Jag har inte gått ut på två dagar nu. Jag klarar det inte. Det ä npgon rädlsla, för vad vet jag inte. Jag sitter i soffan och låtsas som att allt ä rokej. Har sminkat mig, klätt på mig. För vad? Jo, så att jag klarar att se mig själv i spegeln. Jag är deprimerad. Jag tror att jag varit det längre än vad jag trodde att jag var. När det var skola så mådde jag så illa, jag hatade att gå upp på morgonen, hatade att vara i skolan men då kom jag iallafall ut. Nu finns det inget som får upp mig på morgonen eller utenför dörren. Jag vill köpa nya kläder för alla jag har får mig att må dåligt. Men jag förtjänar det inte, jag har såna skuldkänslor. Kan inte skriva en önskelista för min födelsedag för jag förtjänar inget. Jag kan inte be mina föräldrar om nån produkt från affären eller nåt över huvudtaget. Jag är inte värd det. Jag har ju förstört så mycket för alla. Jag tar upp tid för min pappa då han egentligen ska jobba, jag klarar inte mat eller fester pga ångest så de får ställe in familjekalas. Jag bryter ihop och ja..helt enkelt bara är en börda.