jag tror inte nån varit så nära på att ta livet av sig som jag, eller har haft sån vilja att dö. Jag svalt mig själv för att försvinna men samtidigt för att synas. Jag ville svälta mig själv tills jag inte fanns längre. Desto smalare jag blev desto mer ville jag tappa. Desto mer som blev "urkarvat" desto mer tyckte jag att det fanns kvar. Så när vi ska till exempel analysera en låt på musiken tänker jag på väldigt hemska saker jag gjort mot mig själv men ingen annan kan förstå. Lärarna och dem andra skulle bli förskräkta och äcklade.. 
Revolations
Sitter och smsar med mitt ex. Hon drar upp allt igen. Tidigare idag kom jag på hur äcklig jag måste varit med Mia o så. Hon tycker det med, sen var jag aldrig riktigt bra, brydde mig aldrig, falsk, okänslig, blyg, kall... O darför sökte hon uppmärksamhet hos embla. Varför vill jag ha knivar i mig? Varför vill jag ha alla negativa saker om mig själv bekräftat? Varför vill jag höra allt det här tills jag ligger i en panik attack och gråter? Jag vet inte... Hatar mig själv. Jag som hade gjort framsteg. Nu vill jag bara ta en överdos på pillerna i medicinskåpet.
Ärr.
Fan.. Har många nya sår.. Det svider. Ska förklara mer imorn.. Men det har varit en sån skit dag..
Full portion
Första lunchen med full portion. Det var hemskt. Det var kyckling med currysås och ris, en rätt okej rätt men det var så enormt. Alltså maten välde över på tallriken. Jag förstår inte varför portionerna ska vara så stora... Dem är större än normalt det vat jag. Det är inte lika heller, när det är ris eller pasta blir det HUR mycket som helst medans potatis är mer normalt. När det blir köttbullar är det ca 11 st! Alltså vem äter så många.... Iallafall, på lunchen var det svårt, jag mådde redan åligt sedan innan, eftersom jag tagit det nya 10-mellis alternativet(banan, 1 yoggi och 2 dl mjölk) som var större än dem andra. Men jag har funderat, vad är bäst? Frukt, yoghurt och mjölk eller 2 skorpor m. ost och smör med 2 dl mjölk? Skorpor är bara socker, kolhydrater med fett på med en rätt lätt yoggi till och kalcium rik mjölk medans en banan innehåller många vitamier, lägre fetthalt men iofs fler kcal på det alternativet. Det är så svårt.. Beslutsångest 24/7... Men lunchen åt jag inte upp, satt där i 50 min sedan tog behandlaren tallriken. Det värsta var att när jag satt där kom en och satte sig vid mig och bara låtsades som att jag inte fanns. Sa ingenting bara satt där, sedan kom en annan och dem började prata! Om typ teknologi och skit, det kändes så respektlöst. Jag kände mig så fel och dålig.. jag grät och hon sa bara "skynda på nu" lite då och då emellan åt när dem pratade och skrattade. Det var inte rätt. Sedan gick dem bara och lämnade mig ensam. Jag hatar det. Jag kan inte vara ensam. Jag bara klarar inte det. Så nu på 15-mellis. Det var okej, samma gamla vanliga, en smörgår, 1 tsk marmelad, 1 ts ksmör, 1 äpple och 2,5 dl mjölk. ME jag mår så illa hela tiden. Hatar den här höjningen verkligen och nu vill jag bara hem. Hem till den bra maten, hem till dem bättre alternativen och hembort ifrån dem här hemska behandlarna.
10 april
Idag är en tisdag. 10 april. Slut på långhelgen. Idag har det hänt mycket. Började med att jag knappt sov nå på natten, Låg uppe och tänkte på vikte. Jag har som sagt börjat känna mig lite nöjd men jag vet att dem vill att jag ska gå upp i vikt. Jag bara känner hur mycket hat jag kommer ha för min kropp när jag väl kommit dit. Då kommer de lika gärna kunna lägga in mig igen för jag kommer hata mig själv så mycket. Iallafall, sedan innan lunch var det dags för dietist möte.. ja, vad hände? Jo, höjde till full-portion! Fy fan. Inte roligt.. OCH höjde till 3 dl dryck på lunch och middag...Allt detta följde med att jag fick köttfärssås och pasta till lunch. Gott lr hur?? NEJ. Inte roligt. Ikväll blir det nän äcklig fisk gratäng med potatis.. Sedan fick jag reda på att på torsdag blir det äckliga biffar till lunch(det var antingen det eller pannkakor.. vad väljer man?) Eftersom det var pannkakor som alternativ och min ebhandlare frågade mig vad som skulle vara mest okej vet jag det här. Iallafall, jag tod biff eftersom om jag tagit pannkakor är det inte så troligt att jag ätit något alls och med biff är ju potatis iallafall och det äter jag. Undra om jag går upp i vikt nu efter höjningen, om inte blir jag glad men inte behandlarna. Fast det är väl inte så troligt att jag inte ågr upp i vikt med all denna mat att trycka i mig....
Lördagen
Inte berättat om det... Men det var HEMSKT. Som sagt så vill dem sätta mig ensam med ryggen mot alla andra.. Långt borta som bara får mig att känna mig ännu sämre.. Iallafall.. Lunchen var oxfilé. Ja.. det gick ju inte så bra. Innan jag ens lagt upp hade jag borjat gråta hysteriskt.. Jag bara kände hur allt bara krashade. Jag ahde redan sån ångest och press av allt.. Så jag bara satt där, ensam..och grät. Men ingen brydde sig ett skit, inte ens när jag började hyperventilera gjorde nån nåt.. Sen efter halvimmen gått skicka dem in mig i labb. Ensam. Där grät jag bara ännu mer. Skakade så mycket att jag inte kunde hålla bestick eller glas. Jag kunde förstås bara lagt allt i näsduken eftersom jag var ensam men jag var bara helt stel. Jag satt där, vet inte hur länge och ingen kom. Jag bara bröt ihop. Sen kom en in och bara sa att jag måste skynda mig och att jag inte kommer få kompensation. Men så bara bröt allt ännu mer. Jag klarade det inte.. Så jag tog kniven och började skära på armen. Alla känslor var bara för mycket. Så jag rispade och skar... Hur länge som helst. Ingen kom in. Fast efter jag suttit i en timme kom L. Hon bara tog tallriken och slängde allt. Då bara drgo jag ihop mig på stolen i en boll och bara grät. Kände mig så ensam. Jag var helt förstörd och ville bara prata eller vad som helst. Jag bara rispade mer och mer... Satt där i sammanlagt 2½ h... ensam, konstant gråtande... Och först efter 2 h kom nån in... Och faktist frågade hur jag mådde.. äntligen.. Jag satt länge och skakade och viskade för mig själv
Hjälp mig...
Jag vill inte vara ensam..
Låt mig dö..
Hjälp..
Hjälp....
