Jag var hemma idag. Orkade inte gåå upp. Det är så, jag vill inte sova och jag vill inte vara vaken. Jag är sur på mig själv för att jag åt middag igår och för att jag skar mig så mycket. När jag åt frukost mådde jag illa av att äta, av att jag började bli mätt (av bara två skedar), jag mår illa om jag blir mätt. För då blir jag fet och äcklig. Dumt att tänka så men det är sanningen.

Jag är så avundsjuk på folk. Dem som kan äta lunch utan att må illa, Dem som kan äta tårta utan att få panik, Dem som kan se sig själv i spegeln utan att hata den Dem ser. Det är normalt att inte räkna kalorier på allt, eller vilja väga precis allt, allt ner till varje litet riskorn. Men i min vardag är de det.

Dem i klassen ser inte mina problem, min ångest, min smärta eller hur jag sitter och stirrar på maten på min tallrik. jag sitter och funderar över hur mycket jag ska äta eller om jag ens ska äta nåt. Dem ser inte att varje gång jag går in på toaletten så är det för att skära mig själv. Jag är så äcklad av mig själv. Äcklad av att jag spytt. Äcklad av att jag har så mycket sår. Äcklad över hur elak jag är, hur ful och fet jag är.