Helgen. Ja, hur gick det då? Hmm.. Det gick väl okej antar jag. I fredags gick jag på bio, det var såå roligt :D. Såg Hunger Games med Ben, väldigt roligt. Sedan var det sushi till middag, man ska äta 10 bitar.. jag åt 7.... Vet inte varför jag var så dum men det gjorde jag.. Jag åt kvällsmål och det gick. Lördagen blev konstigare. Jag vaknade och var verkligen inte hungrig, eller sugen. Men åt frukost. Sedan kom 10-mellis.. Det var så svårt.. Åt bara en macka(ingen dryck), sedan kom lunch och jag var på SÄMST humör. Min pappa pratade om pasta och skit, jag ville ju inte ens äta. Men jag övertalade honom att det skulle bli tork oc potatis.. Det var svårt men jag åt. Sedan var jag bara hemma, inget hände. Somnade i soffan för att jag hade feber.

På söndag var jag, min pappa och några vänner och fågelskådade. Hade gjort i ordning lunch innan, blev räk och matvete sallad. Såg så enormt ut i ladan men åt. Vi gick i ca 4 timmar och jag frös som bara dem. Sedan gick vi på kafé , jag tog en te, min pappa tog en kaka och vännerna delade på en liten paj. Var såå svårt. Jag ville ha, men ändå inte.... För jag visste pm jag blev ensam med det skulle det sluta på toaletten, det var starkt. Jag stog emot. Det var den värsta halvtimmen... Bara satt och stirrade. Så jag blev på rätt dåligt humör. När jag kom hem var det dags för eftermiddags-mellis. Frukt och en macka. Det åt jag och sedan åkte jag till Mando. Min pappa envisades med att han skulle förlja med men jag ville verkligen inte det.. Eftersom jag hade planerat att äta en  bulle. Ensam..  Så jag blev så sur. Men tillslut gav han upp och jag fick åka själv. jag köpte en bulle, ville köpa mer men hade inte råd. Iallafall. Sedan när jag skulle äta den. Jag tog en tugga. Sedan hindrade jg mig själv. Jag tänkte bara

Så nu känner jag mig lite stolt eftersom jag inte åt bullen. Så när jag kom fram var det dags för middag, fisk som vanligt. Det gick. Men när jag var här. Det kändes inte rätt. Ville verkligen inte vara här. Det kändes så fel. Jag vill gråta. Men jag kan inte. Jag känner extrem ångest men den kommer aldrig ut. Det är som att den ligger och kryper. Är alltid obekväm på nåt sätt.