Jag har inte skrivit om det men jag har två behandlingar typ paralellt. En med BUP mellanvård, det går faktsit get bra, har en väldigt bra kille att prata med. jag hatade bup förut och flera andra jag känner har fått idioter men dem jag ahr är faktist väldigt bra :). Vi har pratat om ångest mycket, jag har ÄNTLIGEN kunnat förklara för nån mina tankar om att jag verkligen VILL vara annorlunda, jag har alltid känt så. Min ätstörning var ett sätt att göra mig annorlunda, liksom vara konstigt smal, inte äta osv. Vara speciell. Det är en stor rädsla för mig med att bli frisk. På Mando pratar dem väldigt mycket om att bli "normal" och "frisk".  Det motiverar inte mig direkt att bli bättre. Jag såg mig inte som sjuk och jag vill/ville förbli annorlunda.

 

Sen går jag i behandling med mando fortfarande. Jag har en väldigt bra behandlare :). Hon är så snäll ochd et är bra för jag kan vara ärlig med henne. Jag har svårt att berätta när det går dåligt men med henne känns det som att jag kan. Dessutom tillåter hon mig att vara vegeterian och äta mer fritt.