Ja.. Det värsta som finns!

Ena dagen ser mina handleder svullna ut. Dem står ut och ser för stor ut jämfört med mina händer. Sen nästa dag är det mina kinder som jag dagen innan tyckte var okej. Men idag ser jag ut som en bulldog. Dem hänger och ser helt absurda ut. Jag bryter er när jag ser sånt. Jag kan bara kolla ner på mina ben och se hur som dem fördubblats över natt och bara gråta, skaka på golvet. Jag hatar det här. Hur kan mitt phsyke göra såhär mot mig? Hur kan ens eget physke skada en så mycket? Varför gör den så mot mig??!!

Jag vill kunna se på min kropp utan att se "svullnader", utan att se en utstående mage ensa sekunden och andra en relativt okej. Önska det fanns något, vad som helst som kan ta bort det.

Jag drömde igår natt att jag skar av mina kinder och lite från mina handleder för att de var så stora. Jag vaknade, såg mig själv i spegeln och grät. De var kvar. Men jag vet att det försvinner MEN då är det andra saker, som värst så är det nästan allt som bara blir stort, okej, stort, okej och sen abnormalt stort igen. Men jag är rädd. Rädd att jag tänkt så många gånger att bara ta en kniv och skära av biten av min mage som sticker ut....

 

Jag är min egen förövare. Jag har mardrömmar om vad jag gjort mot mig själv. De hemska saker jag gjort för att svälta. De sätt jag skadat mig själv. Det är som att nån annan gjort det, jag är rädd. Mardrömmar. Flashbacks. Som nån som blivit misshandlad. Bara att det är jag själv som gjort det.