jag har aldrig velat bli bättre okej. jag vill vara kvar, jag hatar den här jävla behanlingen..varför gör jag det här...nt för mig, nej såklart. jag gör det för att annars skulle jag inte klara att leva hemma, min mamma är hemsk. men jag kan inte leva såhär heller... jag blir bara fetare och  fetare hela tiden. jag har värk i huden, antar att det är för uttöjningen... men som jag sa, jag skulle inte kunna leva hemma utan behandlingen men det är värre nu. jag vill dö. min mamma har skrikit om jag vill svälta och dö. sanningen är att ja, typ, jag vill vara ana, jag vill inte vara normal eller frisk. jag vill hellre vara döende eller död än fet, normal och levande. där har du det. allt jag vill är ana. jag saknar hungern. lyckan efter träning. glädjen nästan varje gång jag såg min spegelbild. jag saknar det. jag saknar sallad till lunch eller ingen lunch alls. jag hatar att äta. jag hatar min feta mage och lår och midja. jag saknar mina revben och höftben. jag hatar mando. jag hatar det verkligen. jag tror helhjärtat att jag aldrig kommer kunna bli helt lycklig om jag inte får vara smal och nyttig. jag vill dö. varje tugga jag tar vill jag spy upp. varje gång jag känner min feta mage som väller ut om jag hukar mig framåt så vill jag ta en kniv och få slut på allt. jag är äcklig. inget nån gör kan förändra det. ingen kan hjälpa mig förutom med träning och hälsomat. det är allt jag vill ha. inget annat. ingen bok, film, resa, biobiljett, klådesplagg kommer göra mig glad. det är det enda. jag kommer aldrig bli lycklig om jag inte får bli smal.