Hade middag. Nej, jag åt den inte. Mår ju så dåligt efter hela den här dagen. Men iallafall.. Min mamma flippade. Verkligen blev helt galen. Sa "Mormor håller på och dö" som om hon sköll det på mig eftersom jag inte klarar det här med det jävla julbordet. Men sedan skrek hon "ÅT! Fyfan börja ät! Jag klarar inte det här! Du har fan anorexia och sitter och svälter ihjäl, är de det du vill??! Är det de??", sedan sa pappa att jag fick gå. Så nu sitter jag här.

Jag ska nu förklara det här: För de som kanske läser detta nån gång, nu eller i framtiden. DET ÄR INTE BARA MAT. Visst, allt jag tänker på är mat. Mat är minsvorna fiende. Men det är inte så lätt som att börja äta. Det hjälper inte. Jag åt massor idag men jag mår inte bättre. Jag äter då och då men jag blir inte friskare. De som ser på kanske tror att bara för att man äter så är man automatiskt frisk. Men nej... En kvart innan stod jag i köket med min pappa och berättade kort om att jag ätit så mycket idag. Han sa att jag kanske inte ska bli lämnad ensam, det blir bara jobbigare då. jag behöver tid för mig själv. JAg klarar inte hur han vill kontrolera mig. Men en sak sa han "men det borde du inte göra". Vafan?? Jag vet det, jag borde inte hetsa, jag vill inte det, absolut inte.. Jag kan inte direkt sluta. Ibland gör jag det men inte en dag som denna. Det var det värsta jag nånsin varit med om.