Igår slutade med att jag grät mig till sömns... Jag kollade på min kalender och grät. Grät för min kropp. Grät för stressen och grät för att jag äter. Jag vill bli frisk, jag vill bli fri men det känns som om jag bara blivit sämre. 

I somras var jag bättre, kan ha berot på att jag inte hade gått upp så mycket i vikt så då klarade jag att äta. Även att jag inte börjat skolan så stressen hade inte kommit än. Men nu känns det som att jag tapapr den lilla självkänslan jag hade, jag tappar aptit och den kärleken för mat jag hade fått tillbaka. Så jag grät. Och så vaknade jag, mådde så dåligt. Badade och grät, jag ville bara ligga där i badkaret för evigt. Blunda och försvinna bort. 

Sen åt jag frukost, lite fil med bär och havrefras. Det kändes inte för mycket. Sen skulle jag hitta några kläder men det känns som att allt är fel. Jag satte på mig byxor för första gången sen USA(januari). Men jag kände mig fet och ful. Fick panik. 

Väl i skolan mådde jag så dåligt, tunnelseende, som om att jag inte var där. Lunch blev linssoppa, det var bra för jag klarar ingen svår mat just nu. Fast ändå vill jag äta bouletter med potatis och lingonsylt...

Tillbaka i skolan.. Lite gladare, har på mig tant-tröjan <3 (bytte om)

Gick ner til bildklassrummet för att lämna in min arbetsbok, när jag gått ner för trapporna kom min bildlärare efter mig och sa "Har du målat den här? Den är en såå fin akvarell, Verkligen!". It made my day! 

 

Skulle ha haft yoga men efter jag satt på mig yogabyxorna kände jag mig stor och gick och grät. Jag är patetisk och sorglig. Förlåt.

 

Jag åt mellanmål, varm gröt med banan. Behövde värma upp mig från insidan. Lite "safe" comfort-food <3