Det var så här i bulimin också. Som om det inte var jag som vräkte i mig mat för att bara ligga med huvudet i toalettstolen och tandborsten ner i halsen. Jag grät och grät efter men sen kunde jag glömt att det ens hänt 10 minuter senare. Det är så svårt här. Jag blir bara mer och mer sugen på att "få upp det", jag hatar det men jag bara hatar känslan att inse att jag äter och gör inget för att få ut det.