Jag känner mig lat.. Väldigt lat. Jag vill ut, ut och gå men jag är för lat. Det är en tygnd i hela kroppen. Det känns som att jag bara är ett skal kvar. Det beror på delvis den extrema stressen av skolan just nu och vad som hände igår.

 

En "kompis" som jag nämnt förut skrev något igår på chatten som ja..gjorde ont. Han skrev att jag överdrev och var barnslig. Att jag borde släppa det, att jag överreagerar.. Denna såkallade "vän" försvann ur mitt liv under hela tiden av min behandling.. när jag mådde som sämst.. Sedan förlät jag honom och sedan dess har han mest klagat över att han inte har några vänner osv... osv... Efter det han sa har jag bara mått sämre och sämre.. Jag hade bild idag, som jag ÄLSKAR. Men jag klarade det verkligen inte... Nu borde jag gå ut. Verkligen. Gå till Matteus Vägen. Det är såå fint där <3