Rädd
Rädslan.
Jag är så rädd för hur det kommer bli.
Känns som att om jag inte tar tag i varför det blev såhär nu så kommer jag följa matschemat i typ max ett år och sen så fort det blir för svårt kommer jag antingen vända mig till att kräkas eller till att svälta.
Jag vill inte det.
Jag vill bli normal-smal på ett hälsosamt sätt. Inte kräkas och svälta. Men jag vet och ahr insett att det var inte att bli smal, det var att jag inte klarade det.
Jag skar mig för att jag kände mig tom. Jag vräkte i mig för att dämpa smärtan och fick upp det för att på ett sätt "purge the feelings, the sadness". Jag svalt för att jag var tom och ville försvinna.
Jag vill inte hamna i bulimi. Vill verkligen inte det.
Kommentarer
Trackback
