Igår var så hemsk. Jag var helt slut. Hade nog feber ett tag sen åt jag 3 brödskivor(utan pålägg) och fick upp värmen i.o.m ämnesomsättningen osv.. Sen sov jag i 3 timmar och var helt halvt borta i resten av dagen dvs 15-21. Jag åt ganska mycket igår.. känns det som. Jag åt soya mjölk+banan o havrefras ti kvällsmål och samma till 15 mellis. Sen en frukt emellan det. Men det är inte så mycket. Så varför all ångest igår??... Aja, jag känner mig så borta. Deprimerad. Jag vill inte göra något. jag kan inte gå ut. Jag kan inte sätta på mig kläder. Bara ligga i soffan och må dåligt. Men det kan jag inte heller göra för då är jag för lat...
Frukost.. När jag vaknade mådde jag så dåligt, svidande hals, illamående och täppt. Men mest av allt ångest.. Över igår. Jag åt mer än vad jag planerade... En macka och 1 frukt efter sushi.
Jag borde inte må såhär. Jag ska bli frisk. Varför gör "hon" såhär? Den "saken" som skriker på mig i mitt huvud.. Det är inte jag. Jag, Tuva, vill äta, äta massa vegetaariskt, veganskt och resa över hela världen för att prova mat från olika kulturer. Så varför måste det vara såhär?? Jag lider, denna skuld och ångest över vad?? En macka, 1 cm tunn macka UTAN pålägg... Är det bara jag eller låter det sjukt?! Det låter fel!
Så jag tänker ta min frukost idag. FAN TA DIG ANA!
Jag brukade väga mig för ofta förut. Den är inte bra. En siffra kan inte säga om jag är hälsosam eller sjuk eller nåt överhuvudtaget. Det var bara nåt som klickade till i huvudet liksom. Förut var det så självklart att värdet på mig själv speglade hur mycket jag hade gått ner. Om jag gått ner mådde jag okej eller t.o.m bra. Men om jag gått upp var jag fulare än fulast... Men det kan inte vara så! Det som ska betyda något ska vara hur jag ser mig själv, inte vågen. Om jag väger 1 kg +/- betyder inget om jag gillar mig själv. Jag är inte där än då jag gillar mig själv men i framtiden.
Jag är förkyld, ont i halsen och mår lite illa. Gick till skolan för att göra ett matteprov. Jag orkar verkligen inte med fler saker att göra ikapp i skolan.
Men jag känner mig lat och fet för att jag är hemma och bara slappar i soffan. Ana skriker. Men fan heller! Jag är sjuk! Jag är förkyld och behöver "slappa"
Känner mig lite rädd.. När jag är hemma äter jag mer än vanligt, av tristess liksom. Inte mycket, det är bara en macka extra eller ett äpple. Men ändå mer än vanligt.
Det är h'lsosamt att göra det. Att kunna göra det! Man ska inte ha ett matschema notmalt sätt, man ska kunna äta på andra tider än bara vid 12, 15 eller 18. Mitt mål är att bli frisk. Att få träna, att kunna äta vad jag vill!
Vaknade imorse med enorm ångest. Jag bara såg den feta magen. Mina revben syns inte alls lika mycket längre. Men för några veckor sen ville jag det. Jag såg hemsk ut, äcklig ut liksom. Så jag är okej med det kanske men det är mest tanken av att dem är borta. Känner mig ful... Fet. Jag känner mig helt jäkla ENORM. Liksom det är som att jag är abnormalt stor. ENORM. Det bara är där framför ögonen.. Så jag grät en skvätt och bara kurade ihop mig till en boll i mitt lilla hörn.. Men sen var det skola. Jag gick för att jag har bild idag, höjdpunkten på veckan!
Jag åt frukost, mindre än vad jag ska.... Men jag åt idag. Även om jag har ångest så har jag ätit.
Blåbärs, den var okej, lite sur men god och bekvämt mättande. Åt med 1/4 banan
Vanilj var MYCKET bättre, smakade som frosting men bara 120 kcal/kopp. Den är såå god att äta med kanel, kardemumma och morot(ja MOROT) som omde va morotskaka
Yes, det var spex idag och jag passade inte in. Jag hade nån japansk skoluniform och såg allmänt mupp och ful ut... Mådde illa för att min peruk skar in i huvudet och jag kände mig fet... Triggande. Men när jag kom hem åt jag även fast jag inte kände för det. Jag har verkligen tappat matlusten.. Jag måste tvinga mig själv att äta så att jag inte får återfall. Jag har liksom tankarna konstant.. Att äta eller att inte äta Men jag åt, en macka och lite lättfil med blåbär och havrefras <3 nostaligi mellis
Så perfekt, den är inte ostig, den är inte inställsam eller för överdriven och jag tycker att den spegalr tonåringar på ett såå awesome sätt!
Plus: Rayanne Graff, coolaste stilen nånsin! Och hon har problem, hon är inte perfekt. Hon är inte super smal. hon är inte rik. Hon är uber cool, bra vän(inte alltid) och awesome!
Är det sjukt att jag är avundsjuk på Juno som får äta vad som helst när hon är gradvid.. Hon sitter och äter, äter och äter. Inga problem, JAG VILL GÖRA DET. Jag vill våga äta. Jag har sån delad panik, ena sekunden vill jag äta allt sen har jag totalt tappat aptiten och då får jag panik över det.
Vågade knappt gå ut så, skulle känna mig för konstig.. Stå ut liksom. Men med hjälp av Rookie mag så vågade jag. Liksom varför ska jag ändra mig för alla andra???
Skolfoto hursomhelst, de gick bra men sen var det lektion. Engelska. Vi arbetar på debatten som jag inte gjort.. Jag klarade det inte i helgen.. Så nu mår jag skit..
Sen gick jag hem. Jag är en sån besvikelse! Jag bröt ihop och berättade för min pappa.. Sen har jag kollat på My so-called life och ÄTIT. Efter att ha ätit mindre och mindre så åt jag. Jag ville det. En banan, macka, fil+flingor. Kanske inte så mycket men ändå.. Det känns som mycket.
För mig är det svårt att gå upp på morgonen, ännu värre äta och gå ut. Att folk ser mig är hemskt. Så fort nån kolalr på mig så tänker jag bara på hur stor jag är.
Allt jag ser är STOR. Allt jag tänker är STOR.
Allt jag har gått igenom är det värt nåt? Inte på papper. När jag söker till gymnasium kommer det stå? NEJ. Dem kommer bara se mina stora, hemska misslyckanden och så kommer ingen vilja ha mig.
Mina läarare ser inget. Jag vet itne ens om de tänker på det. Jag bara faller sönder.
Jag klarar inte att höra att jag itne gjorde rätt eller att jag kunde gjort det bättre.
Jag gick ut igår efter att ha målat i några timmar. Btw, att måla är det ULTIMATA sätt för att lugna ner mig. Iallafall, jag gick för att köpa en klänning som jag har velat ha länge. Så jag gick dit och jag njöt inte av det ALLS. Vanligtsvis brukar jag vilja ha ALLT. Men nu kändes allt falskt. Liksom jag tänkte bara på alla barnarbetare som behövt lida för en lite billigare tröja. För djuren som dött för läder. För alla giftiga färgämnen som släppts ut i naturen. Bara all tvång i samhället över att köpa nytt. Det är nån falsk lycka i det. Istället för att drömma om en annan plats, en fantasi värld så drömamr man om den nya klänningen, väskan, huset eller soffan. Som att en SAK kommer göra dig lycklig. Att en väska kommer lösa dina problem. I filmer så pratar dem om "retail therapy", det är ju helt SJUKT! Jag vill inte leva så, jag vill inte att allt ska handla om konsumtion. Jag ÄLSKAR kläder och stilar och så.. Det är ett sätt att utrycka mig men jag måste inte konsumera hela tiden för att ha det intresset. Motsägelsefullt?? Kanske, men det jag menar är att jag ska inte gå runt och drömma om livet med den klänningen. Jag kan vara intresserad och utrycka mig utan att sätta sån ENORM vikt på kläder. Det är tyg. TYG?
Vaknade tidigt för en helg men aja, kunde inte osmna om. Så jag gick upp..mådde illa av att känna magen.. Den är liksom ALLTID där.. Står inte ut. Var på yoga igår, det var såå skönt men det fick mig att vilja göra andra saker också. Min ångest och nedstämdhet blev bättre av att få röra på mig. Jag längtar till att få börja på nåt, kanske kampsport, styrketräning eller nåt! Igår blev det knappt nån frukost, ingen 10 mellis, sallad till lunch, ingen 15 mellis, middag men jag åt kvällsmål! Jag åt en liten gröt tallrik och en macka med jordnötssmör. Det behövde jag liksom. Hur var er fredag? Måste ha varit bättre än min iallafall...
När jag började behandling hetsade jag och det är hemskt. Ett tips till det är:
GÅ INTE TILL KÖKET!
Ta te istället
Följ ditt matschema!
Om du verkligen verkligen måste, ta Coke Zero eller tuggumi
Håll ut!
Förebyggande:
Göm undan bröd och sådant
FÖLJ DITT MATSCHEMA!
Borsta tänderna efter mål så att du inte har smak kvar av mat
Ha inte söta, triggande saker på ditt matchema, jag har men här kan jag ju inte hetsa. Jag har det för att de är små och fyller inte upp magen
Jag har tänkt på hur det kommer bli att komma hem.. Hur det kommer bli utan kontrollen här, och hur jag kommer känna mig angående utseendet. Tips på mat som jag iallafall kallar "safe foods for recovery" (Obs. Detta är inte listan över mina "safe foods" för när jag var sjuk utan vägen till frisk)
Portionspaket: Yoghurt koppar(Activia är bra för magen och magen blir knas i behandling), sopp burkar(Heinx, Varma Koppen, m.m), Weetabix, Salladslådor, Bäbisburkar(typ gröt och fruktpuré
Frukt
Fullkorn! Nudlar, pasta, ris, flingor och bröd
Grönsaker
Uppskuren ost, finns att köpa på coop(paket med ost skivor)
Havregrynsgröt
Bär! De är fräsha, icke mättande och nyttiga
Lätt saker, det ska du inte egentligen ta eftersom det inte mättar helt som det vanliga men ibland måste man (t.ex jag äter BARA mini keso)
Drick dina kalorier, när du har ett antal kcal/dag på ditt matschema så är det enklare att dricka, t.ex smoothies, juice, mjölk eller soppor
Quorn och soya istället för kött(jag får inte äta det eftersom här på mando kör dem bara kött), men iallafall. Dessa är lättare för magen, eftersom magen kommer bli helt knas så leta efter saker som är lättare att smälta
Den pratar om feminism, att vara tonåring, mode, kläder, fandom, obsessions och allt annat awesome! Det är liksom en samling av allt bra! Den är peppande, den pratar inte om dieter, tvång att träna, modeller och har INGA extremt-photoshopade-fööör-smala modeller.
Började skit. Grät mig till sömns igår kväll.. Kände mig fet. Åt bara jordgubbar, ½ nektarin istället för en hel kvällsmål. Så när jag vaknade var jag trött, ledsen. Badade och kände mig livlös. Sedan tog jag en kopp kaffe och frukost: 1 dl fil med lite blådär. Sen satte jag på mig kläder, min anti ångest klänning. Den är åt sittande vid midjan som jag är stolt över, den ger mig en större byst, liten midja, okej ben och gömmer min fula höft. <3
I skolan kände jag mig fel typ.. Stressad över svenska provet. Pluggade. Hade matte, franska och SO och till slut svenska. Skrev provet.. Kändes som att jag misslyckades. Sedan var det lunch hemma, åt chilli sin carne. Sen var jag hemma, har bup tid vid 14 så det var ingen idé att gå tillbaka. Sen efter bup måste jag iväg till yoga. Har sett fram emot det hela veckan <3
Jag har lämnat in en uppsats idag men jag är så stressad av all skolarbete. Det känns som fredag men det är torsdag. Jag orkar verkligen inte med imorgon, vi har franska läxförhör och svenska prov. Det kommer vara en sån hektisk dag, en hel dag skola sedan Bup och sedan springa iväg till yoga och sedan hem för att plugga. Jag klarar inte sånt! Förstår ingen?? Jag är såå trött. Helt utslgaen. Och jag känner mig så lat, jag borde läsa mer, gå ut, måla, plugga.... Jag kommer aldrig vara bra nog. Jag önskar att jag abra kunde stanna tiden så att jag kan slappna av.
Det känns som att jag har för lite tid, ALLTID. Jag är så rädd hela tiden att jag slösar på tid. Och mitt i allt det här är min ätstörning, den skriker på mig att äta mindre, röra på mig mer... Ljuga, gömma. Jag är hela tiden rädd att jag ätit för mycket...
Hälsosallad från Söder Manna, kikärtor, gryn, sallad, kål, morötter, gurka OCH dressing. Det är konstigt och nytt för mig.. Läskigt. Men HUR GOTT SOM HELST!!! <3 Det är svårt att äta på grund av tvång med att inte ha nåt på läpparna, speciellt något fett.. Men såå gott..
Jag känner mig lat.. Väldigt lat. Jag vill ut, ut och gå men jag är för lat. Det är en tygnd i hela kroppen. Det känns som att jag bara är ett skal kvar. Det beror på delvis den extrema stressen av skolan just nu och vad som hände igår.
En "kompis" som jag nämnt förut skrev något igår på chatten som ja..gjorde ont. Han skrev att jag överdrev och var barnslig. Att jag borde släppa det, att jag överreagerar.. Denna såkallade "vän" försvann ur mitt liv under hela tiden av min behandling.. när jag mådde som sämst.. Sedan förlät jag honom och sedan dess har han mest klagat över att han inte har några vänner osv... osv... Efter det han sa har jag bara mått sämre och sämre.. Jag hade bild idag, som jag ÄLSKAR. Men jag klarade det verkligen inte... Nu borde jag gå ut. Verkligen. Gå till Matteus Vägen. Det är såå fint där <3
Jag har inget liv. Jag har ingen pojkvän, har knappt haft en riktig pojkvän någonsin.. haft en get bra flickvän men det tog ju slut. Jag har ingen att vara med på helger. Jag sover aldrig över hos nån. Jag har ingen att prata med om hur jag mår. Jag hatar det. Jag vet att det är pga min ätstörning. jag vågar inte träffa någon för jag tror att alla tycker att jag är fet, ful och fel. Jag tror att allt jag säger och gör är fel, skäms. Men jag hatar att vara så feg och blyg för jag vill ha vänner!!
Skola igen idag. Som vanligt. Gick upp tidigt, satte på mig favorit tröjan som jag inte vågat ha på mig eftersom jag kännt mig för tjock de senaste dagarna.
Känner mig tjock på den bilden också...
Men iallafall.. Åt fil frukost, jag älskar verkligen det! Sån nostalgi från när jag var liten. Det är en av dem få sakerna som jag vågar äta.. Jag vågar inte direkt pannkakor och tårta men fil frukost är såå gott. Jag rekommenderar det! Det är dessutom bekvämt mättande, liksom, man mår inte illa och det är inte som en klump i magen.
Skolan var okej.. Stressande och uttröttande. Jag märkar hur min ämnesomsättning blir långsam eller vad man ska säga, jag blir kall och fryser när jag inte ätit på några immar men om jag ätit mycket så blir jag väldigt varm. När jag blir kall får jag panik för då är min ämnesomsättning nere och då förbränner jag inte...
Idag vart det tillbaka till skolan..igen. Har sovmorgon varje måndag eftersom jag inte är med på gympa lektionerna så jag börjar vid 10.10 istället. Set var bra, kunde sova en halvtimme längre iallafall. Sedan skola, hem för lunch-åt bönburgare med nektarin salsa och baby spenat. Gott men jobbigt mättande. Sedan skola igen. Lång eftermiddag. På engelskan satt jag och två andra tjejer och pratade..sex. Ja.. Det blev så, vet inte varför. Dem har haft det med sina killar. Vi pratade om pregnancy scares och så.. Jag kom bara att tänka på att jag kanske inte kan få barn i framtiden oga att jag förstört min kropp. Jag har haft mens två dagar på ett år nu.. Vet inte vad jag ska känna. det känns sorgligt. Så fatta! Det du gör nu mot din kropp förstör för framtida du!
I feel distant all the time, it’s like I’m there but not really. I can sit for an hour just looking staight ahead. I’m so split in my mind between eating and restricting. It’s horrible. I hate myself all day long. All the time. I have to check myself constantly. I avoid going outside. But school starts soon so wtf?? When I’m outside I check myself even more, I’m obsessed.. I check myself in mirrors, windows, the reflection in everything… And I have to redo my make up aswell…
I swore to stop being like this, so obsessed and horrible.. Disgusting. I change my outfit atleast 5 times every morning and I cover my face with make up.. I just wish I could disappear… I preach about accepting your body, feminism, animal rights, believing in that beauty is on the inside and so on…. But I’m such a hypocrit…Fake. Horrible. Fat. Disgusting. Ugly. Bitchy. Mean. And on top of that my stomach is acting up again, it gets bloated really easily. Does any one else have this problem?
I found God on the corner of 1st and Amistad
Where the West was all but won
All alone, smoking his last cigarette
I said, "Where you been?" He said, "Ask anything"
Where were you when everything was falling apart?
All my days were spent by the telephone that never rang
And all I needed was a call that never came
To the corner of 1st and Amistad
Lost and insecure, you found me, you found me
Lying on the floor surrounded, surrounded
Why'd you have to wait? Where were you? Where were you?
Just a little late, you found me, you found me
But in the end everyone ends up alone
Losing her, the only one who's ever known
Who I am, who I'm not and who I wanna be
No way to know how long she will be next to me
Lost and insecure, you found me, you found me
[. From: http://www.elyrics.net/read/f/fray-lyrics/you-found-me-lyrics.html .]
Lying on the floor surrounded, surrounded
Why'd you have to wait? Where were you? Where were you?
Just a little late, you found me, you found me!
The early morning, the city breaks
And I've been calling for years and years and years and years
And you never left me no messages
You never sent me no letters
You got some kind of nerve taking all I want!
Lost and insecure, you found me, you found me
Lying on the floor, where were you? Where were you?
Lost and insecure, you found me, you found me
Lying on the floor surrounded, surrounded
Why'd you have to wait? Where were you? Where were you?
Just a little late, you found me, you found me!
Det finns bara två sätt som det kan sluta med att ha en ätstörning. Antingen hamnar man i behandling och tills man beslutar sig för att bli frisk så kommer man skickas från behandling till sjukhus till behandling i flera år tills man blir frisk eller så dör man. Det är så lätt. Man kan inte bli lycklig. Du kan tro att du är ett undantag, du kan tro att du "inte är så sjuk" men det blir värre. Man kan hålla sig flytande bara så länge. Man kommer sjunka. Man kommer förlora allt. Tills allt som finns kvar är du, ätstörningen, mat, ångest, rädsla och längtan till döden. Jag vet att det är svårt att tänka sig när man är dålig. Men det är sant. DU ÄR INTE UNDANTAGET. DU KOMMER INTE BLI NÖJD och ätstörning hjälper dig inte. Jag börjar bli frisk och jag vet hur svårt det är. Det är så mycket jag inte vågar göra. Det är så mycket jag inte vågar äta. Och jag ska säga dig en sak, du blir inte tjock. Jag äter 6 gånger om dagen. När jag var i Spanien åt jag 8 gånger om dagen för att jag rörde på mig hela tiden. Jag gick ner i vikt. Och samma sak på HDV. Där rörde jag inte på mig ALLS. Och jag gick ner i vikt. Så gör upp en matschema, du kan göra det själv. Ät 6 gånger om dagen det behöver inte vara mycket men börja med något.
Jag har inte skrivit om det men jag har två behandlingar typ paralellt. En med BUP mellanvård, det går faktsit get bra, har en väldigt bra kille att prata med. jag hatade bup förut och flera andra jag känner har fått idioter men dem jag ahr är faktist väldigt bra :). Vi har pratat om ångest mycket, jag har ÄNTLIGEN kunnat förklara för nån mina tankar om att jag verkligen VILL vara annorlunda, jag har alltid känt så. Min ätstörning var ett sätt att göra mig annorlunda, liksom vara konstigt smal, inte äta osv. Vara speciell. Det är en stor rädsla för mig med att bli frisk. På Mando pratar dem väldigt mycket om att bli "normal" och "frisk". Det motiverar inte mig direkt att bli bättre. Jag såg mig inte som sjuk och jag vill/ville förbli annorlunda.
Sen går jag i behandling med mando fortfarande. Jag har en väldigt bra behandlare :). Hon är så snäll ochd et är bra för jag kan vara ärlig med henne. Jag har svårt att berätta när det går dåligt men med henne känns det som att jag kan. Dessutom tillåter hon mig att vara vegeterian och äta mer fritt.
Yoga igår som jag skrev i förra inlägget. Det var OTROLIGT. Så lugnande men krävande. Vill göra det varje dag, ska köpa en yoga matta imorn. Finns rutiner på tumblr och andra sidor. Jag mådde rätt dåligt innan, lätt deprimerad och sur. Men efter kändes det som att det blev lite lättare och jag kände mig glad liksom. Det är inte direkt en magisk kur och det kan ha varit lite extra glädje att få röra på mig på riktigt på så länge. Men aja, såå roligt. Ska kanske gå 2 gånger nästa vecka.
Jag rörde på mig i en sorts sports för första gången på 9 månader! Sjukt länge sen.. Förr kunde jag max gå en vecka och då mådde jag skit.. Men iallafall. Jag hade min första lektion yoga igår! Jag skulle göra en aktivitet som jag inte använt för att förbränna och då valde jag yoga. När jag får av min behandlare vill jag börja på klättring och yoga en till gång i veckan. Aja, yoga var FANTASTISKT!! <3 Efter en pissig dag i skolan.. Började hyfsat sen skola.. Först hade vi matte, jag är faktist ganska bra på det. Men iallafall, jag har en killkompis som jag känt ett tag. Han var så kylig och sur. Jag ville hjälpa honom men han bara borstade bort mig. Sen kom Hon.. Och gjorde honom glad. Fattar inte. Det är som att jag inte finns. Som att ingen bryr sig. Dem brydde sig inte att jag var borta eller vad jag gick igenom. Jag känner mig så ensam i klassen, ingen förstår eller har upplevt sånt som jag. Jag tror inte nån varit så nära på att ta livet av sig som jag, eller har haft sån vilja att dö. Jag svalt mig själv för att försvinna men samtidigt för att synas. Jag ville svälta mig själv tills jag inte fanns längre. Desto smalare jag blev desto mer ville jag tappa. Desto mer som blev "urkarvat" desto mer tyckte jag att det fanns kvar. Så när vi ska till exempel analysera en låt på musiken tänker jag på väldigt hemska saker jag gjort mot mig själv men ingen annan kan förstå. Lärarna och dem andra skulle bli förskräkta och äcklade..
När jag är ute så kollar jag på folk. Tänker på hur smala dem är, på hur dem kanske äter. När jag ser nån som äter tänker jag på hur jag önskar att jag var dem. Ibland kna jag till och med känna smaken. Gillar vissa gånger att se andra äta. Men oftast hatar jag det. Hatar mat. Men ändå inte. Vissa dagar vill jag äta och hatar den inte. Men jag äter inte ändå, det är dem dagarna jag gillar att kolla på program om met eller se andra äta. Men ofta så mår jag bara illa av det, och jag vet om jag ens sätter i mig nåt kommer jag äta mer och mer.
Jag är så fixerad.
Vill kunna planera varje måltid, varja portion ska vara rätt. Vill räkna ut i förväg hur många kcal det är i. Vill ha den exakta mängden.
Jag har alltid trott att jag inte varit tillräckligt sjuk. Men desto mer jag läser så känner typ alla så. Och jag vet att jag var smal när jag började , jag har insett det. I morse såg jag mig i spegeln och jag insåg att jag är inte frisk, ser inte bra ut. Mina ben sticker ut och mitt fett dallrar på benen. Jag vill vara fast, häslosam. Om jag fick välja så skulle jag välja hälsosam och fast än bening. Igår fick jag reda på att jag gått ner i vikt.
Jag och familjen åkte till Barcelona i augusti och det här är ett dagbordsinlägg från då:
HELL
I’m in Barcelona right now. It’s beautiful and all…but SO warm. And I never ever go outside without a jacket/jumper and tights, I always cover arms and legs but here… You can’t unless you’re prepared to faint from the heat. So I challenge myself everyday.. I go outside showing my arms.. showing my fatty arms and scars all up my wrists. I would never dare to go outside without covering my legs, I find them WAY to hideous.. So I go outside with nothing covering my arms and just a pair of shorts with tights under. I feel awful… And people stare… I have no idea why.. Maybe my bright yellow hair, by scars, my fatty legs, my fatty arms or everything else ugly… I just feel terrible.. But I still eat, I will not starve myself. It won’t solve anything. It will just make me even more depressed. Plus that would mean that I’ve failed at recovery and I don’t want to let everybody down. But I want to be skinny, well not as unhealthy as before but skinnier. But then again, I want to wear vintage, want to look like the beautiful Marina Diamandis or Elsa Billgren.. I just don’t know…..
I’m back at school now. Been going to school for about 4 days now, it’s been difficult… There’s this girl who is soo triggering. It’s not just that I’ve always competed with her, on everything.. She doesn’t know but for me that’s what it is. She is also the one me ex cheated on me with, and I know that that girl flirted with my ex during my entire relationship WHILE pretenting to be my friend. So she’s a bitch.
Well, everytime I see her I feel fat and disgusting, so today I was eating my snack and I saw her. She saw me. She saw me eat. And guess what I did. I through it away… I’ve come so far.. and one person, a horrible person can ruin all that.. I still eat lunch at home but how the hell will I ever be able to eat in school, in front of HER
In recovery, det går upp och ner med humöret. Allt är ju inte alltid bra alltid..
Om mig
Hej, jag är en tjej på 14 år. Har mycket problem i mitt liv och väljer att skriva det här. Det kommer nog inte vara så positiva tankar men jag hoppas att jag mår bättre i framtiden iallafall.
min tumblr: le-peteite-poisson.tumblr.com
tofu och avokado sallad med tranbär 
