Det känns som at jag inte har någon. Man får kanske bara en bästa kompis. Jag vet inte.. Men min är i Schweiz. Hon är sååå otrolig, fantastisk, rolig, har enorm intigritet och styrka. När jag var på HDV skickade hon ett meddelande som fortfarande får mig att gråta. Hon är bara helt otrolig. Jag har så mycket jag vill göra med henne.  Fira Halloween, kolla på skräckfilm, busa, fika, gråta, fnissa, plugga, shoppa. Hon är på ett sätt en bättre version av mig själv. Hon gillar liknande musik, kläder, skådisar, filmer osv.. Hon har blivit utsatt för samma bilder, ideal, kommentarer och sånt. Men hon har intigritet och styrka så hon blev inte sjuk. Hon är min "person", den som alltid kommer finnas i mitt liv. 

 

Men jag bröt ner över all ensamhet. Att min lillebror har flera vänner att fira halloween med. Han har vänner att ta ut till landet. Jag sitter ensam varje helg. Jag firar halloween ensam och kollar på skräck. Jag var på fest i fredags, men det känns som att jag lägger upp en fasad av lycka och glädje. Men när jag avr där kände jag mig ensam. Alla där är bra vänner, de ses, festar, har filmkvällar. Jag har inga sådanna vänner. Vad patetiskt allt det här låter men det är en sån hemsk känsla. På HDV hade många vänner som kom ofta. Mina vänner i klassen hörde inte av sig på flera månader, de smsade aldrig, ringde aldrig. En som jag trodde var min vän hörde inte av sig på 7 månader och när han väl gjorde det skällde han på mig. 

 

Varför är det såhär? Det enda jag kommer fram till är att jag är för ful, tråkig, alla kan liksom se hur sorglig jag är. Hur ledsen jag är och mitt självhat. Jag vågar inte gå fram och prata med människor. Så jag kommer inte få vänner. Det är mitt fel jag vet. 

Frukost: en skål med 1/2 grape frukt,1/2 apelsin, 1/2 banan, lite hallon och mango

Jag kom hem vid 1 "igår". Sen vaknade jag 8.30, men hade INGEN aptit så åt inte frukost direkt men vid 10 hade jag mer aptit så åt en skål fruktsallad. Vid 11 åt jag en macka och efter ett tag en yoggi med lite musli och kokos(jordgubb+kokos <3)

Men mår lite sisådär efter igår. Ana skriker på mig. Att jag inte kompenserar. Men jag vet att om jag kompenserar kan det antingen sluta med att jag..:

1. Överäter
2. Blir sämre igen och hamnar på dagvård eller HDV
3. Ångest, panik och klarar inget

Igår var jag på halloween fest! Det var en knytis så det var massor av mat... Läskigt. Jag tog med linsfylda paprikor och delicatobollar. Det var så roligt! Vi pratade, sminkade oss. Halloween är verkligen den bästa dagen på året. Iallafall det började närma sig middag och jag, dum som jag är, hade glömt mandometern hemma. Så för första gången på LÄNGE åt jag utan att väga upp. JÄVLIGT LÄSKIGT. Jag tog 1 paprika och lite linser, 2 soya korvar och sallad, gott, jag blev väldigt mätt men det blir jag alltid när jag inte vet hur mycket det är. Jag blir liksom mätt på...jag vet nt..ångets?? Nåt sånt, det är som att jag tror att jag ätit massor och jag blir mätt av tanken, när i själva verket kanske jag inte alls ätit ens 280g...

 

Efter några timmar hade folk redan börjat festa på kakor och tårtor. Delicatobollarna var de enda som var veganskt och för att "skydda" mig själv så hade jag planerat att om jag skulle äta sött skulle jag inte äta oveganskt. Förra festen så gick det HELT fel, jag åt kaka, sen fick jag panik och fick ett återfall som påverkade mig länge... Så igår skulle jag inte göra samma misstag. Men jag åt en delicatoboll! Satt med en gaffel och åt en, sen efter nån timme en till och sen en halv till. Så jag åt 2 1/2 delicatoboll! Och det är okej, jag kollade mig i spegeln och jag såg ingen skilnad. Jag har ju varit övertygad att om jag äter sött, typ kaka, pannkaka osv, så skulle jag gå upp flera kg. Men så är det inte. Jag såg mig själv i spegeln imorse. Ingen skillnad, förutom utsmetat smink. 

 

 

 

10 Mellis: en banan och en macka

 

Lunch: hälsosallad och 2 mackor med houmus

 

15 mellis: Stor fruktsallad med goji bär, mullbär, valnötter och tranbär

Jag är hemma nu efter en totalt, hemsk dag. Idag skulle det vara prov.. I franska. Jag och min lärare hade bestämt ett annat sätt att eximineras men han tycks ha glömt så jag fick samma prov som alla andra. Jag fick panik. Satt där i 50 minuter men det kändes som att tiden stod stilla. Jag bara stirrade. Skrev det jag kunde. Höll tillbaka tårarna. Efter provet slank jag in på toaletten. Bröt ihop. Grät. Jag tror jag nästan svimmade, hade en panikattack och det resulterar ibland i att jag svimmar pga hyperventilation. När jag kände mig okej kollade jag mig i spegeln, torkade tårarna och log. Tränade upp en fasad, ett skal. Jag bara log, skrattade. Jag iaktog mig själv så att jag såg normal ut. Så att det inte skulle finnas något spår av hur jag egentligen känner. Det var SO sedan, jag bara satt där.. Men log, skratade när någon pratade med mig. 

 

Jag är fylld av panik. Av ångest. Allt är som en tyngd över mig... Men konstigt nog är det enda som känns okej just nu är.. MAT. Ja, maten fungerar, jag äter, jag njuter av mat och jag ser fram emot måltider. Men allt annat går i bitar omkring mig...

 

make animated gifs like this at MakeAGif

Kom precis hem från fikat. Åt en chokladboll <3 Såå god men glömde att äta av den eftersom jag pratade med min behandlare. Den var god <3 Större än vad jag trott men god <3 

 

Vi pratade mycket. Om allt, utseende, skola, mat, vikt, ånngest, utmaningar. Hon sa att jag borde utmana mig själv med kyckling och så. Det käns svårt för att jag har fåt tillbaka mig själv. Jag har börjat få kärlek till vegetariskt igen. Så att hon vill att jag ska äta kyckling känns som ett steg bort från mitt riktiga jag. Svårt att förklara.. Jag vet vad hon vill säga men att äta vegetariskt och veganskt håller mig på rätt spår. Det är synd att jag måste använda det. Men det håller mig från tankar och att lyda när tankarna kommer. 

 

Men fika gick bra. Hon sa att jag borde gå och fika eller äta lunch med en kompis. Nu har både hon och min phsykolog sagt samma sak. Nån som vill fika/luncha med mig????

 

 

Min pappa var på mig imorse, han trodde att jag inte ätit frukost. Sen var han på mig om 10 mellis. Han tror att jag fått ett återfall...igen.. Men jag håller FAKTIST på att återhämta mig från ett... Det är så jobbigt när nån tror att man är sämre än vad man är.. eller liksom när man verkligen försöker och försöker, men änddå tror de att det går dåligt..

 

Aja, skola igen idag. Med svart läppar igen <3 Jag hade panik imorse. Har typ alltid panik på morgonen..Men idag var värre.

1. Pappa bråkade på mig om mellis och frukost osv osv

2. Hade typ inga kläder att ha på mig, allt känns fel..

3. Sminket VILLE inte fungera -.-

4. Gröten var inte så god..

 

Men idag gick ändå bra(hittils). Lång dag... Första tisdagen som jag gått hela dagen på läänge. Men det var många lektioner. Mycket stress. Har två prov och två inlämningar den här veckan.. STRESS. Snart är det iaf HÖSTLOV <3 <3 <3 HALLOWEEEEEN! Men nu ska jag inte ta ut något i förskott här. Idag är tisdag.. Bara tisdag. Ska gå och fika med min behandlare pm en kvart. Wish me good luck...

Frukost: Mandel mjölk med 1 banan och flingor

Har precis kommit hem, ätit middag. Efter en låång helg och en 2 timmars biltur. 

Ja.. Det värsta som finns!

Ena dagen ser mina handleder svullna ut. Dem står ut och ser för stor ut jämfört med mina händer. Sen nästa dag är det mina kinder som jag dagen innan tyckte var okej. Men idag ser jag ut som en bulldog. Dem hänger och ser helt absurda ut. Jag bryter er när jag ser sånt. Jag kan bara kolla ner på mina ben och se hur som dem fördubblats över natt och bara gråta, skaka på golvet. Jag hatar det här. Hur kan mitt phsyke göra såhär mot mig? Hur kan ens eget physke skada en så mycket? Varför gör den så mot mig??!!

Jag vill kunna se på min kropp utan att se "svullnader", utan att se en utstående mage ensa sekunden och andra en relativt okej. Önska det fanns något, vad som helst som kan ta bort det.

Jag drömde igår natt att jag skar av mina kinder och lite från mina handleder för att de var så stora. Jag vaknade, såg mig själv i spegeln och grät. De var kvar. Men jag vet att det försvinner MEN då är det andra saker, som värst så är det nästan allt som bara blir stort, okej, stort, okej och sen abnormalt stort igen. Men jag är rädd. Rädd att jag tänkt så många gånger att bara ta en kniv och skära av biten av min mage som sticker ut....

 

Jag är min egen förövare. Jag har mardrömmar om vad jag gjort mot mig själv. De hemska saker jag gjort för att svälta. De sätt jag skadat mig själv. Det är som att nån annan gjort det, jag är rädd. Mardrömmar. Flashbacks. Som nån som blivit misshandlad. Bara att det är jag själv som gjort det. 

 

Imorse, hela dagen idag och igår har jag mått illa. Och imorse var det som att det var på grund av mig. Mitt illamående är av att vara jag. Att ha min kropp. Jag åt lite gröt med morot i med sötningsmedel och kryddor(blir som morotskaka). Klarar knappt det. Jag åkte till skolan eftersom jag var sent och allt jag kunde tänka på var att jag inte förbrände något. Ovanpå det hann jag inte till skolan. Känner mig som ett misslyckande. Allt är så överväldigande. Det känns verkligen som att jag inte kan andas, som att jag simmar under vattent, jag ser ytan men jag drunknar. Jag kommer aldrig komma ovanför ytan, så fort jag kommer någonstans är det något annat som tynger ner mig. Ett nytt prov, ny läxa, viktuppgång/viktnedgång.... Jag mår så dåligt. Jag saknar sommaren. När jag var helt Elsa Billgren och åt och mådde bra...

Jag vaknade 6 imorse även om jag hade sovmorgon. Sen satt jag i 50 minoch översatte en franska uppsatts. Sen pluggade jag no... Jag mår bara så dåligt. Allt blir dåligt igen. Jag har tvångstankar, ätstördatankar, sug om självskada... Jag vill verkligen inte tillbaka dit. Igår satt jag med en rakhyvel mot armen. Jag skakade. Men jag gjorde det inte!

Idag log jag. Jag var trevlig. Men så fort jag gick in på toaletten i skolan fick jag panik. Jag grät och skakade. Sen torkade jag tårarna och kollade mig själv i spegeln, tränade på ett leende. Jag kände inte ens igen mig is pegeln, som om det var nån annan som kollade tillbaka på mig i spegeln. 

Hela söndagen mådde jag illa. ingenting tilltalade mig. Jag var rastlös och mådde dåligt. Jag hade inte skrivit nåt på nån av uppsatserna. Jag gick upp sent, ville inte äta frukost. Åt inte 10 mellis även om det fanns 2 super-duper goda bröd att äta, både finskt rågbröd och kryddbröd. Men det äcklade mig liksom. Så jag och min mamma gick och handlade på Coop. Det stressar mig alltid, finns så mycket att välja på.. Beslutsångest. Det finns hur många olika sorters fil som helst. Jag får tydligen inte äta soya yoghurt för min behandlare... Men jag äter Verum Hälsofil. Iallafall nu skulle jag välja smak och det blev vinbär&blåbär. 

(Btw, den var INTE god...)

Elsa Billgren (elsa.elle.se)

Marina Diamandis

Bondens marknad! Det var ett år sen jag var där! Ett år har gått fort. Förra hösten var jag tillsammans med världens bästa tjej, jag var lycklig. Jag var sjuk men jag var kär. Nu är jag ensam. Jag känner mig dålig, ful och ensam.. Förra hösten var jag verkligen sjuk. Jag vet att jag låter lite nostalgisk men jag vill inte vara där. Jag vill inte vara sjuk. Om jag hade fortsatt och inte blivit satt å HDV vet inte jag om jag varit vid liv nu. Jag bara fortsatte ner, blev värre, värre och värre... Så jag är glad att jag är här idag. 

 

Igår slutade med att jag grät mig till sömns... Jag kollade på min kalender och grät. Grät för min kropp. Grät för stressen och grät för att jag äter. Jag vill bli frisk, jag vill bli fri men det känns som om jag bara blivit sämre. 

I somras var jag bättre, kan ha berot på att jag inte hade gått upp så mycket i vikt så då klarade jag att äta. Även att jag inte börjat skolan så stressen hade inte kommit än. Men nu känns det som att jag tapapr den lilla självkänslan jag hade, jag tappar aptit och den kärleken för mat jag hade fått tillbaka. Så jag grät. Och så vaknade jag, mådde så dåligt. Badade och grät, jag ville bara ligga där i badkaret för evigt. Blunda och försvinna bort. 

Sen åt jag frukost, lite fil med bär och havrefras. Det kändes inte för mycket. Sen skulle jag hitta några kläder men det känns som att allt är fel. Jag satte på mig byxor för första gången sen USA(januari). Men jag kände mig fet och ful. Fick panik. 

Väl i skolan mådde jag så dåligt, tunnelseende, som om att jag inte var där. Lunch blev linssoppa, det var bra för jag klarar ingen svår mat just nu. Fast ändå vill jag äta bouletter med potatis och lingonsylt...

Tillbaka i skolan.. Lite gladare, har på mig tant-tröjan <3 (bytte om)

Gick ner til bildklassrummet för att lämna in min arbetsbok, när jag gått ner för trapporna kom min bildlärare efter mig och sa "Har du målat den här? Den är en såå fin akvarell, Verkligen!". It made my day! 

 

Skulle ha haft yoga men efter jag satt på mig yogabyxorna kände jag mig stor och gick och grät. Jag är patetisk och sorglig. Förlåt.

 

Jag åt mellanmål, varm gröt med banan. Behövde värma upp mig från insidan. Lite "safe" comfort-food <3