Mat finns överallt.

Mat dominerar mina tankar.

Hatar att folk kan äta utan att få ångest. Att dem kan ta en chokladbit utan att må dåligt i flera dagar. Jag är så fruktansvärt avundsjuk..

I matteboken ska man arbeta med tårtor, franskaboken är full. Finns ett kapitel om kalorier i FRANSKABOKEN! WTF??!! Men blev lite glad faktist, kunde räkna ut lite kcal grejs, hur mycket har jag ätit idag, vad får jag äta, vad är en bra middag.

Jag tänkte idag, hur mycket jag strävar efter att vara normal i vissa fall. Jag låtsas att jag är okej med att prata om sötsaker. Jag låtsas vara hungrig när dem andra pratar om det (folk pratar inte så mycket men när det händer). Jag låtsas vilja äta sötsaker. Men innerst inne tänker jag bara på undanflykter om dem skulle vilja fika eller nåt sånt. Tänk hur mycker svärmar runt mat.

Älskar den i klassen som är schysst. Idag när vi skulle äta lunch satt jag bara med henne sen skulle jag gå upp för att äta min risifrutti. Jag åt lite sen började jag tänka på kalorierna. Jag satt där och tänkte för mig själv.. Jag kan inte äta allt det här

Hon sa: Du kan bara ta en tugga sen kan du slänga den. Jag bara dog, hur snäll hon var, precis vad jag behövde. hon tvingar mig inte, hjälper mig ta ett steg i taget. Kollar inte konstigt på mig, hon är bara awesome men så flyttar hon om 18 dagar :'(...

Hittade ett citat idag: