Innan behandling

Innan jag kom hit var jag ännu sjukare. Jag brydde mig inte om nåt, förutom att bli smalare. Min mirfar sa att jag kunde dö om jag fortsatte. Jag brydde mig verkligen inte, allt jag tänkte var..

Jag kan inte dö förrän jag är smal. Men om jag dör pga det så är jag iallafall smal och det är allt jag vill.

Jag tänker fortfarande så. Att jag inte vill det här. Att jag aldrig kommer kunna vara lycklig. Jag är säker på att när jag väl är vid min målvikt så kommer jag må så dåligt att jag gör nåt dumt. Väldigt dumt. Och den gången inte ångra mig.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Fight. Never give up.

In recovery, det går upp och ner med humöret. Allt är ju inte alltid bra alltid..

RSS 2.0