Bara säg att dra åt helvete, ok? Att du aldrig nånsin kmr känns så för mig. Att du är lyckligare än någonsin. Säg det!! Så slipper jag tankarna och 'what if?'. Funderar på om att jag bara kunde ändra allt. Om jag kunde falla för honom. Då skulle du bli glad, han och Johan. Alla som jag förut gjort sura. Eller, bara en idé... Bara sluta helt. Försvinna? Det kanske är något. För min existems hittils verkar inte direkt gjort någon nytta. De kanske var glada med mig men jag vet att de är lyckligare utan. Vad gör skillnaden? Jag hjälper ju ingen.

Sitter fortfarande ensam vid det runda bordet i matsalen.. Hatar det. Det bara känns så ensamt och jag säger det till dem och de svara att dem ska prata med dem andra behandlarna och se om dem kan komma fram till nåt. Men nej, jag får aldrig något svar så det fortsätter, måltid efter måltid... Idag på 15-mellis bröt jag bara ihop, det fanns inte det rätta brödet, äpplena var stora och jag klarade inte att sitta så längre så allt bara krasade... Även så har jag insett att téet som de har här har kcal... 4 kcal/påse.... Fatta?!! Jag som gått och varit paranoid tidigare över det och äntligen kommit över det, trodde att det inte fanns kcal i té men tydligen gör de det.. så jag har alltså tagit 4 extre kcal varje gång jag dricker mjölk med té påse i... Aja, mellisen. Var var jag... Juste.. Jag bara satt och kunde inte förmå mig själv att äta.

Du är bättre med henne. Hon gör dig bättre. Jag avr sjuk själv så jag kunde aldrig hjälpa dig. Jag är inte nog och kommer aldrig att bli. Men du, bara så du vet så kommer du alltid att ha en plats i mitt hjärta så även om ni tar slut eller inte så jag lovar. Jag kommer inte direkt gå över till nån annan. För du finns fortfarande kvar. Jag vet att du trodde att jag gillade honom men han finns inte för mig.. Iallafall inte på samma sätt som du. Ångrar för ofta att jag gjorde slut. Bara känns som att jag borde ha förlåtit dig helt för det som hände med henne. Jag vat hur sjukdomen bara tog över... Att jag bara tänkte på att inte äta. Men du... du såg mig göra detta och kunde inte göra nåt..jag vet att du försökte. Det kändes så rätt och är fortfarande stolt över att ha haft en sån fantastisk tjej som du...

De bara flyttar runnt mig. Vänder ryggen till. Sätter mig själv. Så om dem inte ser det, finns det inte. De bara flyttar bort mig för dem vet inte hur dm ska hjälp mig. Men det hjälper mig inte heller att sitta själv. Snarare tvärtom, varje gång jag behöver gå och sätta mig med ryggen mot alla andra, höra dem skratta och prata.. det bara värker inuti mig...påminner om skolan när jag ofta fick sitta helt ensam vid ett bord. Förstår inte hur dem tänker.. Sedan säger det bara

Inte berättat om det... Men det var HEMSKT. Som sagt så vill dem sätta mig ensam med ryggen mot alla andra.. Långt borta som bara får mig att känna mig ännu sämre.. Iallafall.. Lunchen var oxfilé. Ja.. det gick ju inte så bra. Innan jag ens lagt upp hade jag borjat gråta hysteriskt.. Jag bara kände hur allt bara krashade. Jag ahde redan sån ångest och press av allt.. Så jag bara satt där, ensam..och grät. Men ingen brydde sig ett skit, inte ens när jag började hyperventilera gjorde nån nåt.. Sen efter halvimmen gått skicka dem in mig i labb. Ensam. Där grät jag bara ännu mer. Skakade så mycket att jag inte kunde hålla bestick eller glas. Jag kunde förstås bara lagt allt i näsduken eftersom jag var ensam men jag var bara helt stel. Jag satt där, vet inte hur länge och ingen kom. Jag bara bröt ihop. Sen kom en in och bara sa att jag måste skynda mig och att jag inte kommer få kompensation. Men så bara bröt allt ännu mer. Jag klarade det inte.. Så jag tog kniven och började skära på armen. Alla känslor var bara för mycket. Så jag rispade och skar... Hur länge som helst. Ingen kom in. Fast efter jag suttit i en timme kom L. Hon bara tog tallriken och slängde allt. Då bara drgo jag ihop mig på stolen i en boll och bara grät. Kände mig så ensam. Jag var helt förstörd och ville bara prata eller vad som helst. Jag bara rispade mer och mer... Satt där i sammanlagt 2½ h... ensam, konstant gråtande... Och först efter 2 h kom nån in... Och faktist frågade hur jag mådde.. äntligen.. Jag satt länge och skakade och viskade för mig själv

Typ sant... Helgen gick faktist rätt bra. Inge kräks och inge bråk. Men jag åt inte enligt matschemat. Det blev inge måltidsdryck. ½ portion gröt med ½ dl mjölk och 1 kiwi till frukost, kvällsmål blev 1 dl lätt yoghurt med ½ dl Kellogs fullkorn och 1 kiwi, middag blev 200 g(50 g potatis, 75 g lax och 10 g mini keso m. lite grönsaker), 10-mellis blev 1 grape och en liten macka med 1 msk mini keso sedan lunch blev 100 g räkor, 30 g potatis, 25 g mini keso och 25 g grönsaker.. Ja.. det gick ju bra... Sedan gick jag från slussen till ringen(där shoppade vi i en timme) sedan tillbaka. Innan det gcik vi runt i en timme och på lördagen shoppade vi i en timme också.. Så nu längtar jag till nästa permiss.. För då är jag inte här.. Men jag är orolig för jag "vill" kräkas.. Är bara sugen på att göra det igen så att jag vet att jag kan... Har även berättat för mina föräldrar om hur mycket jag hatar det här.. Funderar på att byta till capio på nåt sätt

Har precis ätit 3-mellis.. Inte så roligt.. Men aja.. Iallafall, lunchen. Lunchen var köttstek med stekt potatis och ajvar och gräddfil. Det gick inte så bra. Så jag bröt ihop och blev flyttad till labb. Där bar grät jag och grät. Behandlaren sa att jag MÅSTE äta upp, jag får inte kompensera längre, inge alls. Så jag bara satt där och tänkte

Jag vet att jag inte är speciellt smal. Önsakr verkligen att jag var det. Det värsta är att min målvikt är så hög. Och det kanske bara är jag men om man gått ner till en lägre vikt så sätter dem en lägre målvikt.. Det är extremt orättvist. Jag vill bara få liite lägre.. Bara så att jag är ok. Inte hatar hela mig. Idag kommer mig behandlare. Jag måste kolla upp vad jag får göra i helgen, helst vill jag shoppa och träffa en kompis. Vet inte riktigt om jag får det.. Jag vill egentligen inte ens åka hem.. Hatar hur spänt det är hemam.. Det är outhärdligt.

Jag vet inte hur många dagar eller veckor det vart nu.. Bara tappat räkningen. Dagarna går. Man vaknar och bara längtar tills man ska gå och lägga sig igen. Idag var det såå soligt! Väldigt skönt att vara ute då. Idag fick jag räkor med pasta i currysås. Det gick okej.. det värsta var att behandlarna stirrade på mig och hotade att skicka mig i labb om jag fortsatte med tvångsbeteendena. Så det var svårt. Även så la köket inte till för lite sås och räkor och sjuukt mycket pasta.. Hat på dem -.-. Men iallafall, jag sa till en behandlare efteråt om det och hon skulle säga till att de måste lägga till mer. För nu belv det typ 70% pasta och 30%räkor+sås... Hatar pasta.. men hellre det än biff.. Snart är det mellis. Kändes som att vi åt precis...

Jag VILL inte hem på permiss! Och nu vill Carina att jag ska sova hemma. Jag vill inte hem. Jag vill verkligen inte. Jag känner mig bara sämre och sämre.. De tror att jag gör stora framsteg men det känns som om allt bara blir svårare och svårare. jag känner mig så rädd... Vet inte hur det kommer gå ikväll med sömnen och så.. Jag hoppas på att kanske få äta med en vän istället för min familj.. Helst sushi! Och sen kanske gå och shoppa dagen efter. Vill ha nya kläder, kanske lägger upp bilder på nya inköpen.

Dagens lunch: kkorv med pasta och en svampsås. Hur gick det då? Hmm.. Jag åt upp. Jag känner inget om det. Bara låtsas som att det inte hänt. Såhär är det ibland...Jag äter saker jag hatar.. Fläsk igen, andra dagen i rad. Men känenr inget. Jag blir t.o.m avundsjuk på de som kan släppa ut ångesten. Som förut så bara kryper den i kroppen. Finns alltid där. Bara kryper.. Aja, idag blev jag vägd. Hatar det. Jag vet hur jag går upp i vikt. Längtar faktist lite att nå delmålviketn så att jag kan ha viktsamtal och utvärdera det. Jag vet att kan komemr känna mig mer okej med min delmålvikt än min målvikt.. Väldigt mycket bättre.

1. Få en medium / stor morot, skär ändarna av och dra av det yttre skiktet. Sedan dra långa remsor av tills du kommer tillcentrum (jag personligen ogillar insidan av en morot. Jag vet inte varför ... jag inte använder den delen lol)

2. Gör tjockare remsorna tunnare genom skärning av dem på längden. Detta steg är helt valfritt, men jag gillar det gör det! Nu har du din färdiga "nudlar"!

3. Lägg dem i en stekpanna med lite olivolja (eller avokadoolja), salt och peppar. Koka dem ett par minuter, driver dem runt påpannan tills de är mjuka

4. Lägg hur mycket sås du vill pannan. Rör morötter och såstillsammans värma upp den. Jag använde tomatsås med lök :)

5. Njut! Det är så bra, även om bilderna inte gör det rättvisa.

“The anorexic mind doesn’t just magically go away when weight is gained
- it gets more active. 
Anorexia becomes bigger and stronger as it struggles to hold on,
as it fights for its life.”

—	Portia de Rossi

Idag var det fläsk till lunch.. Dvs kaos.. :( Jag mådde dåligt redan innan. Har haft problem med tvång och kaos. Sen fick jag då fläsk.. Och flottig potatis med bernäissås(stavning?) så det var svårt... Jag avr bara skakis från början. Så jag satte mig ner och skulle äta. Det var bara känslan av att jag visste inte vad, bara total förvirring. Dem senaste dagarna har jag haft känslan av att jag inte vetat nåt, vad är en normal tid? En normal portion? Mättnad? Mellanmål? . Förut visste jag det ungefär men nu känns det som om jag blivit sämre. På alla sätt.... Rädslor, tankar, beteenden, önskningar... Så jag bara fick panik när jag tog dem sista potatisbitarna. Jag kände fettet mot gommen och tänderna. Och det var hälften kvar på tallriken.. Allt var fläsk. Så en behandlare satt med mig.. Hon sa "nu går jag och sen kollar jag till dig om ett tag". Istället kom en annan.. Hon är bra med sjukt sträng. Hon sa till mig att bara "lugna ner mig".. Att andas och prata lite. Så jag förklarade att jag tyckte det var fel med kött. Hon verkade förstå men sen bara pressade hon mig och jag fick panik igen. Jag hade ett sånt anfall. Det bara snurrade i huvudet. Ville bara dö. Tvångstankar, ätstörningstanakr och skuld över att jag ens smakade på "grisen".. Det var som om nån skrek på mig inuti mitt huvud...

Jag har tvångsbeteenden som jag redan berättat men dem skrämmer mig. Igår när jag åkte pendeln hit så var jag så rädd. Rädd för allt och alla. Sprutade mina händer med handsprit minst 6 gr. Jag ville inte röra vid nåt, var rädd för alla. Kändes som att alla kollade på hur fet jag var. På min uppblåsta mage. Sedan blev det inte bättre att jag hade uppstötningar hela vägen hit. Men det sjukaste var att det enda obekäma som jag kände avr att jag inte fick ut allt när det väl kom upp av sig själv... Tvång kommer hela tiden.. Och behandlare hotar med ätlabb(dvs äta själv med en behandlare)... Jag vill inte det men dem kan inte ta tag i mina tvång eller självskada här heller.. Och om jag skulle självskada skulle jag få straff. Man kanske kan säga att det är för mitt bästa men sättet dem lagt upp det här är som om allt är som ett straff. Vi har belöningschema och om man inte lyckas med dem får man ingen belöning och t.o.m kanske indragen ett privilegium..

Igår fick jag åka hem 13.30-19.45, åt mellis och middag hemma. Det gick bra. Var jobbigt med mina föräldrar som tjatade på att jag skulle komma hem. Och frågade ut mig o så.. Jag längtar inte ens efter nästa permission. jag tror inte jag åker hem till helgen och jag vill inte ha besök av dem den här veckan heller. Jag abra klarar det inte. Min mamam har inte ens förstårr att jag är anorektisk och inte bulimisk.... -.-' Hon är helt borta känns det som. Vistt det var trevligt att vara hemma men dem verkade sura och på dåligt huör på ett sätt...

Jag vill gråta, jag vill känna ångesten.. Den liksom kryper. Finns där alltid. Vill bara få ett utsläpp. Kunna ha en panikattack för iallafall då blir jag lugn efteråt. Nu verkar jag lugn och glad hela tiden men jag är alltid på helspänn, alltid ångesten och tvång i märgen. Jag känner mig så rädd. Skyldig. Och dålig. För att det är jag. Nu har jag verkligen insett. Det är jag som mäter upp. Det är jag som tar en tugga. Den tanken är så svår att veta om

Jag bara tycker att Mandometerklinikens syn på ätstörningar är så fel. De tror att ätstörningen inte är phsykologiskt. Att det phsykologiska bara är ett symtom på att man inte äter. Men jag mådde dåligt innan jag spydde och svalt. Jag gjorde det som ett ångestdämpande eller för att få ut känslor som jag inte kunde hantera. Och att det är 90% som inte kommer tillbaka känns inte sant för så många som jag pratat med har varit här förut antingen för att de fått relaspe till anorexia eller fått bulimi efter behandling. eller så kanske de inte kommer tillbaka till Madometer utan bara en annan klinik. Jag förstår inte var dem får det ifrån. Aja.. jag blir sur för om man vill ah hjälp med det phsykiska skickar dem e till phsyket, för dem "får" inte ta tag i det phsykiska. Så då eftersom dem inte får så kanske man bara inte berätter hur skit man mår. Eftersom deras teknik går ut på att äta rätt så kan man ju lätt lura dem genom att göra det men må sjukt phsykiskt och senare få en relapse. Så jag tror inte på det här stället.

Rädslan.

Det känns som om jag inte lever. Det känns som att det inte är jag som gör allt det häär. Jag bara trycker undan att det är jag som lagt upp mackan och ätit den. Jag vet inte... Svårt att förklara.

Guud vad jag hatar det. Att vara själv. Jag och mina tankar. Vill bara vara distrahetad men eftersom jag är typ dep tror jag inte jag är så rolig att vara med men jag vill bara slippa mig själv..

Nu känner jag mig rädd. Så rädd för allt. Jag vet inte vad. Jag bara vet inte vad jag ska ta. Allt är läskigt. Allt. Jag vill fuska och slippa mer än något annat just nu. Frukt, bröd, yoghurt, mjölk, vatten, juice, smör, marmelad, ost, skinka, pasta, ris, potatis, gurka, bönor, spenat, Al Bran, musli, te, kaffe, fisk, kött, kyckling, sås, keso, nötter, sylt. Allt bara skrämmer mig. För mycket. Jag kommer inte klara nåt. Rädslan och ångesten bara kryper genom kroppen. Sitter på spänn  och vet inte vad..

Mina tvång blir bara värre.

JAG VILL INTE ÄTA! Bara växer och växer. Varje dag. Hat. Undrar hur de blir att komma hem. Här ler jag och skrattar men känner mig inte levande. Om jag skulle visa vad jag kände skulle dem bara säga "slappna av" och proppa mig med piller så att jag inte var för jobbig. Jag är inte frisk. Jag vill inte bli frisk. Varför måste jag vara här?? Varför..? Jag ser inte sjuk ut. Jag är kanske inte normal vikt men jag är itne kraftigt underviktig. Jag passar inte som normalviktig. Jag ser fan bara fet ut då. Jag vill ha tillbaka mitt gamla mindre schema NU! Så fort jag kommer härifrån ska jag det. Frukt, frukt och mer frukt. Fast jag är rädd. Rädd för så mycket mat. Även om dem tvingar mig äta det så gör de det inte lättare. JAg har ätit risifrutti men de har inte blivit lättare. Jag har ätit banan men det skrämmer mig som fan ändå. Vad ska jag göra? Vad? Dem vill inte att jag ska träna på att äta banan för de tror mig inte. Men jag klarar det inte. Jag strök det så tidigt. Jag Är rädd för frukter, grönsaker, vatten, bröd, ost, nötter...osv. Men de tror mig inte för de är så många som klassar dem som "nyttigt". Jag vet inget längre. Jag är fylld av rädsla. Jag vet att jag kommer hata mig själv så mycket.

Jag är uppsvälld och krashad.

Frukost:

I disgust myself.

Innan jag kom hit var jag ännu sjukare. Jag brydde mig inte om nåt, förutom att bli smalare. Min mirfar sa att jag kunde dö om jag fortsatte. Jag brydde mig verkligen inte, allt jag tänkte var..

Jag finns inte. Jag syns inte. Jag bara är ett tomt meningslös varlese.

Jag är ful och fet. Min hy har bara blivit sämre här inne. Några andra patienter tar bilder och har kul men jag kan inte det. jag blir aldrig bra på bild. Är för ful. Hur jag än gör. Ful. Ful. Ful.

Precis fått stängd toa :), äntligen... :)

Jag har så svårt att välja så då jämför jag och väljer de med minst kcal

Jag vill bara bli kallad vacker. Jag vet att det är dåligt och självupptaget men jag har aldrig blivit kallad det. Men jag bara känner mig så fruktansvärt ful och fet. Jag bara vet att jag blir större. Jag hatar det. Jag kommer hem imorgon på en kort permission, det är jag såå glad över men sanningen är att jag är rädd för att åka tunnelbana eller ens gå ut.. Är för fet. För ful.

Fortsättning på roliga kombinationer:

Jag känner att om jag går upp i vikt så kommer jag göra nåt.dåligt. Fyfan, kan dem inte förstå att så fort jag är vid normalvikt så kommer jag gå ner allt igen och ännu värre...ta piller igen. För jag kommer att må så dåligt. BMI 19 borde vara okej för dem.. Men nej, det ska fan vara högre än 20.. Jag måste prata med nån om det för jag litar inte på dem här.. Kan inte 19 vara nog?? Det är fan också mycket..

Jag är helt borta och skakis. Vet inte varför. Känns som om jag kan ramla ihop när som helst, är helt vinglig och borta.. Dessutom glömmer jag ALLt. Tiden, dagarna, datum, vad jag ska göra, mitt matschema, var jag lägger saker, namn, bara allt möjligt...

http://buzzworthy.mtv.com/2012/03/05/demi-lovato-stay-strong-preview-videos/

Jag känner mig så trött och tom. Det känns som om inget jag säger betyder nåt. Jag vill prata med nån men det känns som om inget jag har att säga är värt nåt. Jag kan inte gråta längre. Jag tänker på piller igen. Vet inte vad jag ska göra. Jag vill vara tyst för evigt. Bara försvinna. Dem blir glada bara jag går upp i vikt men då kan dem skita i om jag försvinner inombords. Jag känner hur jag försvinner. Allt som var jag känns borta. Jag vet inte ens vilka intressen är. Jag vill bara få skita i allt. Sluta bry mig. Jag vill få dem att inse hur dåligt jag mår av den här behandlingen. Jag vill få träna efter det här men mina föräldrar tror inte jag klarar det. Sanningen är att jag vet inte hur länge jag kommer leva om jag inte får det.

Jag går inte upp i vikt. Jag äter ALLT, fuskar inte. Men jag går itne upp i vikt. För första gången nånsin vill jag nästan gå upp i vikt så att jag bara kan komma härifrån... Men ack.. Så nu kanske jag ska få aktivitetsmätare som ser om jag aktiverar mig i smyg. Vilket jag inte gör.... Aja.. Men jag vet inte vad jag ska göra.. Jag klarar inte mer av en höjning. Tänk om jag får stanna här :) Det skulle vara en dröm.. Även om jag känner mig fet så är det ju bättre än min målvikt...

När man har en begränsad lista av saker man är okej med att äta så lär man sig att kombinera så det blir variationer ändå. Nu delar jag med mig om dem :)

Igår försvann internet så kunde inte uppdatera.. Men det hände saker... Jag har tvångsbeteenden. Det har bara blivit värre och värre sedan jag kom hit. Jag är helt galen. I lördags satt jag i en timme på lunchen. Det bara bulltade i huvudet.

http://www.youtube.com/watch?v=3inrVUg6M1M

18 dl rå lummigt spenat
2½ dl färska skivade, jordgubbar
2½ dl färska skivade, svampar

ingredienser:

Stek Ingredienser:

2 msk. extra virgin olivolja
2 vitlöksklyftor, hackad
4-5 cups grönsaker, skärs till lagom stora portioner
Sauce Ingredienser:
1/4 kopp kyckling eller grönsaksbuljong
2 msk. riven eller malet färsk ingefära
1 msk. majsstärkelse
1 msk. sherry
1 msk. sojasås
generösa nypa nymalen svartpeppar
metod:

Värm olivolja i en stor stekpanna på medelhög värme. Tillsätt vitlök och stek i 1 minut. Tillsätt resterande grönsaker och stek i 5 minuter under omrörning.

I en separat skål, vispa ihop ingredienserna till såsen. Lägg till istek och fortsätta koka tills såsen kokar. Koka en extra minut, ta sedan bort från värmen och servera. Garnering med rostadesesamfrön, om så önskas.

Alis Tips:

Om du använder lök i mixen, rekommenderar jag att lägga lökenen extra minut eller två tidigare än resten av grönsakerna så att de får extra tillagningstid.

http://www.maltidsmattet.se/om-maltidsmattet/

Lr inte... Men bättre iallafall. Jag är såå trött på mitt matschema redan så måste ändra om lite på tisdag när dietisten kommer. Jag vill hellre ha en yoggi än macka, det är såå lättare att äta och inte alls lika mättande. Sen har jag fått en idé! Smoothie, att blanda ihop frukosten till en smoothie om jag nån gång i framtiden inte känner att jag klarar det så kan jag fortfarande följa matschemat men inte känna mig fullt så mätt och äcklad. Det är ju en frukt, 2 dl yoghurt och flingor. Jag ska fråga nån gång vad flingorna skulle motsvara i frukt så att jag inte måste ha i hevregryn i smoothien. Bara ett litit tips för dem där ute som är i behandling.

“The anorexic mind doesn’t just magically go away when weight is gained
- it gets more active. 
Anorexia becomes bigger and stronger as it struggles to hold on,
as it fights for its life.”

—	Portia de Rossi

Frukost:

Det slår mig ibland att det är 2012, att jag inte fullt insett det beror nog på att jag vart i behandling ungefär sedan december.. Det är trist.. :/ Jag har inte vart i skolan på sjuukt länge.. Är så rädd att behöva gå om 8an... Det är så sämst -.-.. Aja, idag är det..fredag. 2 mars. Jag har räknat ut att jag åtminstone kommer vara kvar till April.. -.- Då menar jag HDV sedan är det några månader dagvård och sedan uppföljning i flera år framåt. Det är bra här, dem följer upp. Ibland hatar jag tanken eftersom det är som om jag vill gå tillbaka.. Jag vill kunna ah den kontrollen och bli smal men och andra sidan. Jag kan bli smal och vältranad men en sund diet och träning. Min dröm är att när ajg får tillåtelse ska jag träna. Mest ser jag fram emot yoga, det finns en yoga studie nerför gatan från där jag bor. Även dans, simning och ett friskis&svettis kort :). Om jag får det så ska jag inte gå tillbaka till mina gamla vanor förhoppningsvis. Men konstigt nog tror mina föräldrar att det skulle vara dåligt för mig. jag tror att det kommer bli tvärtom. Eftersom jag inte riktigt överaktiverade mig i min Anorexia, mer svalt och gick(dvs inge gym, nt så mycket simning rl så). Så tror jag att det inte skulle trigga mig.

Imorgon, kl 8.30. För vad?? Jo... höja matschemat.. Varför? Jo, jag har gått ner, fatta hur kan de vara möjligt?? Jag äter mer än på sååå länge, jag rör mig knappt alls och jag går ner?? Men aja.. nu höjer dem. Inte så mycket förhoppningsvis men iallafall mellanmålen.. Och nästa vecka ska jag äta med min appa och sen med min mamma så att jag får en permis.

Idag hade jag besök av en kompis :D. Det livade upp allt!!! Jag bara blev så glad, dagen började skit, blev tvingad till vilan och utskälld för vad?! Jo, jag tog en te påse i kaffe latte till 10 mellis.. -.-