varför jag är som jag är

Det började tidigt, jag ahr sen jag var liten tyckt illa om min kropp. Men jag tränade mycket och höll mig smal, jag ät mycket men var smal. Sen slutade jag träna men trodde att jag kunde fortsaätta äta som jag gjorde. Och åren gick, jag börjademärka andra. Hur vackra och smala dem var. En sommar kallade min lillebror mig fet, påpekade min feta mage och lår. å började det. Jag tränade, gjorde 100 sit ups om dagen. Men jag åt fortfarande. Det gick en tid och jag åt mindre och mindre. Men sen började jag må bra igen. Blev inte smalare. Men jag mådde bättre. Men sen så kom det tillbaka. Min pojkvän som var den enda i världen som visste att jag haft en ED och att jag skar mig. Han fick mig att känna mig fin. Han sa att jag var smal och vacker.. Trodde aldrig helt på det. Men sen.. Sen sa han att jag var tjock. Att han inte gillade mig längre.. Nu är det värre än nånsin pga det


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Fight. Never give up.

In recovery, det går upp och ner med humöret. Allt är ju inte alltid bra alltid..

RSS 2.0