Idag gick jag ut! TVÅ GÅNGER!

En gång själv, gick bara till några affärer. Behöver nya kläder..har inga som INTE triggar.

Andra gången gick jag med min pappa, från slussen till t-c och tilbaka. Vi gickk också till butiker. Men det är såå svårt. Jag förtjänar inget. Så fort han sa att jag redan hade kläder och så... Då blev allt så svårt igen. All kraft rann iväg och jag bara belv så svag. Så när jag kom hem slog jag ner mig på soffan igen. Jag klarar inget...

Men nu mår jag dåligt igen....

 

Borde, måste börja med uppsatserna men jag blir tårögd och får ett tryck på bröstet ,så att jag får svårt att andas, så fort jag tänker på skolan. Jag vet inte hur mycket mer jag klarar och det blir inte bättre... Jag vill bli bra igen. jag vill måste börja jobba, plugga...

 

Jag är värdelös. Hopplös.

 

• 2 dl vatten
• 1 dl havregryn
• 3 msk pumpa purée 
• 2 msk soya mjölk
• 1 tsk kanel
• Ingefära
• ca 1 msk brunt socker
• Ev. Valnötter

Jag har mått såhär för länge. Jag minns förra veckan då jag vaknade varje morgon med antingen ett iallamående eller bara total trötthet. Jag hade låg aptit, ingen energi och extremt lätt stressad. Det är värre nu, jag har ingenstans att gå. Allt var ändå mekaniskt, jag åt för att jag behövde, klädde på mig och gick till skolan. Jag upplever inget, inget ger nån lycka. Jag vilar inte heller, det är lov men jag har aldrig ro. Jag är så rastlös, stressad, väldigt oharmonisk. 

 

Min pappa frågade vad jag ville ha till middag, inget lockar. Jag äter det som finns hemma för jag har inte något sug efter något. Jag saknar till och med när jag hade problem med mat, endast för att då hade jag något att göra, då kände jag något. Nu känner jag inget. Jag ligger anitingen i soffan eller på mitt rum, eller så går jag fram och tillbaka i lägenheten. 

 

Idag har jag ätit, mycket frukt (vet inte riktigt varför). Men jag är aldrig hungrig, det är så konstigt. När jag har aptit vill jag inte ha det eftersom då äter jag ibland mer än vad som står på mitt matschema men nu när jag inte har aptit vill jag verkligen ha tillbaka det... Jag vill njuta av mat.

 

 

 

 

Jag har inte gått ut idag och jag tror inte att jag kommer göra det heller. Jag mår så dåligt just nu. Ledsen, förtvivlad, rädd, arg, ångestfylld...

 

Har precis ätit, en fin skål fruktsallad. Jag ville ta en brödbit till för att det skulle vara gott. Jag gick ut i köket, la i brödet i brödrosten, satte på vatten kokaren. Sedan kom min pappa ut och sa " Men du har väl redan ätit?".. Och då blev allt svart. Jag bara gick iväg och satte mig i soffan med högsta volymen på. Jag funderar på att gå och lägga mig, sova, gråta för att vara vaken är bara ett enda lidande, tristess.

Jag bodde i NY när jag var 7-9 år, på ön City Island. Utkanten av Bronx, NY. Under natten var City Island precis i stormens öga, hus blev förstörda och sedan igår så har många av mina vänners hus blivit översvämmade av vatten. Resturanger har blivit helt förstörda. My heart goes out to you <3 Jag gråter av tanken av om nån skulle blivit skadad. 14 personer har redan dött. Och hur kommer det bli efteråt? USA har problem med pengar som det är. Kommer de hjälpa alla som kommer vara utan hem eller det de haar kvar är skadat. Hur gör de med skolor, resturanger och alla andra platser? Jag var på City Island i Januari 2012, det var redan då övergivna hus, sprickor  i marken och folk har verkligen blivit påverkade av den ekonomiska krisen.

 

City Island

 

New Ark, Subway (NY)

 

Statue of Liberty

 

Jag har upptäckt det! Blivit upplyst! 

Fruktsallader! BÄST! Mina är inte några fjantiga med bara frukt, mina är fyllda av nötter, torkad frukt, frön och massa frukt. 

 

Vegansk Morotskaka med frosting

Restless

 De finner varandra på en begravning. Enoch är "besatt" av döden efter han förlorat sina föäldrar och Annabell har cancer så hon vill på ett sätt förbereda sig. Båda vet att hon kommer dö men de lever ändå. De får bara ungefär en månad tillsamans men den är lycklig. Det är en annorlunda kärlekshistoria som får en att storgråta.

 

500 Days of Summer

 En fransk kärleksfilm. Färgskalan på filmen är färgstark och glad. Den är komisk men väldigt mörk. Precis som de bästa filmerna ska vara (enligt mig). Det börjar med en barnlek som fortsätter hela uppväxten, till vuxenlivet. De utmanar varandra till att göra saker. En sak var att han skulle lämna sin fästmö vid altaret. Alla vadslagningar är på allvar. Dödligt allvar.

 

 

Idag har jag inte gått ut. Har stannat inne hela dagen... På morgonen satte jag mig i köket, kokade gröt. Åt. Satt i soffan och kollade på Buffy the Vampire Slayer. Sen badade jag. Jag är lite okej med min kropp, iallafall då. Jag kan se min mage utan att gråta men jag kan inte kolla på mitt ansikte när det inte är sminkat. Sen kom min pappa och vi pratade i köket. Han tror att jag skulle må bättre om jag gick tillbaka till mitt matschema, alltså äta precis vad som står och inget annat. Nu har jag mer frihet, jag kan äta jordnötssmör på mackor, jag får kombinera mer fritt. Men jag stog där och grät(ja, utav frustration). Till slut förstod han. Sedan var det lunch, jag åt en super-duper god jordnötsbiff <3 med matvete och päron. 

Efter lunch klädde jag på mig och satte mig för att kolla på Art Of Getting By. Det är en av mina ultimata inspirations filmer när jag ska komma igång och göra saker. 

Jag har bilder av hur jag vill att mitt liv ska bli.

Jag vill träna, springa, vara nyttig. Springa typ 3 gånger om dagen, simma, yoga osv osv. Som http://living-with-anorexia.blogspot.se/ 

 

Men jag vill också vara som Elsa Billgren. Det motiverar mig ibland, jag tänker, WWEBD(What Would Elsa Billgren Do) När jag ställs inför val om mat, hon skulle gå efter vad hon är sugen på även om det är "ohälsosamt".

 

Jag har inte gått ut på två dagar nu. Jag klarar det inte. Det ä npgon rädlsla, för vad vet jag inte. Jag sitter i soffan och låtsas som att allt ä rokej. Har sminkat mig, klätt på mig. För vad? Jo, så att jag klarar att se mig själv i spegeln. Jag är deprimerad. Jag tror att jag varit det längre än vad jag trodde att jag var. När det var skola så mådde jag så illa, jag hatade att gå upp på morgonen, hatade att vara i skolan men då kom jag iallafall ut. Nu finns det inget som får upp mig på morgonen eller utenför dörren. Jag vill köpa nya kläder för alla jag har får mig att må dåligt. Men jag förtjänar det inte, jag har såna skuldkänslor. Kan inte skriva en önskelista för min födelsedag för jag förtjänar inget. Jag kan inte be mina föräldrar om nån produkt från affären eller nåt över huvudtaget. Jag är inte värd det. Jag har ju förstört så mycket för alla. Jag tar upp tid för min pappa då han egentligen ska jobba, jag klarar inte mat eller fester pga ångest så de får ställe in familjekalas. Jag bryter ihop och ja..helt enkelt bara är en börda.

Det känns som at jag inte har någon. Man får kanske bara en bästa kompis. Jag vet inte.. Men min är i Schweiz. Hon är sååå otrolig, fantastisk, rolig, har enorm intigritet och styrka. När jag var på HDV skickade hon ett meddelande som fortfarande får mig att gråta. Hon är bara helt otrolig. Jag har så mycket jag vill göra med henne.  Fira Halloween, kolla på skräckfilm, busa, fika, gråta, fnissa, plugga, shoppa. Hon är på ett sätt en bättre version av mig själv. Hon gillar liknande musik, kläder, skådisar, filmer osv.. Hon har blivit utsatt för samma bilder, ideal, kommentarer och sånt. Men hon har intigritet och styrka så hon blev inte sjuk. Hon är min "person", den som alltid kommer finnas i mitt liv. 

 

Men jag bröt ner över all ensamhet. Att min lillebror har flera vänner att fira halloween med. Han har vänner att ta ut till landet. Jag sitter ensam varje helg. Jag firar halloween ensam och kollar på skräck. Jag var på fest i fredags, men det känns som att jag lägger upp en fasad av lycka och glädje. Men när jag avr där kände jag mig ensam. Alla där är bra vänner, de ses, festar, har filmkvällar. Jag har inga sådanna vänner. Vad patetiskt allt det här låter men det är en sån hemsk känsla. På HDV hade många vänner som kom ofta. Mina vänner i klassen hörde inte av sig på flera månader, de smsade aldrig, ringde aldrig. En som jag trodde var min vän hörde inte av sig på 7 månader och när han väl gjorde det skällde han på mig. 

 

Varför är det såhär? Det enda jag kommer fram till är att jag är för ful, tråkig, alla kan liksom se hur sorglig jag är. Hur ledsen jag är och mitt självhat. Jag vågar inte gå fram och prata med människor. Så jag kommer inte få vänner. Det är mitt fel jag vet. 

Frukost: en skål med 1/2 grape frukt,1/2 apelsin, 1/2 banan, lite hallon och mango

Jag kom hem vid 1 "igår". Sen vaknade jag 8.30, men hade INGEN aptit så åt inte frukost direkt men vid 10 hade jag mer aptit så åt en skål fruktsallad. Vid 11 åt jag en macka och efter ett tag en yoggi med lite musli och kokos(jordgubb+kokos <3)

Men mår lite sisådär efter igår. Ana skriker på mig. Att jag inte kompenserar. Men jag vet att om jag kompenserar kan det antingen sluta med att jag..:

1. Överäter
2. Blir sämre igen och hamnar på dagvård eller HDV
3. Ångest, panik och klarar inget

Igår var jag på halloween fest! Det var en knytis så det var massor av mat... Läskigt. Jag tog med linsfylda paprikor och delicatobollar. Det var så roligt! Vi pratade, sminkade oss. Halloween är verkligen den bästa dagen på året. Iallafall det började närma sig middag och jag, dum som jag är, hade glömt mandometern hemma. Så för första gången på LÄNGE åt jag utan att väga upp. JÄVLIGT LÄSKIGT. Jag tog 1 paprika och lite linser, 2 soya korvar och sallad, gott, jag blev väldigt mätt men det blir jag alltid när jag inte vet hur mycket det är. Jag blir liksom mätt på...jag vet nt..ångets?? Nåt sånt, det är som att jag tror att jag ätit massor och jag blir mätt av tanken, när i själva verket kanske jag inte alls ätit ens 280g...

 

Efter några timmar hade folk redan börjat festa på kakor och tårtor. Delicatobollarna var de enda som var veganskt och för att "skydda" mig själv så hade jag planerat att om jag skulle äta sött skulle jag inte äta oveganskt. Förra festen så gick det HELT fel, jag åt kaka, sen fick jag panik och fick ett återfall som påverkade mig länge... Så igår skulle jag inte göra samma misstag. Men jag åt en delicatoboll! Satt med en gaffel och åt en, sen efter nån timme en till och sen en halv till. Så jag åt 2 1/2 delicatoboll! Och det är okej, jag kollade mig i spegeln och jag såg ingen skilnad. Jag har ju varit övertygad att om jag äter sött, typ kaka, pannkaka osv, så skulle jag gå upp flera kg. Men så är det inte. Jag såg mig själv i spegeln imorse. Ingen skillnad, förutom utsmetat smink. 

 

 

 

10 Mellis: en banan och en macka

 

Lunch: hälsosallad och 2 mackor med houmus

 

15 mellis: Stor fruktsallad med goji bär, mullbär, valnötter och tranbär

Jag är hemma nu efter en totalt, hemsk dag. Idag skulle det vara prov.. I franska. Jag och min lärare hade bestämt ett annat sätt att eximineras men han tycks ha glömt så jag fick samma prov som alla andra. Jag fick panik. Satt där i 50 minuter men det kändes som att tiden stod stilla. Jag bara stirrade. Skrev det jag kunde. Höll tillbaka tårarna. Efter provet slank jag in på toaletten. Bröt ihop. Grät. Jag tror jag nästan svimmade, hade en panikattack och det resulterar ibland i att jag svimmar pga hyperventilation. När jag kände mig okej kollade jag mig i spegeln, torkade tårarna och log. Tränade upp en fasad, ett skal. Jag bara log, skrattade. Jag iaktog mig själv så att jag såg normal ut. Så att det inte skulle finnas något spår av hur jag egentligen känner. Det var SO sedan, jag bara satt där.. Men log, skratade när någon pratade med mig. 

 

Jag är fylld av panik. Av ångest. Allt är som en tyngd över mig... Men konstigt nog är det enda som känns okej just nu är.. MAT. Ja, maten fungerar, jag äter, jag njuter av mat och jag ser fram emot måltider. Men allt annat går i bitar omkring mig...

Frukost: Overnight oats med mandelmjölk och banan

 

10 mellis: en raw bar, choklad

 

Lunch: Soppa med 2 mackor, en med hoummus och en med jordnötssmör

 

make animated gifs like this at MakeAGif

Frukost: Goolish-Gröt 

Kom precis hem från fikat. Åt en chokladboll <3 Såå god men glömde att äta av den eftersom jag pratade med min behandlare. Den var god <3 Större än vad jag trott men god <3 

 

Vi pratade mycket. Om allt, utseende, skola, mat, vikt, ånngest, utmaningar. Hon sa att jag borde utmana mig själv med kyckling och så. Det käns svårt för att jag har fåt tillbaka mig själv. Jag har börjat få kärlek till vegetariskt igen. Så att hon vill att jag ska äta kyckling känns som ett steg bort från mitt riktiga jag. Svårt att förklara.. Jag vet vad hon vill säga men att äta vegetariskt och veganskt håller mig på rätt spår. Det är synd att jag måste använda det. Men det håller mig från tankar och att lyda när tankarna kommer. 

 

Men fika gick bra. Hon sa att jag borde gå och fika eller äta lunch med en kompis. Nu har både hon och min phsykolog sagt samma sak. Nån som vill fika/luncha med mig????

 

 

Min pappa var på mig imorse, han trodde att jag inte ätit frukost. Sen var han på mig om 10 mellis. Han tror att jag fått ett återfall...igen.. Men jag håller FAKTIST på att återhämta mig från ett... Det är så jobbigt när nån tror att man är sämre än vad man är.. eller liksom när man verkligen försöker och försöker, men änddå tror de att det går dåligt..

 

Aja, skola igen idag. Med svart läppar igen <3 Jag hade panik imorse. Har typ alltid panik på morgonen..Men idag var värre.

1. Pappa bråkade på mig om mellis och frukost osv osv

2. Hade typ inga kläder att ha på mig, allt känns fel..

3. Sminket VILLE inte fungera -.-

4. Gröten var inte så god..

 

Men idag gick ändå bra(hittils). Lång dag... Första tisdagen som jag gått hela dagen på läänge. Men det var många lektioner. Mycket stress. Har två prov och två inlämningar den här veckan.. STRESS. Snart är det iaf HÖSTLOV <3 <3 <3 HALLOWEEEEEN! Men nu ska jag inte ta ut något i förskott här. Idag är tisdag.. Bara tisdag. Ska gå och fika med min behandlare pm en kvart. Wish me good luck...

Idag ska jag fika med min behandlare. Kommer bli intressant.. Vet inte riktigt vad jag ska ta. Är sugen på Delicato Choklad boll ;)

 

Frukost: Mandel mjölk med 1 banan och flingor

Känns så iallafall.

Jag blev typ sjuuukt "hungrig", alltså jag har inte hungerkänslor tillbaka än så jag vet inte vad jag ska kalla det. Men om jag typ väntar till 16.30 att äta 15 mellis kan det blir så. Så fort jag börjar äta slutar jag liksom inte.

Så det blev först mitt mellis, sen en lite skål gröt och sist en macka med jordnötssmör. KÄNNS SOM ATT JAG SKA SPRICKA. Men jag behöver mat, jag behöver gå upp i vikt, jag har ju tappat och så... Om jag tappar mer så har jag tappat allt som jag gått upp i somamr och hamna på dagvård igen.. -.- VILL INTE DET! Så jag ska inte få panik över att jag ätit mer än vad jag "ska". Dessutom har jag tänkt...

 

Min lillebror kan äta chipspåse efter chipspåse, mina kompisar med. Men jag klarar inte ens en macka extra utan att min mage sväller upp -.-.. WHat is wrong with me..?? Förut klarade jag inte ens ett äpple utan att svälla upp som en ballong. Så är det när man ahr förstört sin ämnesomsättning och matsmältnings-system-sak.. 

 

Iallafall, jag tar några gudomliga tabletter som jag inte skulle klara mig utan. 

Dessa:

 

Vaknade lite sent, halv tio så åt en större frukost och inget 10 mellis

Frukost: Gröt med blåbär och banan med mandelmjölk

 

Lunch: sallad med grönsaker från bondens marknad, 70 g kikärtor och 1/2 potatis

Jag har kommit tillbaka till resticting och Ana tankar. Jag har gått mer, ätit mindre osv osv... Och det började med lättfil. Sen hoppat över 10 mellis, mindre lunch/middag... Det finns så mycket olika sorters, samker på vanlig yoghurt och mjölk. Men änu värre så finns det lätt produkter, när det går att välja det och jag inte gör det får jag enorm ångest. Vegan produkter så finns det inte så många smaker, det finns inte lätt produkter och jag låter mig njuta, det får mig att känna mig annorlunda. Förr var min ätstörning ett sätt att vara normal, vara tjejen som "inte åt". Jag gjorde inte det, men alla normala gjorde det. Men nu får vegan produkter att känna på samma sätt och samtidigt äta, utan att minska intaget. Så jag ska komma tillbaka till mitt matschema.

 

Jag ska äta veganskt, det har "räddat" mig förut och det kommer nog göra det igen. Så den här veckan ska vara helt vegansk, och jag ska dela med mig med er. Det "bästa" med det är att när det är vegansk känns det tryggare att äta, till och med kakor. <3

Har precis kommit hem, ätit middag. Efter en låång helg och en 2 timmars biltur. 

Vägde mig i omklädningsrummet för yogan..(Ja, såå fel men kunde inte motstå) Aja. Gissa vad..

 

 

Jag har tappat. Gått från hälsosam vikt till undervikt... >.< fattar inte hur jag kunde göra det. jag vet att jag har varit i restrict-mode... Men trodde inte att det var så farligt. Jag har ju ätit över matschemat ibland..men också ätit mindre de flesta.

 

Jag ska gå upp i vikt. Jag vill få åka till Paris med min bästa kompis. Jag vill få träna yoga. Bli vegan. Djurrättsaktivist. Vara som Elsa Billgren. Allt detta förlorar jag om jag går ner i vikt. 

 

 

 

Tutu-puff-kjol, gjärt-strumpbyxor som fick mig att känna mig fin och en spets topp med söt-krage

Ja.. Det värsta som finns!

Ena dagen ser mina handleder svullna ut. Dem står ut och ser för stor ut jämfört med mina händer. Sen nästa dag är det mina kinder som jag dagen innan tyckte var okej. Men idag ser jag ut som en bulldog. Dem hänger och ser helt absurda ut. Jag bryter er när jag ser sånt. Jag kan bara kolla ner på mina ben och se hur som dem fördubblats över natt och bara gråta, skaka på golvet. Jag hatar det här. Hur kan mitt phsyke göra såhär mot mig? Hur kan ens eget physke skada en så mycket? Varför gör den så mot mig??!!

Jag vill kunna se på min kropp utan att se "svullnader", utan att se en utstående mage ensa sekunden och andra en relativt okej. Önska det fanns något, vad som helst som kan ta bort det.

Jag drömde igår natt att jag skar av mina kinder och lite från mina handleder för att de var så stora. Jag vaknade, såg mig själv i spegeln och grät. De var kvar. Men jag vet att det försvinner MEN då är det andra saker, som värst så är det nästan allt som bara blir stort, okej, stort, okej och sen abnormalt stort igen. Men jag är rädd. Rädd att jag tänkt så många gånger att bara ta en kniv och skära av biten av min mage som sticker ut....

 

Jag är min egen förövare. Jag har mardrömmar om vad jag gjort mot mig själv. De hemska saker jag gjort för att svälta. De sätt jag skadat mig själv. Det är som att nån annan gjort det, jag är rädd. Mardrömmar. Flashbacks. Som nån som blivit misshandlad. Bara att det är jag själv som gjort det. 

 

En 14 årig flicka, i min ålder i Pakistan. Blev skjuten av talibaner på grund av sina uttalanden om rätten till att få gå i skolan för tjejer. Hon är en politisk aktivist med egena åsiker vid en så ung ålder. De sköt henne för vad? Att hon hade egena åsikter och hon var ett hot. För en sån som henne har en ljus framtid och hon är en inspiration för alla. Malala skickade anonyma brev till BBC om hur kaotiskt det är i Swati, Pakistan. Det hela började för tre år sedan, Malala var 11 år,  hon bloggade förr BBC:s sändningar. Hon berättade om livet under talibanernas tidigare styre i Swatdalen, stamområdet i nordvästra Pakistan. Hon blev nominerad för Kids Rights Award och förra året blev hon belönad för sina uttalande för barns- och flickorsrättigheter. 

 

BBC lyfte fram ett blogginlägg som Malala Yousafza skrev förra året, när hon gick i åttan:

”Situationen i Swat var normal fram tills dess att talibanerna dök upp och förstörde samhällsfriden”, bloggade Malala Yousafza.

”De inledde sina omänskliga handlingar, slaktade människor på torgen i Mingora och dödade många oskyldiga. Deras första måltavlor var skolorna, särskilt flickskolorna. De förstörde så många flickskolor – mer än 400 skolor och över 50000 elever blev lidande under talibanerna. Vi var rädda för att de skulle kasta syra i ansiktet på oss eller kidnappa oss. De var barbarer, de kunde göra vad som helst”.(http://www.svd.se/nyheter/utrikes/arme-vill-
hamnas-flickdad_7572748.svd)

 

 

Jag ser mig själv i spegeln.. Och jag hatar mina höfter, mina armar(guud vad jag hatar dem..), mage osv osv. Men min byst har inte blivit något större!  Jag vill ha kurvor. Om jag nu måste gå upp i vikt kan jag väl få en lite mindre Elsa Billgren eller Marilyn Monroe kropp. Gahhh! Jag får inte bli muskel, stark-smal, jag får inte bli sjuk-smal så varför kan inte universum låta mig bli kurvor!

 

 

Mellis:

 

1 frusen och mixad banan(blir glass), 1 morot, 1 bit paprika, lite SUPER god purjolök

1 frökuse med houmus och grönsaker och en liten skiva finskt rågbröd med jordnötssmör och kardemumma <3 

 

Drack mega-super-duper god chai mjölk(mandel) innan också! 

Jag tänkar så fort jag ätit "Åhh gud, varför gjorde jag det? Du som ätit två brödskivor idag redan!" Men vad äter jag? Jag äter vegetariskt, jag äter frukt och grönsaker. När jag överäter är det alltid morötter, frukt, nån enstaka brödskiva(fullkorn) eller yoghurt. Är det så hemskt? Varför får jag panik? Det gör ingen skillnad om jag äter 1 banan extra eller en sål yoghurt extra. Jag kommer inte gå upp i vikt av det. Man måste äta 3500 kcal UTÖVER det normala intaget, dvs ca 2000. Så du måste äta 5500 kcal för att gå upp högst 1 kg OCH då ska du inte ha gått 1 enda STEG. Så nästa gång du får panik över att du ätit nåt extra. Du är okaj, din kropp kommer att förbränna det på ett kick. 

Imorse, hela dagen idag och igår har jag mått illa. Och imorse var det som att det var på grund av mig. Mitt illamående är av att vara jag. Att ha min kropp. Jag åt lite gröt med morot i med sötningsmedel och kryddor(blir som morotskaka). Klarar knappt det. Jag åkte till skolan eftersom jag var sent och allt jag kunde tänka på var att jag inte förbrände något. Ovanpå det hann jag inte till skolan. Känner mig som ett misslyckande. Allt är så överväldigande. Det känns verkligen som att jag inte kan andas, som att jag simmar under vattent, jag ser ytan men jag drunknar. Jag kommer aldrig komma ovanför ytan, så fort jag kommer någonstans är det något annat som tynger ner mig. Ett nytt prov, ny läxa, viktuppgång/viktnedgång.... Jag mår så dåligt. Jag saknar sommaren. När jag var helt Elsa Billgren och åt och mådde bra...

Jag vaknade 6 imorse även om jag hade sovmorgon. Sen satt jag i 50 minoch översatte en franska uppsatts. Sen pluggade jag no... Jag mår bara så dåligt. Allt blir dåligt igen. Jag har tvångstankar, ätstördatankar, sug om självskada... Jag vill verkligen inte tillbaka dit. Igår satt jag med en rakhyvel mot armen. Jag skakade. Men jag gjorde det inte!

Idag log jag. Jag var trevlig. Men så fort jag gick in på toaletten i skolan fick jag panik. Jag grät och skakade. Sen torkade jag tårarna och kollade mig själv i spegeln, tränade på ett leende. Jag kände inte ens igen mig is pegeln, som om det var nån annan som kollade tillbaka på mig i spegeln. 

Hela söndagen mådde jag illa. ingenting tilltalade mig. Jag var rastlös och mådde dåligt. Jag hade inte skrivit nåt på nån av uppsatserna. Jag gick upp sent, ville inte äta frukost. Åt inte 10 mellis även om det fanns 2 super-duper goda bröd att äta, både finskt rågbröd och kryddbröd. Men det äcklade mig liksom. Så jag och min mamma gick och handlade på Coop. Det stressar mig alltid, finns så mycket att välja på.. Beslutsångest. Det finns hur många olika sorters fil som helst. Jag får tydligen inte äta soya yoghurt för min behandlare... Men jag äter Verum Hälsofil. Iallafall nu skulle jag välja smak och det blev vinbär&blåbär. 

(Btw, den var INTE god...)

Jag vill inte äta. Jag vill egentligen men jag har inget sug, ingen hunger, ingen aptit. Jag skulle äta frukost men det finns inget som lockar mig. Nu är allt mekansikt. Om inte min pappa hade varit uppe och fått mig att äta gröt hade jag inte tagit frukost. Jag ska äta frukost, det som motiverar mig är att om man INTE äter frukost bli ens ämnesomsättningen helt fucked up. Samma sak med att sova, förr sov jag ca 3-4 h men nu sover jag minst 6 h för att min ämnesomsättningen ska fungera. 

 

Så jag har ätit frukost. Jag åt kvällsmål igår, en banan med lite havrefras på.

Elsa Billgren (elsa.elle.se)

Marina Diamandis

Underviktig? Normalviktig? Överviktig? Nej, man borde inte mäta så! Alla är viktiga, det finns ingen som är mer eller mindre viktig än nån annan. Så varför mäter man sitt värde på vågen? Hur kan det komma sig att undervikt kan bedömas som bra, ibland ses som hälsosamt, idealiskt.

Jag växte upp med att leka med Barbie, och sen ville jag vara smal som Barbie. Överalt ser man dessa ideala kvinnokroppar, i annonser, tv, filmer och i tidningar.

Man pratar ofta om hur mycket bättre det har blivit för kvinnor, hur samhället har blivit mer jämnställt. Men när vi tvingas leva med dessa kroppsideal kan man fråga sig hur bra det egentligen blivit för kvinnor, det är många som lider pga idealen. Många går på dieter, många mår dåligt och många blir sjuka p.g.a. idealen.

Varje dag ser jag minst fem löpseldar om nya sättet att gå ner i vikt eller hur nån kändis har gått upp/ner i vikt.  Budskapet visar sig överallt! Hur kan en kvinna eller ung tjej förhålla sig till detta, måsta man leva upp till det? För att vara den ideala kvinnan så måste man vara stresstålig, pinnsmal men ändå kunna äta gott och nyttigt, vara social, smart(men inte för smart), medellång och välklädd.

Det börjar vid 3 år ålder då man leker med blonda, smala Barbies med tjusiga kläder och hår att kamma. Sen i tonåren ska man växa upp snabbt. Jag är själv i den åldern och slås av hur många saker “jag borde vara”. Smal, smart, lagomt socialt aktiv, ha en pojkvän för annars är man ingen vanlig tonåring och redan vid 15 års ålder veta vad jag vill jobba med.

Idealet med smalhet når allt längre ner i åldrar. Mina kusiner kollar på ett barnprogram som heter Dora. Jag var hos dem förra helgen och såg hur Dora hade blivit smalare! Skaparna har ritat om henne för att inte förespråka “övervikt”. Det är ett barnprogram för 3-6 åriga barn. Mina kusiner är inte överviktiga, de är normala. Så varför ska ideal om smalhet riktas mot de. Ska även 3årinar känna sig tjocka och börja gå på dieter?

En kvinna ska ha höfter, kurvor för att kunna bära barn så hur kommer det sig att smala höfter och mini kroppar är det bästa och mest hälsosamma? Det finns tusentals olika dieter, men om nåt av sånt strunt fungerade varför skulle det finnas tusen olika.

Det ses som hälsosamt och bra om en tjej tar en sallad till lunch, då är man duktig. Jag stod i kö på ett bageri för några dagar sedan, framför mig stod en kvinna i 30 års åldern. Hon försökte köpa en halv muffins, hon fick ett nej. Sen började hon prata om hur bra idé det skulle vara för att det är så många som bara vill ha en halv. Återigen ett nej. Tillslut sa hon; “Jag har ju varit duktig, ätit nyttigt, tränat. Det är bara vi tjejer här så varför inte?” Tyvärr så tänker jag också så, att jag måste “förtjäna” något gott, men det ska inte behöva vara en synd att äta en hel muffins.

Tjejer och kvinnor i världen, vi måste fråga oss när ska vi sluta be omförlåtelse över att vilja och äta mat? Vi äter, alla människor äter så hur kommer det sig att kvinnor ska känna sig skyldiga över suget för pommes eller glass. Jag vill kunna sluta leta efter ursäkter, ursäkta mig själv för att jag äter.

            Som tur är så finns det motkrafter, människor som har styrkan att inte bli påverkade, som kan äta utan att känna skam och inte ge efter för sjuka ideal. Elsa Billgren är en bloggare som hjälpt mig enormt mycket. Helt enkelt genom att berätta hur hon äter vad hon vill, inte är pinnsmal och så tydligt känner sig helt och hållet strålande vacker. Jag önskar att fler tjejer skulle kunna gå utan smink, äta en kanelbulle för att man vill och inte bry sig, vara intresserad för kläder utan fixeringen vi storlekar och mått. Att se någon som är en sådan kontrast till alla dessa skruvade ideal är så uppfriskande och ger mig hopp på att jag också kan bli sådan med tiden. 

 

Det är något spm är så bra och behövs. Man kan säga att det var så mycket värre förr, kvinnor fick inte rösta, dem fick inte säga vissa saker, dem fick inte arbeta. Ja, det är korrekt. Vi har kommit långt.

 

MEN det behövs fortfarande! Jag mår inte bra, jag växer upp i ett samhälle med omöjliga ideal för kvinnor och tjejer att leva upp till. Reklam använder tjejer som sexobjekt, dockor för barn är sjukligt smala, dockor som Barbie, Bratz osv förespråkar att allt som betyder något är en stor byst, smink, mini kläder, att vara ytlig och dum. Som tjej ska man vara sexig och villig om ens "man" vill men man får inte njuta av det för då är man en hora. Man får vara smart och prydlig men inte för smart och utåtriktid. Jag kan inte tågluffa ensam genom Asien men det kan min lillebror, det har min pappa gjort och andra killkompisar. Men jag kan inte för att jag kan bli våldtagen. Hur kan det bara vara.. ACCEPTERAT. Min pappa säger att jag klär mig "provokativt", jag klär mig som JAG vill, inte för nån annan, inte för killar. När jag frågar varför säger han bara "Det är den världen vi lever i". Är det allt? Ska jag bara acceptera det?

 

Är det så mycket bättre? Ska vi bara sluta kämpa? Ska jag bara stå där tyst och vara tacksam för det vi fått, ska jag nöja mig? Jag vill att världen ska vara jämnlik. Jag vill inte att min framtida dotter ska må som jag gör. Jag vill att man ska sluta med dessa ideal, de är förtryckande. Förr, på 50-60 talet sa män öppet hur små kvinnor var. Då pratade man iallafall om det, då erkände dem det. Men nu. Nu blundar man för vilka ideal som finns, man bara accepterar allt. Skyller det på olika saker, modebranschen, reklam, ideal, företag osv, osv... Kan vi inte börja prata om det? Prata öppet om att förtryck fortfarande existerar, att dessa ideal är ännu en orättvisa. 

 Zucchinikaka <3 vegansk kaka gjort på en grönsak, det låter "safe" och nyttigt <3 Den var suuper god, lite kryddig men inte så söt. Åt den med lite mando och kaffe <3

Äter den och kollar på American Horror Story, säsong 2 kommer om 5 dagar!!

 

 

Grönsaker, bröd, honung.. Åhh <3 kärlek.. Jag gillar faktist mat. Förut köpte jag saker, jag drömdeom bröd och honung men Hon lät mig inte äta det. Jag straffade mig själv att ens tänka på det... Men nu.. Nu får jag. Nu har jag köpt vegansk zucchinikaka. Jag har köpt MASSA grönsaker så den här veckan kommer bli en färgglad vecka! Mycket grönt! Köpte bröd, kaka, päron, kål, purjo m.m. Ville köpa honung, det fanns lavendel och ljung smak, blom smak på honung. Det låter faktist gott. Så jag har fått tillbaka kärlek till vegetarisk mat igen. 

Bondens marknad! Det var ett år sen jag var där! Ett år har gått fort. Förra hösten var jag tillsammans med världens bästa tjej, jag var lycklig. Jag var sjuk men jag var kär. Nu är jag ensam. Jag känner mig dålig, ful och ensam.. Förra hösten var jag verkligen sjuk. Jag vet att jag låter lite nostalgisk men jag vill inte vara där. Jag vill inte vara sjuk. Om jag hade fortsatt och inte blivit satt å HDV vet inte jag om jag varit vid liv nu. Jag bara fortsatte ner, blev värre, värre och värre... Så jag är glad att jag är här idag. 

 

Igår slutade med att jag grät mig till sömns... Jag kollade på min kalender och grät. Grät för min kropp. Grät för stressen och grät för att jag äter. Jag vill bli frisk, jag vill bli fri men det känns som om jag bara blivit sämre. 

I somras var jag bättre, kan ha berot på att jag inte hade gått upp så mycket i vikt så då klarade jag att äta. Även att jag inte börjat skolan så stressen hade inte kommit än. Men nu känns det som att jag tapapr den lilla självkänslan jag hade, jag tappar aptit och den kärleken för mat jag hade fått tillbaka. Så jag grät. Och så vaknade jag, mådde så dåligt. Badade och grät, jag ville bara ligga där i badkaret för evigt. Blunda och försvinna bort. 

Sen åt jag frukost, lite fil med bär och havrefras. Det kändes inte för mycket. Sen skulle jag hitta några kläder men det känns som att allt är fel. Jag satte på mig byxor för första gången sen USA(januari). Men jag kände mig fet och ful. Fick panik. 

Väl i skolan mådde jag så dåligt, tunnelseende, som om att jag inte var där. Lunch blev linssoppa, det var bra för jag klarar ingen svår mat just nu. Fast ändå vill jag äta bouletter med potatis och lingonsylt...

Tillbaka i skolan.. Lite gladare, har på mig tant-tröjan <3 (bytte om)

Gick ner til bildklassrummet för att lämna in min arbetsbok, när jag gått ner för trapporna kom min bildlärare efter mig och sa "Har du målat den här? Den är en såå fin akvarell, Verkligen!". It made my day! 

 

Skulle ha haft yoga men efter jag satt på mig yogabyxorna kände jag mig stor och gick och grät. Jag är patetisk och sorglig. Förlåt.

 

Jag åt mellanmål, varm gröt med banan. Behövde värma upp mig från insidan. Lite "safe" comfort-food <3

Jag har varit på mando, åt lunch, fyllde i formulär, pratade med min behandlare och tog vikt. Det var faktist trevligt att prata med Sofia. Men lunchen var inte lika rolig.. Det var lax med sparris och potatis med broccoli, det är bättre än pannkaka men ändå svårare än vad jag brukar äta. Mådde lite illa efteråt. 

Sen träffade jag K, jag känner henne från hdv, hon är tillbaka. OCh vad jag har saknat henne <3 hon är så snäll, fin och bara bäst! Jag vill träffa henne och tänker ofta på saker jag vill berätta för henne <3 jag hoppas, hoppas verkligen att hon blir fri <3

 

Sen åkte jag tillbaka till skolan, Vi hade bild. Såå roligt! <3 Jag älskar bild, höjdpunkten på veckan. Vi har bildhistoria, det bara tar tag i mig och får mig att drömma bort. Glömma lunchen, glömma allt. Jag älsakr konst, att måla, teckna. Det räddar mig, får mig att leva istället för att överleva. 

Sedan slutade vi, jag åkte hem. Gick in på Coop och hittade: Total Fage 0% greek yoghurt

Nu är jag här igen. Det är nya patienter på HDV, det känns läskigt för jag var där så länge och det är som om det ldrig hänt. Soffan som jag och K brukade sitta i och prata..där sitter nån annan nu. Telefonstolarna där vi drack stora koppar kaffe men också där man grät..där sitter nån annan. Och när jag är här känns det som om ingen vet, ingen här vet vad jag har gått igenom.. När jag var mindre kunde man se hur dålig jag var men inte nu längre. Dessutom ska det inte bedömas så. Nån kan inte ha några sår eller ärr men må minst lika dåligt som har skurit upp hela armen. Det syns inte på utsidan hur mycket man lider.

Jagvill inte. Jag är så vriden i magen av oron och stressen över skolan men även att jag ska till mando idag... Jag vill skippa frukost idag.. men jag äter.. äter gröt+äpple+mandelmjölk

Jag har mått lite dåligt hela dagen och ännu värre innan middagen. Fysiskt illamående och mentalt.. Så jag klarade inte risotto till middag men åt quinoa och super-goda linsbiffar med päronsallad+rostade hasselnötter <3

Mår lite illa... 

Idag blev en medlem i punkgruppen och politisk aktivist, Pussy Riot frigiven! Dem blev fängslade efter en protest i en kyrka i Moskva, protest mot Putin. I Ryssland får man inte tänka shälva, man får inte protestera mot regeringen. Det finns fler politiska fångar kvar, my heart goes out to them <3 Jag är glad att få bo i ett fritt land med fri talan. 

 

 

Jag gick till skolan imorse men stannade hemma efter lunch. Jag känner mig extremt stressad om skolan. KONSTANT. Jag är hela tiden orolig över läxor sen är jag så orolig och ångestladdad över imorgon...Mando... Äta lunch där är inte roligt, jag blir så triggad av att vara där. När jag var på hdv fuskade jag och det kommer liksom med omgivningen. Jag fuskar inte här för hemma är det fritt och jag känner mig inte tvungen att fylla måtten så då känner jag inte att jag "fuskar" men på mando vill Hon att jag gör det. Där skriker Hon på mig... Om kcal..fett.. 

 

Nu vare höst igen! Jag älskar höst, dem fina färgerna, den mysiga kylan, frukten, halloween.. Alla Dödas Dag. Samhain. Jag vill gå runt i kyrkogården och tända ljus på alla ensamma, mörka gravar. Himmelen är mörk som om nån hade målat den med kol. Men på dagen är den vit som snö. Och som färg på kanvas är löven färgstarka mot den snövita himlen. 

 

Imorse vaknade jag med extrem panik. igår åt jag mer än vad jag ska. Jag åt 2 mackor med kanelbulle-smak(dvs inget pålägg), ett halvt äpple och ett glas mandelmjölk. Nu när jag skriver det känner jag inte panik för det är inte så mycket... Men imorse mådde jag dåligt. Hon hade bestämt sig för att jag inte skulle äta frukost. Jag tänkte. att om jag inte åt skulle jag kanske äta mer sen, Hon höll med och "sa" att jag skulle bara ta lite, en mandarin. MEN jag var stark! Jag åt. Inte en full frukost med en liten skål gröt med 1/2 äpple med liite mandelmjölk. Detta är lite nostalgiskt för när jag var dålig, inte sämst för jag åt. Men Hon brukade "belöna" mig själv om jag inte ätit och tränat med att äta en liten skål med äpple och kanel. Jag ville så gärna äta äppelpaj men detta var det närmaste Hon tillät mig. Och jag njöt så mycket. När jag itne ätit och lät mig själv äta så finns det inget lika gott. Som sallad, sallad avr det godaste som fanns efter x dagar utan mat. Jag kommer aldrig uppleva det igen, för hunger är den bästa kryddan sägs det.. 

 

Nu är ajg starkare! Nu kan jag vinna! För bara några månader sen hoppade jag över mellanmål eller frukost eller skärde ner på måltider om Hon sa till mig. Men nu är jag stark, Hon ska inte vinna. Jag ska inte lida, Hon ska inte få skada mig igen, jag ska inte återgå till Hennes fängelse. 

 

Du är stark. Du kan stå emot. Du kan fly.

Jag vill gå en dag utan att oroa mig över kalorier

Jag vill gå en timme utan att kolla min reflektion om jag ser stor ut

Jag vill kunna ta rulltrappan utan att ha skuldkänslor

Jag vill välja mellanmål eller lunch utifrån vad jag vill ha istället för kcal innehållet

Jag vill inte behöva känna skam i att vara sugen på "onyttigheter"

Jag vill sluta jämföra mig i allt och med alla

Jag vill äta paj och kolla på Pushing Daisies

FIl med bär och havrefras

Nu är jag hemma från landet och har precis ätit middag. Det blev bönburgare med quinoa, mangosalsa och sallad.

Det var tevligt på landet. På fredag kom vi sent så vi åt middag sen åt jag kvällsmål och gick och la mig.

Lördag sov jag till 9.30, har inte sovit så länge på snart ett år. Så jag åt bara frukost och inte 10 mellis, det blev fil med bär coh havrefras <3 Det är såå mys att äta det på landet. jag satt och målade med en stor kopp te och fil frukost. Kan det bli mycket bättre???

Sen kollade jag på Mad Men, den är såå jävla bra! Jag blev lite inspirarad så jag klädde ut mig till hemmafru med förkläda och bakade kanelbullar. 

Jag åt min favorit lunch, boulletter med lingonsyt och potatis <3 

Nu har jag packat och ätit mellis, sitter och dricker te och äter en mandarin.. Dem är sååå goda!

Iallafall önska mig lycka till! Jag har mått rätt dåligt på landet dem senaste gångerna jag varit där, jag är liksom fast i kylan och det finns inte alltid "rätt" mat osv... Aja hoppas det går bra i helgen..

Soo.. Juste! Är det nån som vill ses nästa vecka, jag har i läxa att träffa en kompis!

 

Mellis:

1. Lite vatten i ett glas vatten(ca 1 msk)

 

Jag är fortfarande förkyld men gick till skolan. Åt fil med bär och havrefras som vanligt. Sen skulle jag gå såhär till skolan med kände mig tjock i klänningen så bytte till nåt annat. När jag väl var i skolan mådde jag sämre. Jag ville bara hem och hade huvudvärk så efter lunch stannade jag hemma. Jag ska åka till landet i helgen så kommer inte bli några inägg förrän söndag. Jobbigt.... Det hjälper att skirva av mig... 

Jag vet att jag har gått upp i vikt och att jag har typ normalvikt.. Det skrämmer mig.. För jag vill vara så, jag vill ha kurvor som Lana och Elsa Billgren. Men jag tror inte att jag skulle må bra ändå eftersom jag inte ÄR dem.

 

 Så sant. Det är sjukt hur idealet av smalhet är i samhälllet. Det ska inte vara så. Att vara pinnsmal är INTE häslosamt. 

Hello, som sagt så har jag varit hemma idag. Jag har faktist fått saker gjort. Jag målade i en timme som bara flög förbi, det var liksom frukost, sen målade jag och sen helt plötsligt var kl 12 och det var lunch. Åt vegogryta sen kollade jag på Frida(filmen om Frida Kahlo). Blir alltid så inspirarad, hon var en så fantastisk kvinna! Den utspelar sig i Mexiko, spanska, fina färger och frukter! Saknar faktist Spanien lite, även om det var ett helvete så var det OTROLIG frukt. Jag åt typ 10 per dag, utsökta persikor, meloner, bananer, grapefrukt. Otroligt gott! Så jag tog en skål med 1/2 päron även om det inte var mellanmålstid. Bara för att jag kände för det! 

Vid 15 gick jag till skolan för ett möte om min individuella studieplan. Eftersom jag har sånna problem som jag tar tag i så klarar jag inte skola samtidigt så vi gör den lite annorlunda än för dem andra. Iallafall, jag åt ingen 15 mellis idag och nu är det snart middags dags.. Jag var ute och handlade efter mötet så hann inte gå hem och äta. Jag köpte en ny halsduk och vantar och en suprise! Den ska jag visa er imorn :)

Är hemma sjuk, ont i halsen och har body-image issues. Jag vill inte gå ut liksom.

Som tur är så är min mamma och lillebror hemma, då kommer jag inte överäta. Men jag åt frukost, varm gröt med mandel mjölk och ½banan, perfekt när man är sjuk. Sen tog jag en liten macka med grönsaker på, gott-gott.

Hello , Bonjour!

 

Hur har du haft det?

Jag har iallafall haft en relativt okej dag. Imorse mådde jag inte lika bra, mådde hemsk illa och hade ont i halsen. Men åt en god tallrik med gröt, banan och super-duper god mandelmjölk <3. Sedan var det iväg till skolan. Jag var sen så jag tog tåget, hatar att behöva välja så liksom. Tyvärr får jag tankar om att jag inte bränner kcal. Men så ska jag inte tänka! Jag som hade kommit bort från det... Jag vill kunna välja själv inte att Ana tvingar mig. Jag vill vara den som gör valet att ta en promenad eller äta frukt eller träna yoga, för att jag mår bra av det. 

 

Vid lunch gick jag hem och åt en linsgryta på Wi Base. Dvs att jag tar så mycket som jag tror är 280g(full portion utan sallad) utan att se hur mycket som det är. Vanligtsvis visar den i % hur mycket jag har lagt upp. 

Sen gick jag tillbaka till skolan även om jag hade huvudvärk. Jag hade som mål idag att gå hela dagen ut och det skulle jag göra! Ibland har jag som mål att gå utanför dörren, ibland har jag som mål att kliva ur sängen om jag spenderade hela dagen innan i sängen. Men oftast är det att överleva. Att inte bryta ihop eller fuska med maten.