Som sagt så var jag på mando igår. Jag har varit lite uppstressad över det hela veckan... Det är så mycket där som triggar. Maten är svårare än vad jag är van vid också. Jag är så nära på att bryta ihop hela tiden och jag ville verkligen inte bryta ihop dä på mando. Jag är bara så svag mentalt. Jag skulle vara där kl 11 så jag åkte hemifrån vid 10. Tog tåget från Södra Station, åkte dit. Jag fick hjärtklappnngar. Var så orolig, rädd. För vad vet jag inte exakt. När jag kom dit var det som alltid. Jag hälsade på några behanldare på HDV, hälsade inte på K eftersom hon inte såg mig. 

 

Jag gick över till dagvården, såg en kille sitta vid fotöljerna mellan dagvård och HDV. Jag fick flashbacks, där brukade vi sitta och dricka te, skratta. Jag saknar det. Saknar vänner, där hade man alltid nån man kunde gå till, nån som kunde krama en när man grät.

 

Nu när jag är hemmma så gråter jag ensam. För ofta har jag kommit hem, brutit ihop på mattan i hallen... Skrikit, gråtit och skakat..

 

Sen gick jag direkt till min behandlares kontor, vi gic och tog vikt... Jag tror jag tappat lite igen. VARFÖR. Jag vill inte tappa. Jag vill vara min del-målvikt, den har jag blivit typ okej med. Jag kan hantera att väga så mycket.

Vi gick sedan in på hennes kontor, pratade.. Jag berättade om min depression. Vi har nu lagt upp ett schema för de uppkommande två veckorna. Vilka utmaningar jag ska ha osv osv... 

Sedan efter 1 h var vi klara, jag skulle då äta lunch där men hon föreslog att jag skulle åka hem och äta hemma. 

 

Jag kom hem och åt kikärtsgröt med två mackor och lite morot